E, min 11-åring, fick nyligen diagnosen AD(H)D med autistiska drag. De autistiska dragen är en viss oflexibilitet men framförallt det selektiva ätandet. E äter nästan ingenting.
Det som just nu går ner är Doritos (och ibland andra chips), bullar, vissa godissorter (dock ej choklad), chicken nuggets och pommes frites från Mc Donalds och en macka från Subway (ljust bröd med endast skinka och ost på). Hemlagad mat går nästan inte alls just nu. Frukt och grönsaker går inget vidare. Ibland kan E äta lite gurka, röd paprika, honungsmelon, vindruvor eller jordgubbar. Dock måste allt smaka perfekt och det gör det tydligen sällan. Alltid är det något som är fel.
När det gäller dryck så dricker E vatten, läsk och ibland juice. Juice kan ibland ha en bismak som E inte tycker om. Tyvärr tycker inte E om mjölk.
Igår gjorde jag amerikanska pannkakor till E. Det brukar oftast gå ner. Men igår gick det inte alls. E tyckte att de smakade annorlunda. Det gäller att steka dem exakt rätt. Inte för länge och inte för kort. Tydligen gjorde jag något fel igår.
Förr kunde E få i sig lite vaniljyoghurt. Det skulle då absolut vara Valio. Om den var slut i affären och jag köpte en likvärdig så kände E det direkt även om hen inte hade sett förpackningen.
Drickyoghurt kan gå ner. Men om den är för tjock så går det inte. E har provat alla möjliga näringsdrycker men tycker att alla har en eftersmak eller en konsistens som inte fungerar.
Förr åt E hemlagad köttfärssås med pasta. Numera går det oftast inte heller. Om det ska finnas minsta lilla möjlighet att det ska gå så måste den vara tillagad på exakt rätt sätt. Det måste vara rätt kryddor, finfördelad köttfärs och passerade tomater. Absolut inte krossade. Och sen måste det vara Heinz ketchup. Annan ketchup går inte!
Tacos kan fungera ibland. Men det ska vara med endast gurka och nachochips.
E har ibland kunnat äta vissa brödsorter. ”Pärlan” (Polarbröd) gick ner ett tag. Nu fungerar inte det heller för E tycker att det smakar för mycket mjöl och att det blir degklumpar i munnen.
Jag känner att ätandet blir ett större och större problem. Idag är E hemma från skolan så jag åkte till Subway och köpte lunch åt E. Tydligen är jag numera en igenkänd stammis så personalen bjöd mig på en Cappuccino och kunde min beställning utantill.
En gratis Cappuccino till den kämpande mamman! 🙂
Skolmat går absolut inte! E går ju inte så mycket i skolan just nu. Men även innan har skolmaten varit ett stort problem. E vet att hen kan välja mellan köttbullar och pannkakor varje dag. Tyvärr är det, enligt E, konstig smak och konsistens på skolmaten.
Jag har kollat runt på nätet för att söka hjälp och se vad vi kan göra för att stötta E i ätandet. Jag hittade detta tips:
”Går det att få hjälp?
Selektiv ätstörning (SÄ) visar sig oftast i tidig barndom och brukar i regel inte gå över av sig själv. Vissa selektiva ätare lyckas successivt utöka sin meny när de blir äldre, men det betyder inte att man är ”botad” eller har ett s.k. normalt ätbeteende.Selektiva ätare expanderar oftast sin matrepartoar genom ”food chaining”, d.v.s. man lägger till mat som i största möjliga mån liknar något som man redan klarar av att äta. Eftersom många med SÄ är trogna vissa märken av mat (exempelvis en sorts flingor av ett särskilt märke) så kan man långsamt utöka listan av accepterad mat genom att testa samma sak av ett annat märke. I bästa fall kanske man kan gå från att äta exempelvis en chicken nugget till att testa en fiskpinne.
Som förälder till ett barn med SÄ är food chaining i princip det enda sättet att försöka utöka barnets meny – självklart utan press och krav! Skynda långsamt och håll förväntningarna låga. Servera alltid något som barnet redan äter tillsammans med det nya och låt barnet själv betsämma om eller när han/hon är redo att utforska den nya (liknande) maten. Låt hela familjen välja av all mat på bordet, även den mat som är tillagad för den selektiva ätarens skull. Om det står bacon på bordet för den selektiva ätarens skull, lägg upp lite på din egen tallrik också. Visa att ni äter tillsammans på ett avslappnat och trevligt sätt. På så sätt blir barnet med SÄ inkluderad i familjemåltiden och du befriar barnet från känslan av att vara avvikande och besvärlig. Respektera ditt barns svårigheter – han/hon har inte valt att ha en ätstörning.”
