De osynliga eleverna

Våra barn är osynliga 😦

Vi är många som har barn som inte har gått till skolan större delen av, eller hela, det här läsåret. Anledningen till att våra barn inte har gått till skolan är ofta att de har kraschat och blivit utmattade på grund av bristande anpassningar. Våra barn har kämpat och försökt vara i en ”vanlig” skolmiljö men har till slut inte orkat längre. Det kan vara för att våra barn har en diagnos (t ex ADD, ADHD, autism) eller något annat som gör att skolan inte är tillgänglig på deras villkor.

Våra barn kallas för hemmasittare. Detta ord i sig känns så fel och så nedlåtande. De har inte valt att vara hemma och misslyckas med skolan. De är hemma för att skolan inte har fungerat för dem. De är hemma för att de inte orkar vara i skolmiljön. De ”räddar” sig själva genom att vara hemma. Som en utmattad vuxen som sjukskriver sig från sitt jobb. De är ofrivilligt frånvarande från skolan. Eller möjligtvis påtvingat frånvarande.

Nu är det sommarlov. Alla skolor har haft skolavslutning. Det delas ut betyg, sjungs sånger och bjuds på fika och glass. Alla är glada och firar och önskar varandra trevlig sommar. Blir dessa frånvarande elever ihågkomna och uppmärksammade av sina skolor?

Mitt barn är inte uppmärksammad av sin skola alls. C har tillhört en högstadieskola det här läsåret. Hen började där i årskurs 7 i höstas. C gick där på försök lite i augusti och september. Det gick inte så bra för C att ta sig dit. C var hemma nästan hela årskurs 6, efter att ha kraschat, så klivet upp i 7:an blev för stort att ta.

Högstadieskolan fick då i september stöd av kommunens ”hemmasittarskola”  som erbjöd C en plats. Den skolan har ca. åtta elever från hela kommunen som har problematisk skolfrånvaro. Det är kö dit. C började där och har således gått där detta läsår, men hen har ändå tillhört en klass på högstadieskolan. Nu till hösten har C fått plats på en skola utanför kommunen med spetskompetens inom autism.

Högstadieskolan har inte hört av sig till C alls. Ingen av mentorerna har hört av sig till oss sedan i februari. Tanken har ju från början varit att C ska bygga upp ork och förmåga på hemmasittarskolan för att sen ta sig tillbaka till högstadieskolan. Det hade ju varit bra om mentorerna hade tagit sig tid att bygga en relation med C.

Häromdagen åkte jag till Cs högstadieskola för att lämna tillbaka Cs skåpnyckel. Det var det. Den skolan är avslutad för C. Skåpet är tömt och Cs spår på den skolan är borta. C är inte med i skolkatalogen heller. Den dagen lyckades inte C ta sig dit. C finns inte.

Jag kan tycka att någon av mentorerna på högstadieskolan kunde ha ringt och önskat C glad sommar och lycka till på nya skolan. Lärarna på hemmasittarskolan kunde också ha hört av sig… C var med på en utflykt med hemmasittarskolan för ett par veckor sedan men har i princip inte varit där sedan hen fick veta att hen ska byta skola i höst.

De ofrivilligt frånvarande eleverna blir bortglömda. De är osynliga. Syns man inte i klassrummet så finns man inte. Eller?

Jag tror att det skulle leda till en ökad chans till närvaro om dessa elever blev uppmärksammade och ihågkomna. Om det kom ett sms, telefonsamtal eller kanske ett vykort med en önskan om trevlig sommar. Ett tecken på att man är önskad, ihågkommen och saknad.

Om man inte är närvarande i skolan. Då finns man inte. Så sorgligt.

Ett ”Hej!” kan göra stor skillnad. Jag har läst att på någon skola kom mentorn och ett par vänner hem till den ofrivilligt frånvarande eleven med jordgubbstårta och saft för att fira in sommaren. Om eleven inte kan ta sig till skolan tar vi oss till eleven! Vilken fin gest! Eleven kan känna ”Jag finns!”

Det skär i hjärtat att tänka på alla osynliga elever. Det gör ont att mitt barn är en osynlig elev. Att mitt barn inte blir uppmärksammad inför sommarlovet. Att mitt barn är bortglömt av sin skola…

Dessa elever behöver också känna tillhörighet och gemenskap. Hur ska de känna sig välkomna och önskade om de inte finns? För så måste det kännas för dem… 😦

Till alla elever som har varit hemma det här läsåret – Jag önskar er alla en riktigt skön sommar! Ni finns!