Till alla kämpande superföräldrar!
Jag har dagar då jag känner mig stark, som en supermamma. Sen har jag dagar då jag känner mig som världens sämsta mamma. Jag tycker inte att jag lyckas med någonting. Det känns som att allt går åt pipan. Jag har dagar då jag känner mig avundsjuk på ”vanliga familjer” och då jag känner att min vardag är lite väl tuff.
Jag fick häromdagen ett sms från en vän som precis hade läst mitt senaste inlägg. Hon skrev ”Fantastiskt vilken tur C har som har fått just er som föräldrar!”. När jag läste det blev jag alldeles tårögd. Tack älskade vän för att du ser hur mycket jag sliter!
Jag är med i olika grupper på Facebook. I dessa grupper är det en massa superföräldrar som är medlemmar. Alla har en ”kamp” i familjelivet utöver det vanliga. Det är föräldrar till hemmasittare (skolan har slutat fungera för barnen av olika skäl), föräldrar till barn med olika diagnoser, föräldrar till barn med mycket allergier eller andra sjukdomar. I dessa grupper diskuteras medicinering av barn, hur vi kan hjälpa barnen få en fungerande skolgång, hur vi kan hjälpa och stötta våra barn på bästa sätt med deras olika svårigheter… Här är det lite andra ämnen som kommer upp än hur ska jag få mitt barn att göra läxorna, mitt barn är morgontrött…osv.
Dessa föräldrar engagerar sig till 100% för att stötta och hjälpa sina barn. De går kurser, läser böcker, har möten med psykologer, läkare, behandlare, skolpersonal… De stångar sig blodiga för att få hjälp och stöd till sina barn. Många har blivit misstrodda och det har tagit lång tid att få hjälp.
Vissa av dessa superföräldrar är dessutom ensamstående med liten möjlighet till avlastning och vila. Dessa föräldrar försöker ofta dessutom jobba. Många har blivit sjukskrivna för att detta krävande liv har blivit lite för mycket.
Men ger dessa föräldrar upp? Ger jag upp? Lägger vi oss ner och struntar i alltihop?
NEJ DET GÖR VI INTE! Vi fortsätter. Vi faller ibland men tar oss upp och kämpar vidare. För att vi måste.
Dessa barn kom till oss med en utmaning och vi tar oss an utmaningen. ”Någon” har gett just oss uppdraget för att ”någon” tror att just vi klarar det!
Vi är starka! Våra barn har tur som fick just oss som föräldrar!
supermamsen 
Skönt att läsa detta just i dag ! Kram
GillaGillad av 1 person
Kram ❤
GillaGilla
ÅH I dag fick vi inte iväg henne till skolan!
Det gick jättebra på morgonen vi gjorde som vi brukar. ( tyckte jag då) Jag sätter mig i sängen och gossar sedan sätter sig hon upp med täcket runt sig och hon öppnar sin chokladkalender ( ja hon får äta choklad på morgonen nu ). Jag hjälper henne med kläderna , vet ej vad jag gjorde fel men hon sade fel o lade sig men på något sätt kom hon ur det och vi gick till köket. Gick bra såg på adventskalender etc . Jag tar henne och går ut i hallen för att borsta håret ( som vi alltid brukar) men råkar fastna lite med borsten eller så var det för att brodern frågade mig en sak men hon sprang till vår säng och skrek i högan skyn att det blev fel ”igen”.
Försökte prata med henne men hon skrek- ”ut ”och då gick jag till mannen i hallen som va på väg till jobbet. Han visade paddan och menade att han skulle ta med den ( för att hon skulle tycka att det är tråkigare hemma utan) om det är rätt eller fel det vet jag ju inte, och vet att du också funderar på det ibland.
Jag gick in och sade att hon inte kommer att ha sin padda hemma för Pappa måste ta den till jobbet för den på jobbet är sönder….
Det säger ni bara , skrek hon det är för att jag inte skall va hemma …
( sade jag att hon inte är dum hon inte hm) Jo fick jag ljuga …
Lämnade henne ifred messade läraren och skrev att jag kanske kanske kan få iväg henne till nästa lektion , mannen till jobb , sonen till skolan.
