Realistiska förväntningar

Jag måste ärligt erkänna att det har tagit ett bra tag för mig att ha rimliga förväntningar på C. Förr hade vi överkrav.  Vi har fortfarande det ibland. Men vi har blivit MYCKET bättre på att ha mer realistiska förväntningar på Cs ork och förmåga.

Det som fortfarande stökar till det ibland är just den ojämna förmågan. Jag kan då och då hamna i mitt gamla tänkande. För ett tag sedan hade vi 7-åringens kalas. Det kryllade av 6-7-åringar i huset. Vi hade erbjudit C och 11-åringen att hjälpa till lite och få en slant. 11-åringen tackade ja direkt. C däremot sa nej. Inte förvånande. När vi hade kalaset, som skulle vara i två timmar, så hjälpte 11-åringen till hela tiden. Hen hjälpte till vid fikat, hjälpte till att hålla i lekarna osv. C kom när det var en timme kvar och frågade om hen fick hjälpa till. Vi sa självklart ja. C hjälpte till och skötte musiken när vi körde dansstopp och tog tid när barnen turades om på studsmattan. C bjöd på sig själv, dansade och spexade. Alla kalasgäster såg imponerade ut och 7-åringen var stolt över C.

Dagen efter kalaset skulle vi på födelsedagsfika hos mina föräldrar. Jag hade förberett C på detta och hen hade sagt att hen skulle följa med. När det var dags att gå så gick det bara inte. C låste sig och sa att hen bara inte kunde följa med. Att hen var trött. Jag peppade/pressade lite eftersom jag vet att hen är trygg med sin mormor, morfar och moster med familj och har varit hos dem många gånger. Men det gick bara inte.

Detta är något jag måste jobba med hos mig själv. Spontant kan man ju tänka, som jag gjorde förr, att C måste ju träna och lära sig att följa med. Nej! C kan följa med om hen har en dag som känns bra med ork och energi. C behöver inte träna på det. Det måste JAG bli bättre på att komma ihåg!

Jag tränar varje dag på att ha realistiska förväntningar på C. Jag gör fortfarande fel ibland och hamnar i gammalt tänkande med för höga krav och förväntningar. Men jag börjar faktiskt lära mig!

Så här var det förr. Tyvärr är det fortfarande så ibland.

Så här är det nu. Oftast i alla fall! 😉