Vi måste komma till roten av Cs problem så vi kan hjälpa C!
Jag är rädd för att vi fortfarande inte har kommit till roten av Cs problem.
Igår blev det återigen bakslag. Men inte ett bakslag med tårar utan ett bakslag med trots och bestämdhet. ”Ni bestämmer inte över mig! Jag tänker inte gå!”. Igår åkte hemmasittarläraren återigen hem till oss för att prata med C men C vägrade öppna dörren och svarade inte i telefonen. Mina tankar går till begreppet härskarteknik som hemmasittarläraren nämnde. Han sa igår att ”C verkar ha vant sig vid att bestämma!”.
Så är det kanske… JAG VET INTE! Vi är så rädda för att C ska falla, så rädda för bakslag. Så vi curlar nog det där lilla extra. Och ibland är vi inkonsekventa för vi orkar inte med allt bråkande. Jag är så trött på detta!
En sak som oroar mig är att vi nu börjar pressa C igen. Och inte bara vi utan även hemmasittarläraren. Vi måste ju ställa krav och C måste ju göra framsteg. MEN jag känner att vi inte har kommit till roten av Cs problem än. Visst, C fick sin diagnos högfungerande autism i somras. Så det är ju något nytt vi vet nu och kan tänka på. Men C får ju ingen hjälp. C mår inte bättre egentligen tror jag. Vi har inte jobbat med C på något sätt, ingen KBT osv. som jag har efterlyst.
Jag undrar om detta kommer att hålla om C inte får mer hjälp. Problemet är dock att vi är i den onda cirkeln. C tar inte emot hjälp, tar sig inte till läkare osv. Jag blir tokig!
Idag tog sig C iväg till hemmasittarskolan en timme. Men det höll på att gå åt pipan. Det var kallt i morse och C ville ha sin fleecetröja på sig. När vi väl hittade den tyckte C att den kändes för liten. Detta ledde nästan till att vi inte kom iväg. Men det gjorde vi tillslut! 🙂
Men det är så jobbigt att en sådan (i mina ögon) bagatell kan stjälpa C. C har många olika luvatröjor som hen kan ha men idag skulle det vara fleece enligt C. Hur ska vi kunna tänka på allt och förbereda? Maken köpte i alla fall en ny fleecetröja till C idag. Och nu har jag på en maskin tvätt på med Cs favoritbyxor i. Hoppas nu att det inte blir morgonstrul på grund av kläder imorgon! Vad gör man inte för att det ska fungera…?
Jag vill ha lite flyt nu!Men vi måste komma åt roten! Hur ska vi göra det?
supermamsen 
Du rekommenderade en mycket bra bok ”Inte bara Anna”.Den borde även alla de som arbetar runt C ta del av .Hemmasittarläraren tex.
Lycka till jag kommer att följa din blogg.
GillaGillad av 1 person
Tack!
Ja den borde alla pedagoger läsa!
GillaGilla
Usch va jobbigt! Håller alla tummar att det går föer steg fram än bak med tiden.
GillaGillad av 1 person
Tack för tummarna! ♡ Behövs!
GillaGilla
Vet precis hur det är. Har en 14-årig son, hemmasittare sedan snart ett år. Utredning startar först nu, misstanke om samma om C. När terminen började fick han gå halva dagar – på rek från BUP – och sitta i biblioteket när han inte orkade. Funkade hyfsat, men han presterade inget: ”Just nu orkar jag bara vara i skolan, inte jobba också”. Då sa skolan stopp: ”det här är ingen fritidsgård, han ska jobba när han är här” – trots att både jag och BUP tog kontakt och förklarade hur han mår och att han inte klarar den pressen just nu. Resultatet av skolans åtgärd: han är hemma på heltid, har tappat förtroendet för skolan, och både han och jag mår sämre än någonsin. Vet inte om diagnos hjälper, skolan verkar inte ha varken kompetens eller förståelse för barn med den här sortens svårigheter. Ska skaffa boken! Ta hand om dig.
GillaGilla
Blir så ledsen när jag hör hur ditt barn har blivit behandlat. Det är ju bättre om barnet är i skolan i alla fall. Då har man ju fortfarande en chans att anpassa där.
För oss och er blev ju loppet kört pga okunskap och bristande bemötande.
Hoppas ni få hjälp! Kram
GillaGilla
Vad skall man göra känner sig maktlös, nu har vi ju inte det problemet med skolvägran än….. men jag har börjat märka tendenser och har återigen tagit upp kampen med en utredning på annan ort och av barnpsykiatrin och inte BUP . Vår dotter gick ej på skolavslutningen i fjol inte heller den dag det skulle fotas i skolan och nu hotar hon lite på kvällarna om att jag tänker inte gå i skolan i morgon om jag inte får göra klart ( hon fastnar lätt i en aktivitet eller måste bara plocka upp alla gosedjur etc etc om vi vikar av från hennes rum vid läggning. Nu har ju inte skolan märkt några problem än men jag har eller vi i familjen har/och haft megaproblem hemma och allt liknar det Supermamman berättar om här på bloggen med avstamp hemifrån , inte kunna äta med oss pga att vi tuggar äckligt , och vi har ofta hörselkåpor på oss eller proppar pga oberäkniga skrik rakt ut o ofta väldigt högt från vår dotter.Vi är helt slut och från att ha varit pigga på livet avstår vi nu mycket pga för mycket problem med avresa , förändringar etc etc
Det verkar ju vara fler än jag trodde som blir hemmasittare , vad skall vi göra för dem ,,,Kalla fakta kanske,,,,,
GillaGilla
Ping: Vi pendlar mellan hopp och förtvivlan | supermamsen
Ping: Tomhet | supermamsen
Ping: Tankemönster | supermamsen
Ping: Försiktigt optimistisk | supermamsen
Jag vet precis hur det är…är i en liknande situation dagligen…det är tufft och jag känner mig hopplös varenda gång vi hamnar i situationen
GillaGilla
Så är det. Kram!
GillaGilla
Ping: Vi har hittat roten! | supermamsen
Ping: Vi letar efter en rot men behöver en nyckel | supermamsen