Jag har funderat mycket på varför jag reagerar så starkt på Camilla Läckbergs text om ouppfostrade barn. Mitt förra inlägg om detta har fått många visningar, delningar och många kommentarer från de som håller med mig.
Jag har också fått en hel del kommentarer som försvarar Läckberg ”Men hon menar ju inte NPF-föräldrar! Hon skriver ju det!”
Nej, det skriver hon inte. Hon skriver ”Och ja, jag vet det finns barn som har bokstavskombinationer odyl. Men jag tittar inte på barnet och dömer. Det är inte barnets fel. Jag tittar på hur föräldern hanterar situationen. Det är min måttstock.”
För mig innebär det att Läckberg tittar på alla barn och hur de uppför sig. Dock dömer hon inte barnet/barnen utan hon tittar sedan på hur föräldern hanterar situationen med barnet/barnen. Det är hennes måttstock. Alltså tittar hon även på mig. Men hon vet ju inte att mina barn har NPF (neuropsykiatrisk funktionsnedsättning). Om hon inte menar så (vilket jag hoppas att hon inte gör!) så har hon formulerat sig väldigt klumpigt.
Då undrar jag hur Läckberg kan veta vilka som har NPF eftersom det är osynligt. Hon kan ju inte veta det. Och om hon bara menar vissa i sin bekantskapskrets kanske hon borde prata direkt med dem istället för att skriva ett mer generellt blogginlägg. Och om Läckberg inte menar barn med ”bokstavskombinationer” alls så borde hon kanske inte nämna dem i texten.
Eftersom hon får mycket mediautrymme så måste hon tänka på hur det hon skriver tolkas och vilken enorm spridning det får.
Våra barn kan ofta ses som ouppfostrade av de som inte vet orsaken bakom ett beteende eller en reaktion. Vissa barn kan få utbrott om det blir en plötslig förändring (många har svårt med flexibilitet), de kan behöva ett hjälpjag genom olika vardagliga rutiner trots att de är i tonåren, de lär sig inte av konsekvenser på samma sätt som ”vanliga barn”, att de ”trotsar” beror oftast på att vi har satt dem i en omöjlig situation med för höga krav… Det är ett tungt jobb att vara förälder till dessa barn. Samtidigt ger de så mycket lycka och glädje och tvingar oss att utvecklas och tänka utanför boxen.
Vi föräldrar till barn med NPF är kanske extra känsliga. Anledningen till det är i så fall att vi är så otroligt vana vid att bli misstrodda och ifrågasatta. Vi måste kämpa hela tiden för att våra barn, och vi föräldrar, ska få hjälp och stöd.
Vi måste jobba hela tiden med oss själva och vårt föräldraskap. Jag såg inte alls framför mig att mitt föräldraskap skulle se ut som det gör. Men med tre barn med olika behov har jag fått tänka om rejält.
Läckbergs text får mig också att känna ”Men shit! Jag måste kräva mer av barnen! De borde hjälpa till mer! De borde lyssna bättre!” osv. Men sen tänker jag efter. Vi har varit där. Vi har haft ”normala krav” på våra barn men de klarade inte det. Mina två äldsta barn (en med asperger och en med ADD) kraschade av utmattning pga detta.
Mina barn gör framsteg. Jag och maken stöttar, pushar och kompenserar när det behövs. Vi curlar om man använder Bo Hejlskov Elvéns beskrivning av att curla.
Vi vet i hjärtat att vi gör rätt. Ändå gör inlägg som Läckbergs så ont.
supermamsen 
Tack! ❤
GillaGilla
Jag håller med – det gör jätteont! Det bubblar mycket sårade känslor bland NPF föräldrar p.g.a vad hon skrivit. Nu har Läckberg liksom gjort det legitimt för allmänheten att döma ut sådant som dom inte vet något om (vad som kan ligga bakom). Det borde bli en debatt där någon person med mycket kraft i medierna argumenterar emot Läckbergs tänk för att ge oss en röst också och kanske på det sättet sprida mer medvetenhet bland massorna. Någon i min stödgrupp på fb nämnde Mia Skäringer i går. Man kan ju bara hoppas att någon som folk lyssnar på är villig att ta den här diskussionen.
GillaGilla
Tack ❤
Ja hoppas det!
GillaGilla
Hej! Jag blev mest irriterad på att hon drog in NPF-diagnoser. De var irrelevanta i texten anser jag eftersom hon ville peka på ”den allmänna slappheten” tror jag. Att hon sedan tror sig kunna döma utifrån hur en förälder agerar (om det är berättigat uppförande eller ej samt om det är en bokstavskombination) är lite för mycket. Hon är inte insatt i det och borde ha låtit bli att dra in det. Vi gör så gott vi kan med våra barn som har diagnoser och med dem utan. Visst finns det föräldrar som inte vill/ kan /orkar uppfostra sina barn utan diagnoser utan släpper dem vind för våg men vi som kämpar varje dag ska inte ta åt oss. Vi är bra och våra barn är fantastiska!
Kram ❤
GillaGillad av 1 person
Tack! Klokt!
Kram ❤
GillaGilla
Jag tycker att hon borde ha viktigare saker att göra än att ha åsikter om andras föräldraskap. Men hon hade visst även tid att twittra något passivt agresivt om hur jobbiga vissa av hennes vänner/bekanta var som besökte henne i sommar och inte hjälpte till. Så jag bara antar att det är en hobby hon har. Klaga alltså.
Fö ser jag sällan skymten av det där slappa föräldraskapet hon pratar om. Eller så är det jag som är den slappa föräldern som låter min sexåring äta med händerna. Trots att hon ser helt normal ut…
GillaGillad av 1 person
Tack för dina kloka rfelektioner – vi är många som känner igen oss!
Det är inte så genomtänkt och empatiskt att ha synpunkter på ett föräldrarskap som man själv saknar erfarenhet av förälder till barn med tex. NPF menar jag)….vilket kanske Läckberg och andra borde känna ödmjukhet inför innan de uttalar sina åsikter i frågan…..
Styrkekram!/Kirsten
GillaGillad av 1 person
Tack ❤
GillaGilla
Herregud. Om folk bryr sig mindre om vad andra skriver. Har själv 2 barn med npf, tog inte inte alls illa vid mig av vad Camilla Läckberg skrev, bara onödigt att görs en stor grej av det. Finns det inget bättre att lägga tid på?!
GillaGilla
Det finns det säkert!
Men jag tog illa vid mig fast jag verkligen försöker låta bli. Och då skriver jag av mig.
Förmodligen har du något bättre att lägga tid på än att läsa och irritera dig på min text då? 😉
GillaGilla
Ping: Min mission – öka förståelsen! | supermamsen
Ping: Viktiga små steg i rätt riktning | supermamsen
Ping: Vem har bestämt hur ”standardmallen för föräldraskap” ska se ut? | supermamsen
Ping: Om boken ”Tonår med autism och asperger – en föräldraguide” | supermamsen