Jag skrev om min L häromdagen. L kräver konstant sysselsättning. Jag fick många fina tips kring hur jag kan hjälpa L. T ex att styra upp fritiden mer. Göra en plan för dagen. Nu har vi testat detta lite. Än så länge har jag bara gjort en enkel lista. Jag ska utveckla detta med bilder men vi måste börja någonstans.
Denna plan skrev jag samma dag som jag hade skrivit inlägget. Därför är inte frukost med. Ville testa tips på en gång! 😊
L blev nöjd med sin lista. Problemet blev dock att vi inte kunde följa den. Det blev varken bad, inlines eller blåbärsplockning. Vädret blev inte alls som det skulle. Enligt väderappen skulle det bli sol. Istället blev det åska och regn. L blev besviken och gick i affekt.
Jag har tidigare förberett kort för L att ta när det är tråkigt hemma. Det är det jag menar med ”Ta ett kort” på listan.
Jag kände mig så himla sur ”Varför i helvete kan ingenting bara flyta på?” Är det något som är konstant i vårt liv så är det att INGET flyter.
Istället för bad lade vi pussel. L tyckte att det var mysigt när hen väl hade lugnat ner sig. Men det tog ett bra tag att få L lugn och ställa om. ”Ta ett kort” kan fungera om det är planerat men inte istället för något som vi får ställa in.
Här är dagens plan. Men klockan är redan efter 12 och vi har inte kommit utanför dörren än. Det får bli lunch först och sen ut. L börjar bli rastlös…
Jag tycker att det är svårt och tråkigt att styra upp dagarna. L behöver det så vi måste ju… Men det finns inget utrymme för spontanitet. Dessutom är min egen ork (och även makens) skiftande. Vi vågar inte planera in för mycket om vi själva har en orkeslös dag. L har aldrig en orkeslös dag…
Jag känner mig stressad av att behöva ligga steget före och konstant planera sysselsättning och aktivitet. Det som är jobbigt är att det aldrig räcker för L. Om L är ute på t ex en cykelutflykt med maken ett par timmar så inbillar jag mig att hen ska vara nöjd ett tag sen. Men så är det inte. Så fort L kommer hem så tjatas det om nästa grej.
Igår kom vi aldrig på en plan för efm. Det blev en jobbig efm.
Vi ska kämpa vidare med anpassningar i hemmet. Jag vet att det lönar sig. Men just nu känner jag mig bara trött…
supermamsen 
Vet inte Ls intressen eller hur ni bor. Skriver ner saker mina barn gör så kanske nåt passar.
Baka tex scones, chokladbollar eller sånna småkakor.
Bada i badkar med mycket skum och leksaker.
Dammsuga jo faktiskt blir lite slarvigt i hörnen men dom är sysselsatta ett tag.
Klippa gräset
Promenera och köpa en glass själv.
Laga enkel mat tex amerikanska pannkakor eller taco
Bygga fågelholkar min man sågar upp lagom bitar virke i förväg.
Bygga med papier mache
Påta , det är liksom att man virkar på en ring googla, instruktioner finns på youtube.
Städa och sortera ett skåp tex under vasken i köket.
Sminka sig
Pärla pärlplattor
Göra halsband eller armband av indianpärlor (det är sånna små färgglada i glastror jag) och använder man sånt gummitråd kan dom användas på riktigt.
Göra smoothie
Möblera om på sitt rum.
Plocka en blombukett
Hoppa studsmatta
Musical.ly en app på telefonen där man gör musikvideor ..typ
Inget av detta kanske passar för L. Men fler av dina följare kanske kan tipsa om vad deras barn sysslar med när dom bara är hemma.
Och så får du möjligen ihop ett gäng sysslor som passar.
GillaGilla
Tack snälla för tips!
L är ju 8 år och inte så självständig. Ofta kräver L även sällskap. Men några av tipsen ska jag testa! 😄
GillaGilla
En fundering bara. Har ni liksom noll hjälp med aktivering av L fast ni är sjukskrivna? Är hen ”bara” hemma på lov i typ nio veckor och så ska ni fixa allt själv?
För mig låter det väldigt tufft.
Varför är det så snålt? Er L borde ju ha assistent (eller vad det heter) åtminstone åtta timmar om dagen för aktivering tycker jag. Finns inget sånt?
Alltså dom saker jag skrev på listan som förslag grejar ju min unge på sju. Kanske inte alltid men oftast. Och hon är själv hemma med brorsa nio år och hund dom dagar jag, pappan och dom tre stora barnen jobbar. Liksom!!!! Ert barn är säkert urgulligt men hen behöver mer stöd än ”normal”-ungen. Ni måste ju få avlastning. Ni gör ett hästjobb! Mina barn är verkligen inga änglar. Några dagar är helt bajs… men det ni har är ju som småbarn i störrebarns kroppar.