”Det är dock viktigt att förstå att till skillnad från exempelvis spindelfobi, så är den selektiva ätarens fobi inte bara psykologiskt betingad. Det finns fysiska/sensoriska faktorer som gör det svårt för en person med SÄ att helt bli kvitt sina ätproblem.”
Jag vet inte riktigt hur vi ska lyckas med detta. Men vi får jobba på det!
Jag tycker så synd om E. Ibland om vi försöker göra någon mat som brukar gå ner (t ex tacos) så kan E komma till bordet och se sugen och förväntansfull ut. Sen tar E en tugga. Då kan man se hur axlarna sjunker ner och ögonen blir ledsna ”Det går inte!” säger E och går till sitt rum med långsamma steg.
Just nu är i alla fall E mätt med sin Subwaymacka i magen! 🙂
supermamsen 
Oj, vad jag känner igen mig! V har supersvårt med maten också. Idag har vi haft lite konflikt kring detta för just nu vill han BARA åka till McDonalds drive och äta i bilen. Och det måste vara cola eller sprite att dricka, och där går min gräns. Kan inte ge honom så mycket socker varenda dag känns det som. Så idag matvägrar han. Så himla svårt. Har också samma problem med att det blir svårare och svårare, och att det är sååå lite som behövs för att det ska vara en förstörd matlust.
GillaGilla
Så tufft för våra barn 😢💕💕
Och för oss… Kram
GillaGilla
Ja vissa dagar orkar man ju liksom inte, som idag för mig. Men jag måste lösa det på något sätt. Får så ont i hjärtat när han inte äter.
GillaGilla
Exakt. De måste ju äta! ❤
GillaGilla
Precis som med min son. Han är 18 år nu och tyvärr äter han färre o färre saker. Han har ett väldigt lågt BMI långt under gränsen för anorexi vilket också sätter sig på orken och hjärnan. Vi har tillhört ätenheten men de har inga förslag på vad som kan hjälpa. Han ”går” på gymnasiet men är sällan där. Jag hoppas för er skull att det inte går lika långt i ätstörningen för ditt barn.
GillaGilla
Tack! ❤
Håller tummarna för att det vänder för ditt barn! Kram
GillaGilla
Jag lever med selektivt ätande, högfungerande Autism … och är 57 år gammal. För min del har jag lärt mig acceptera att jag äter som jag äter, och också förstått att människor äter för at de tycker att det är ”gott” – något jag aldrig förstått mig på. Jag vill att allt ska smaka likadant alltid, och blir oerhört frustrerad när det avviker från det jag menar är rätt. Jag är högbegåvad och förstår meningen med näringsämnen osv men har ändå mycket svårt att äta det jag behöver. Dock har jag ju överlevt…. och ju mindre omgivningen och jag själv gjort någon stor sak av det ju lättare har matsituationen varit. Bäst är när alla accepterar min inställning och är trygga i att jag själv vill överleva – det kan ibland få mig att ta näringspreparat eller vitaminpiller för att det är nyttigt. Blir det konflikt eller oro kring matingtaget leder det bara till att matsituationen blir obehaglig och jag undviker mat över huvud taget. Jag tycker det verkar som om du är mästare på att göra maten så bra som möjligt, bråkar inte, försöker ge det som går att äta osv. Och det ddu beskriver är ju en meny som ändå innehåller rätt mycket bra.Tror inte E svälter. Förresten kan du ju fråga E om just det. Och göra det till en intellektuell problematik, ett ämne att lära sig om utan att direkt behöva koppla det till sig själv. Jag menar, det är ju bra att kunna om man behöver hjälpa någon… (En smygväg till att koppla det med att hjälpa sig själv) Och det finns ju folk som fortfarande lever i skogen, på nästan ingenting… så slappna av och fortsätt vara den fina mamma du redan är!
GillaGillad av 1 person
Tack snälla! 💕
Och tack för att du delar med dig och för tips. Kram!
GillaGilla
Här är räddningen för 9-åringen ”Gammaldags gräddglass med chokladkross” ❤
Oftast funkar mcd hamburgare med bara ketchup. Frysen är laddad. Fryst funkar om man värmer på exakt rätt sätt.
Annars så varierar det mycket vad han kan äta. Ofta funkar en sak i nån vecka, sen tröttnar han och äter det inte alls igen. T ex stekt fläsk, ägg stekt på ett visst sätt, ugnsgrillad korv… Ibland känns allt fel för honom. Han har också svårt att minnas vad han kanske skulle vilja ha så jag får föreslå och han säga om det skulle kunna gå.
Ofta tror han något skulle kunna funka men så går det inte iaf när maten är klar. T ex så kanske det är prick eller annan färg någonstans eller så känns det bara fel. Kanske är det därför glassen med chokladkross har funkat så länge, för att den ska vara full av prickar.
Men glassen ska ätas i en viss skåltyp vi har och översidan ska vara platt… Ett tag åt han det inte för att den innehåller mjölk och det kan man bli hård i magen av.
