Nu sitter vi i bilen på väg till landet. Det känns alltid lika skönt när vi lyckas ta oss iväg. Det är jobbigt med ovissheten. Att aldrig veta hur det ska gå och hur Cs dagsform är. På det stora hela har det blivit bättre men man kan aldrig veta säkert om vi kommer att lyckas.
C uttryckte i början av veckan att hen inte vill åka till landet. Det känns alltid så oroande när C säger så. Jag sa ”Vi ska åka till landet och vi kommer att hjälpa dig komma iväg! Om du vill kan vi åka på söndag!”. Vi hade egentligen bestämt fredag. Vi pratade inte mer om det just då.
När C var yngre var hen helt inne i Pokémon. Nu i och med Pokémon Go har intresset väckts till liv igen.
Häromdagen började C tjata om att hen ville ha Pokémonkort. Jag tänkte att detta kan jag passa på att utnyttja.
”Absolut! Vi tänkte köpa Pokémonkort till dig på väg till landet på söndag. Du behöver ju något att sysselsätta dig med!”
”Tänkte ni!?” sa C glatt och förvånat.
”Japp!”
”Men skulle vi inte åka på fredag?”
”Jo, om du vill!”
”Jag vill det! Jag kan inte hålla mig tills på söndag!”
Nu har vi alltså åkt iväg och på vägen har vi köpt Pokémonkort. Det blev en smidig övergång utan ångest. C hade bara fokus på korten.
Vissa kanske kallar detta för att muta. Jag kallar det för att hitta en möjlig väg! 🙂
supermamsen 
Jag ser det absolut inte som en muta, utan som ett sätt att göra vardagen lättare för både er och barnet. Kram.
GillaGillad av 1 person
Tack! ❤ Precis så ser jag det och jag känner att jag börjar hitta fler och fler möjliga vägar. 😊 Men det kräver att jag är flexibel och påhittig! Kram
GillaGillad av 1 person
Jag kallar det mycket bra pedagogik!!
GillaGillad av 1 person
😊😊😊❤ Tack!
GillaGilla
Ping: Vatten över huvudet | supermamsen
Ping: Visioner och eftereffekter | supermamsen
Ping: Muta, morot eller glädjekick? | supermamsen
Ping: Minfältet | supermamsen
Ping: Att landa | supermamsen