Jag förstår att du känner dig trött. Du kämpar ju som tusan!
GillaGilla
Vi får ibland hjälp från mor- och farföräldrar. L har ju ADHD och då har man inte rätt till LSS. Socialtjänsten kan ju erbjuda avlastning i form av korttids (bo borta vissa helger osv) men L skulle aldrig fixa det. Det är tillräckligt svårt att sova hos mormor och morfar. Så inte mycket avlastning.
Tack för dina tankar!
GillaGilla
Nä! Sova borta är ju pest. Hade verkligen aldrig sagt ok till sånt! Så. Då återstår bara att heja heja er som håller ihop. 👍 Ni gör merän man brukar. För ett barn på åtta år. (Eller så är mina barn besinninslöst tidiga och mogna….nääää … det är dom ju inte!)
GillaGilla
Tack! ❤
GillaGilla
Jag tänker också att L borde klara mer, men sen besinnar jag mig. Så är det ju, att ha npf gör att man inte orkar utvecklas i samma takt som andra. Och så är alla olika från start, som det är tänkt.
Men min föräldrahjärna reagerar ju på hur du beskriver er situation. Får ni någon hjälp via er sjukskrivning med samtalshjälp? För det låter som om ni skulle behöva det. Eller via familjerådgivningen. (Svara inte! Frågan är rent retorisk, och inget vi behöver veta).
Du har fått många bra, konkreta tips och strategier, men att ge råd till andra är svårt, just för att alla barn och alla familjer skiljer sig från varandra.
När jag läser Nannas kommentarer ovan så slår mig tanken, att vad har L för styrkor och positiva sidor?
Kanske ska ni lägga krutet där? Att förstärka det som funkar, det som är bra.
Jag tror att vi allihop glömmer de där sidorna, när det är jobbigt. Man ser bara det man vill förändra.
Kan syskonen komma med input? Mor- och farföräldrar? Är det möjligt att schemalägga de sistnämdas hjälp, så ni får avlastning och vet när den hjälpen kommer?
Finns det andra familjer som kan göra en insats, t ex med badhusbesök eller så?
Det kan ju kännas oöverstigligt att orka planera, förbereda, utföra sån hjälp, än mindre be om den, men skulle det kunna vara en lösning?
Min egen erfarenhet är att i de allra flesta fall så sitter barnet inne med, åtminstone en del av lösningen. Går det att involvera L i dagsplaneringen?
Och då menar jag inte med aktivitetsvalet, utan hur man ‘gör’ under dagen.
Ni är delaktiga i uteaktiviten, men sen måste L göra något på egen hand.
Bestämma längden på den aktiviten redan vid planeringen?
Påminna L om att när tiden är slut, DÅ kan ni prata, svara på frågor, börja på nästa aktivitet. Men inte förr.
Kort tid, som sen förlängs?
Att sysselsätta sig själv är ju en färdighet som L kommer ha nytta av.
Kan ni dela på er, så ni får stunder av vila?
Nu blev det råd igen!! Lätt att halka in i.
Men L:s styrkor, vad kan ni göra där? Att se, bekräfta och förstärka. Kan hens energi användas till fysiska göromål, som dammsugning, sopbärning, tvätthängning eller något annat. Att bidra, lyckas, vara viktigt är inte det sämsta.
GillaGillad av 1 person
Älskar dina råd!!! Tack!
Självklart har L starka sidor. Hen är väldigt kreativ och konstnärlig 😊 Det pysslas mycket. När det inte byggs kojor och hinderbanor 😉
Det är svårt att ta hjälp från syskonen. Med 12-åringen med ADD blir det krock. 15-åringen med asperger är mest inne i sitt.
Att schemalägga hjälp låter inte så dumt. Skönt att veta när paus kommer.
Vi har samtalsstöd vilket är jätteskönt.
Tack igen ❤
GillaGilla
Alltså jag vill bara förtydliga att jag verkligen inte tycker att L är dålig utan jag tycker du supermamsen och din man får kämpa väldigt hårt. När jag skrev att min sjuåring klarade det på listan så var det mest en… reflektion över att er L verkligen kräver mycket av er på ett otroligt intensivt vis. Att ni ska vara så närvarande jämt.
Och min sjuåring är verkligen ingen perfekt unge hon kan tex varken simma eller cykla. Helt kass är hon på det. Det kunde hennes syskon i den åldern. Och hon har ju dagar då hon inte klarar nånting alls själv.
Jag förstår det är diagnosen som saktar ner utvecklingen liksom på vissa områden. Och då får ni vuxna liksom kämpa så fruktansvärt hårt.
Barn med diagnos som era är ju helt normala i sitt intellekt och så behöver dom ändå stöd liksom yngre barn, med passning och underhållning och ni har kämpat i många år. Så jag förstår att ni är trötta.
GillaGillad av 1 person
Tack ❤
GillaGilla