Han dricker bara vatten och ibland kanske tropicana apelsin utan fruktkött. Nyponsoppa kan funka när han inte ätit något.
Ofta behöver man starta ätandet med något sött. Annars kan han inte tänka sig att äta något alls.
Jag lägger mycket tid varje dag på hans mat. Ibland/ganska ofta flera timmar per måltid.
Jag tycker att ni ska släppa tänket på socker osv. Om inget annat går en dag så låt barnet leva på det som går. Om det så är choklad, gelehallon, glass, broccoli eller frysta majskorn. ❤
GillaGillad av 1 person
Precis så! Vi har släppt allt sånt! Det blir läsk, bullar och chips varje dag. Bara något går ner. Lätt är det inte. Det är en daglig kamp och mycket stress att hinna fixa.
Styrkekramar ❤
GillaGilla
Så är detta en ”livslång” problematik? Vad händer när man får barn, överför man detta då genom genetiskt arv, socialt (ointresse för mat) eller skall man hoppas att en ev. matintresserad partner ”står ut” med detta. Det kan ju kännas som ett trist alternativ att bilda familj med någon som inte är engagerad i familjens måltider om inte vederbörande har så mycket charm i övrigt att det överväger.
GillaGilla
Ja du… Det är ju en svårighet som beror på extra stark smak, känsel (konsistens) och lukt. Det kan förhoppningsvis bli bättre. Som vuxen kanske man ändå kan ”skärpa sig” och äta ibland för att man bör/måste. Det beror väl på hur jobbigt det är.
Jag hoppas verkligen att det blir bättre för E!!!
GillaGilla
Ping: Varför utgår nästan all hjälp ifrån att jag inte vill vara med mina barn? | supermamsen
Ping: Pusselbitar | supermamsen
Ping: Barn i Sverige svälter inte! | supermamsen
Min är bara 7, men lätt med maten är det ej…
ingen diagnos (inte ännu iaf)
Som bebis va det inga problem med mat, sen har det bara blivit mindre och mindre. Ibland har något utökats, men ja då har istället något annat försvunnit. Känner skillnad på olika spaghettisorter m.m. Känner direkt om något inte är som vanligt. Har nu fått specialkost i skolan. Saker som äta hemma, kan inte ätas i skolan och sådant som tycks om i skolan kan inte ätas hemma. Lätt är det inte, får se vilket håll det gått åt om några år..
GillaGilla
❤❤❤
GillaGilla
Ping: ”Kan jag få mer?” | supermamsen
Ping: Mina egna illustrationer | supermamsen
Ping: Veckor fyllda av möten | supermamsen
Ping: Olika hantering och bemötande ger olika resultat och mående | supermamsen
Ping: Olika energinivåer | supermamsen
Ping: Olikheter | supermamsen
Ping: Alla mina tre barn har en funktionsvariation (NPF) | supermamsen
Ping: Alla mina tre barn har en funktionsvariation (NPF) | supermamsen
Känner igen det så med selektivt ätande! Här är det samma macka från subway, endast naturell cheeseburgare från Max, ljusa pannkakor och pasta som går hem. Visst kött kan gå bra, men då bara kött ingen potatis. Får ofta frågan ”har jag ätit detta innan?” ”tycker jag om det?”, det går inte att luras! Dricker näringsdryck i skolan, för att få i sig något, trots att vi nu i våras fick specialmat. Dagsformen är väldigt styrande. Vi kämpar vi också. Tack för att du delar med dig! Känner mig mindre ensam och får samtidigt stöd och insikt! Kram
GillaGilla
Tack själv ❤
Kramar
GillaGilla
Ping: Förberedelse och genomförande | supermamsen
Ping: Samarbete och samsyn | supermamsen
Ping: Avlastning | supermamsen
Ping: Merjobb? | supermamsen
Ping: Påverkan | supermamsen
Ping: Svacka | supermamsen
Ping: Utmanande föräldraskap | supermamsen
Hej! Jag är idag 21 år och har sedan 4-5 års åldern lidit av Selektiv ätstörning och jag känner igen mig så mycket! Jag har senaste åren äntligen börjat kunna utvidga min matmeny lite mer men är fortfarande begränsad, har aldrig ätit pizza, hamburgare, köttfärssås, någon gryta, sås osv. Det är en hemsk ”sjukdom” på så sätt att det tär på både en själv och föräldrarna/anhöriga så sjukt mycket. Jag som barn var precis som din tjej väldigt begränsad och märkte av minsta lilla fel. Var något av ett annat märke, då åt jag inte osv och drack näringsdryck till slutet av högstadiet för att komplettera kosten. kämpa på och en dag kommer din tjej att finna något som ger henne motivation att börja prova saker sakta sakta.