Jag gick in i hennes rum och började busa , kittla ( det gillar hon)Är ju 50 % sjukskriven så får jobba mina 4 timmar senare puh, fick henne att skratta lite och sedan tog jag upp henne i knät och satt tyst en stund , frågade om hon ville ha kiwi och ja det ville hon. vi gick ut i köket och jag fick ett hopp om att det kanske skulle lyckas,,, så såg hon schemat Nej varför har vi matte så sent sade hon och jag såg blicken förändras men så direkt sade hon igen – just ja det är ju test i dag, jag frågade om matte lektion va tråkigt och det verkade som att genomgångarna läraren håller fram i klassen va trååååkiga…. men det va ju test i dag och då verkade allt ok.
Jag sade att hon kan åka med mig till andra lektionen .
Hon frågade när vi måste åka om hon skall komma 5 minuter innan den börjar ( så sade hon att hon vill inte möta alla som frågar så gjorde hon konstiga miner och härmade endel frågor de ev skulle komma med)
Nej men vi åker så de andra har gått på rast o du kan gå in i kapprummet utan att möta dem ,,,,ok Då hade vi 25 minuter på oss , hon va klädd och hade bara tänder kvar och ev hår. När det va 10 minuter kvar sade jag att vi går till hallen och vi gick dit men som ett blixtnedslag skrek hon att nu hinner vi inte göra allt som hon skulle göra och jag frågade vad, – Feeel skrek hon och sprang in i sängen igen,,, Vi hinner om vi åker nu sade jag . nu sade hon då , det hinner vi ju inte . ok förlåt jag menar 7 minuter,blablabla Men då menar hon att hon skall ta av sig allt o vi skall börja från allra först början …. Då sade jag att ok . jag åker om 6 minuter men det verkade helt kört så hon fick gå o sätta sig på den plats hon alltid sitter ( i ett hörn) i vardagsrummet om hon är ensam hemma…
Hon satte sig tillrätta med Datorn den hade vi ju inte tagit men den har hon inte allt som paddan har,,,,, jag dukade fram vatten etc och sade att jag åker till kontoret en stund men farmor kommer nog senare har du telefonen , hon vill inte gå från platsen när hon är själv.,,,,,,,
Ja och nu sitter jag här och undrar är det vi som gör fel och vad skall man göra detta är ju ett pussel med minst 300000 bitar att lägga PHU!!!
Detta blev långt men kände att jag ville skriva till någon som förstår hur frustrerande detta är…….
GillaGilla
Men åh!!! 😢 Vet PRECIS hur det är ❤❤❤
Vi har haft liknande scenarier när det känns som att det kommer fungera å så fallet allt och man står bara där som ett stort frågetecken. Vad hände???
Det kluriga är ju att våra barn än så länge inte kan sätta ord på VAD som blir fel.
Men du gör ditt bästa Camilla. Du är en supermamma och det är inte ditt fel.
Har tyvärr inga råd att ge direkt. Men hoppas att ni via habilitering eller BUP kam få hjälp med kartläggning och anpassningar.
Många varma styrkekramar ❤
GillaGilla
Tack för att du tog dig tid att svara , nu skall jag föröka jobba lite o glömma för ett tag, Farmor skall åka förbi o titta till henne om en stund , hon sitter ju bara på ett ställe o vill inte gå därifrån när hon är ensam men hon säger att det är ok… kram
GillaGilla
Har du Facebook?
Sök upp mig ”Supermamsen Aspergerbarn” så kan vi skriva pm där om du vill. Kram
GillaGilla
Ping: Stress och press | supermamsen
Ping: Välkommen 2016! | supermamsen
Ping: Då har jag lyckats! | supermamsen
Ping: Oväntad tid till återhämtning | supermamsen
Jag tror också det är meningen på något vis, att vi är utvalda 😊 Ibland känns det orättvist men så tänker jag på hur mycket jag varit tvungen att jobba med mig själv och mina svårigheter för att det ska fungera för dottern. Hade nog aldrig gjort det om det inte var för vår fina tjejs behov. Det finns en mening med det mesta ❤️
GillaGillad av 1 person
Ja det gör nog verkligen det ❤❤❤
GillaGillad av 1 person
Ping: Ska vi köra en dålig repris? Nej! Vi stoppar och kör ett nytt bättre avsnitt! | supermamsen
Ping: ”Good enough!” | supermamsen
Ping: Stärkande ord | supermamsen
Ping: Besviken | supermamsen
Ping: Idag skulle det vara slut på ”det jobbiga”… | supermamsen
En del bekanta säger det till mig ibland. Det värmer. Synd att BUP och soc inte ser det bara.
GillaGilla
❤
GillaGilla