Äntligen sommarlov!

Nu på slutet av den här terminen har det verkligen gått framåt för E, min 12-åring med AD(H)D. Sedan början av maj har skolnärvaron ökat mer och mer. 

Att det har gått framåt beror på flera faktorer:

1. En förstående skola som inte har stressat E.

2. E har själv känt att det är okej att vara  hemma och vila. E har inte behövt känna sig misslyckad.

3. Vi föräldrar har mötts av stöd och förståelse från skolan. Ingen misstro eller skuld har lagts på oss. Detta har inneburit att vi verkligen har kunnat låta E läka i sin egen takt. Och E har läkt!

4. Pedagogen som kom hem till oss och hade hemundervisning med E har varit helt fantastisk. Hon har hela tiden känt av Es dagsform och peppat och uppmuntrat. Hon har inte pressat E (eller oss) alls.

5. Vi har anpassat hemma och låtit E ha en väldigt kravlös tillvaro.

6. E har kompisar som har hört av sig och som är förstående. Igår frågade två kompisar om de kunde göra sällskap med E till skolavslutningen idag. Och det gjorde dom! 😊

Skolfrånvaron som först berodde på extrem trötthet/utmattning, och även en del ångest, har nu gått över till att ”bara” bero på trötthet. Ångesten är borta.

E tar ingen medicin för sin AD(H)D. Vi funderar på hur vi ska göra framöver.

Morgnarna är fortfarande ett stort problem. E är alltid morgontrött men vissa dagar är E som i dvala. Det går inte att få kontakt. Hen mumlar bara något ohörbart och öppnar inte ögonen. Så var det i tisdags morse efter en hel skoldag i måndags. E var mer eller mindre slut hela dagen i tisdags.

Jag vet inte hur vi ska komma åt detta. Det kan ta en timme eller mer att få upp E dessa dagar. OM vi ens lyckas få upp E…

Jag är så otroligt glad över att E mår bättre nu!

L, min 8-åring, hade också avslutning idag. Hen har kämpat sig igenom 1:an med knappt någon frånvaro alls. Det har många gånger varit lite tufft för L med både pedagoger och kompisar. Till hösten blir det lärarbyte vilket jag tror är positivt för L. Snart får vi resultatet på utredningen.

C, min 15-åring med asperger, har inte haft mycket närvaro på resursskolan den här terminen. Dock ser vi stora framsteg på andra plan. Skolan kommer kanske sen. C blev så bränd av förra skolorna. 

Tvärtemot förra året, då C blev bortglömd av skolan på avslutningen, har resursskolan både skickat en sommarhälsning via brev till C och ringt och pratat med C. 

Det här varit ett tufft läsår på många sätt. Vägen är krokig. Det går lite upp och ner. Det är inte lätt att få hjälp. 

Men om jag tittar över längre tid så har det verkligen gått framåt!

Nu ska vi njuta av sommarlovet!