Kämpa på ❤
GillaGilla
Tack snälla för att du delar med dig. Stor kram ❤
GillaGilla
Ping: Dessa mediciner | supermamsen
Ping: ”Jag har ingen aptit!” | supermamsen
Ping: Den här veckan är vi en ”vanlig” familj | supermamsen
Ping: Svårt beslut | supermamsen
Ping: Känslostormar | supermamsen
Ping: Hur ska vi orka och hinna jobba? | supermamsen
Ping: När saker inte riktigt är som de brukar vara | supermamsen
Ping: Hugg i hjärtat blandat med hopp | supermamsen
Ping: Att jobba bort ångest | supermamsen
Ping: Blir du provocerad? | supermamsen
Ping: Skolstarten kryper närmare | supermamsen
Ping: ”Tack snälla mamma! Nu blir jag mätt!” | supermamsen
Hej
Såg att ditt inlägg är 2 år gammalt men provar skriva ändå.
Jag har en son som idag är 19 år.
Han hade problem direkt vid födseln ,ville amma men kräktes sen upp allt.Detta fortsatte precis som i din beskrivning ovan- med kanske 3-4 olika livsmedel som han åt inperioder.
Minns att det var pannkaka,potatismos,tomatsoppa m makaroner,vitt bröd,kokt skinka,fisk,
Ja det var minst sagt ett helvete.
På den tiden fanns ingen diagnos ,vi gick på specilistmotagningen för barn i många år eftersom hans längd och vikt var under det normala.Skoltiden tog hårt han fick ingen specialkost dessutom hade han också svår dyslexi med dålig hjälp.Han har aldrig blivit vidare utredd men har en bror med ADD så vi funderar om han också har något inom NPF
Hur som helst-han har ff ett selektivt ätande men har utökat sin matsedel.Äter inte frukt och grönsaker än men dricker EN sorts juice.
Socialt kan det vara svårt men han kan äta en sorts pizza när han äter ute med vänner.Han upplever den sociala sidan jobbigast-att alltid behövs förklara för andra och få trista kommentarer som tar hårt.Så skönt att det nu finns en diagnos för alla nya små barn med svårigheter och till föräldrar.Efter alla år mår jag ff dåligt av den press man kände och den våndan över att få sitt barn att överleva.
Men vi klarade det och jag önskar er lycka till också💚
GillaGillad av 1 person
Tack för att du delar med dig! ❤
GillaGilla
Ping: Svår på några frågor om mat | supermamsen
Hej!
Ser att detta inlägg är från 2017 så inte alls säkert att den är öppen etc.
Men jag är en Trött förtvivlad mamma till en tjej som.är 16 år, hon har varit selektiv sedan hon var liten, har aldrig följt våra mattider el velat vara delaktiga i vad vi äter. Hon har sin matlista med ett par paradrätter som man vet går hem. I somras fick vi äntligen resultatet av en utredning som var efterlängtad och då har vår dotter Adhd och högfungerande Autism som oxå ställer till det.
Jag känner igen mig i allt du skriver och vi lägger mycket pengar på Mac Donalds, och suchi…för det är säkra kort! Tycker dock att listan på vad hon äter blir mindre och mindre ! Vår dotter har som tur väl är aldrig varit undernärd el mager, men på sitta tiden har hon börjat klaga på allt onyttigt och att hon vill äta nyttigt, men när jag frågar vad hon vill ha och vad hon tycker om så kan hon inte svara 😔!
Hur funkar det för er nu?
Har du tips/ råd hur vi ska göra/ tänka?
Mvh Trött mamma
GillaGilla
Hej!
Bloggen ”lever”. Jag skriver dock inte här så ofta utan är mer aktiv på mitt Instagramkonto @supermamsenblogg.
När det gäller E, ”Emil nu 18 år, äter han fortfarande selektivt. Han fick dock en stor vilja att kunna äta och har träffat en dietist och fått lite tips. Han utmanar sig själv. Det är fortfarande svårt men bättre. Han har t ex börjat äta grövre bröd och äggröra.
Däremot har jag min dotter Linnéa 14 år med ADHD. Hon är mer som din dotter. Äter jättedåligt. Färre och färre saker fungerar. Allt onyttigt går dock ner än så länge (chips framförallt men även choklad, kakor,, muffins och läsk). Hon har ett par rätter som funkar ibland. Dagsform styr. Hon fick träffa dietist för första gången för ca en månad sen och tack och lov tycker hon om näringsdrycker som dietisten skrev ut. Hon får dricka två/dag. En motsvarar en halv måltid
Jag är orolig över allt onyttigt hon får i sig och över hur hennes kropp mår inuti. Jag undrar också hur hennes kropp ska orka med så dåligt näringsintag.
Jag önskar att jag hade supertips men har inte det tyvärr. Du kan mejla supermamsenblogg@gmail.com om du vill bolla mer.
Stor kram
GillaGilla