C, min 15-åring med asperger och hemmasittarproblematik, har inte alls varit intresserad av att lära sig om sin diagnos. Hen fick diagnosen som 13-åring. I början köpte inte C diagnosen alls utan tyckte att BUP hade fel. Numera kan C nog acceptera den men bryr sig inte om den.
Nyligen hade C och jag ett samtal om min sjukskrivning. Jag ska gå upp i tid från 25 till 50% nu. Jag berättade det för C. Hen frågade:
”Och sen ska du upp till 75% och sen 100% eller?”
”Vet du… Jag tror faktiskt att 75% kommer att vara mitt 100. Jag kommer inte att orka mer”.
C såg fundersam ut och sa sen:
”Mamma, mitt 100 kanske också är 50 eller 75%. Det får vi se!”
Vilken insikt!
Häromdagen frågade jag C om hen ville veta vilket ämne hen skulle ha i skolan dagen efter. C svarade:
”Det behövs inte! Jag vet ju ändå att jag ska vara i skolan och hur länge jag ska vara där. Men du vet ju att jag behöver förberedas när det gäller andra saker”.
C har aldrig förr pratat om eller ”erkänt” att hen har det behovet.
C har anpassat schema nu med 2 timmar/dag (resursskola). E vill gå hela dagar som klassen gör (vanlig skola). Detta gör att E orkar en lång dag men ofta inte dagen efter.
Jag hörde C prata med E:
”Jag tycker att du ska göra som jag och gå kortare dagar. Då kommer du att orka lite varje dag. Sen kan du öka tiden. Det skulle vara bättre för dig”
Jag märker att C har fått fler och fler insikter. Dock saknas fortfarande förmågan att disponera energi. Det är ofta allt eller inget och rakt in i kaklet.
C klarar ännu inte att komma iväg sina två timmar om dagen speciellt ofta men vill ändå öka tiden. Här saknas självinsikt!
Det vore också bra om C kunde ha lite större säkerhetstänkande. C är lite dumdristig och godtrogen. Jag hoppas att det kommer med tiden.
Det känns som om C är på väg mot mer självinsikt.
supermamsen 
Vad härligt att C börjar förstå mer om sig själv, och kloka ord från C till E 💕
Har funderat på en sak, börjar C vid kl 8? Min son som ännu inte har diagnos passar väl in på din beskrivning av C. Nu när vi bestämt att O ska börja 9:30 och gå 45 min har han klarat en hel vecka!!! Första gången sen någon gång i 3:e klass, nu går han i 5:an!!!
Han har fått en klok klassföreståndare som föreslog detta utifrån de tidigare erfarenheter hon har. Att börja kl 8 när man tar låååång tid på sig att komma igång på morgonen tar mer energi än om man kan få börja lite senare.
Kraaam
GillaGilla
Tack för dina tankar!
Vi har testat senare starttid. Det hjälper inte heller. Det är av eller på oavsett tid. Dagsform.
Vad härligt att din son har klarat en hel vecka! 😊
Kram
GillaGilla
Ibland kan det kännas onödigt att ”bara” komma iväg två timmar. Har haft elever som skolkat då skoldagarna varit för korta. Kanske omdisponera till längre tid färre dagar?
GillaGilla
Vi hade det under våren men det gjorde ingen skillnad. Antingen är det en dag som funkar, eller inte. Oavsett tid. 😕
GillaGilla
Jag önskar att min son också kommer till lite självinsikt. Han vill inte alls tala om sin funktionsnedsättningar eller vad han behöver för stöd 🤔😐
Hoppas det fortsätter gå bra för er ❤
GillaGilla
Tack! ❤
GillaGilla
Det tog tid för H att acceptera, inte sin diagnos, men att hen behöver stöd.
Det är fortfarande inte roligt att inse det, men det går bättre och bättre. Hens största svårighet ligger i att förstå att hen mår dåligt just nu.
Hen blir arg, grinig, fåordig, men kan inte göra något åt det, t ex äta eller gå undan.
H har alltid haft en stark självkänsla, så hen har aldrig lidit i sig av sin funktionsvariation. Däremot av svårigheterna att få riktiga kompisar som hen har utbyte av.
Nu är H över tjugo och har i år hittat ett arbete som hen trivs med, är duktig på. Det är viktigt för H att vara duktig på nåt för att bli motiverad.
Jag tror inte att C och hens gelikar inte är ensamma om att ha svårigheter med just skolan. Många barn lider av tvånget att ägna sig åt saker som är totalt ointressanta.
GillaGilla
Vad roligt att din H har ett jobb.
Nej skolan är tuff för många…
GillaGillad av 1 person