För ungefär två år sedan (oktober 2015) skrev jag att vi måste hitta roten till Cs mående.
För ungefär ett år sedan (september 2016) skrev jag ett inlägg som heter ”Vi har hittat roten”. Jag trodde verkligen att vi hade gjort det då. Att vi kunde jobba framåt. Jag trodde att roten var anpassningar och en förstående omgivning. Det stämmer nog till viss del. Men det är mycket mer än så.
Jag inser att vi inte alls har hittat roten till Cs mående. Roten är egentligen en knut eller en låst dörr inuti C. Knuten måste knytas upp och vi måste hitta nyckeln till dörren. Hur ska vi göra det?
Trots resursskola med kompetent personal och anpassningar så tar sig C inte dit. Trots en bra start på terminen är C återigen helt låst.
C, som i somras peppade sig själv och var säker på att det skulle fungera nu i 9:an, har fallit igen. Det märks att C är besviken på sig själv och känner sig misslyckad. Både skolan och vi föräldrar är dock väldigt förstående och inte alls skuldbeläggande.
Jag går och bär på många stora ”OM”.
Vad hade hänt OM vi hade upptäckt Cs diagnos tidigare?
Hur mycket bättre hade C mått OM skolan hade lyssnat på oss, istället för att misstro oss, när C började må dåligt i årskurs 5?
Hur mycket snabbare hade C läkt OM hen hade sluppit stress och press och fått vila?
Hur mycket bättre hade C mått nu OM hen hade fått hembesök av psykolog redan från början?
Hur kommer C att må i vår när kompisarna går ut 9:an OM vi inte lyckas hjälpa hen med skolan nu?
Hur kommer Cs framtid att bli OM hen aldrig klarar skolan?
Jag känner mig så uppgiven och ledsen för Cs skull. Hur ska jag hjälpa mitt älskade barn? ❤
Hur ska vi hitta nyckeln?
supermamsen 
Känner igen tankarna. Har likadana som du!
GillaGilla
❤❤❤
GillaGilla
Nu känner jag inte dig.
Så se detta jag nu skriver som små små vindpustar som mer öppnar för en ny riktning.
Och är jag helt fel ute så bara strunta i det jag skriver.
Okej?
Låt oss för ett ögonblick tänka att skolan inte finns.
Och att C ska få växa och utveckla sina förmågor. Vad har C för bra sidor? Och på vilket sätt kan hen använda dessa bra sidor för att få en inkomst som vuxen?
Jag tror ibland att vi vuxna runt barnen måste tänka större och längre fram för att sen göra en plan för hur barnet ska utbildas idag.
Kanske alldeles speciellt för barn med diagnoser. Diagnosen är ju inte likställd med evig värdelöshet utan bara ett sött att visa på hur barnet fungerar på annat vis.
Din C verkar intresserad av dataspel. Hen vill inte satsa på en karriär som professionell E-sportare?
Och ja.
Nu hör jag vän-av-ordning vråla att alla måste ju gå i skolan och det är minsann inget riktigt jobb.
Men grejen är den att många faktiskt livnär sig på detta vis.
Så.
Med risk för att vara ute och cykla… men din C är väldigt ung ännu och dom vanliga lösningarna funkar inte så nu är det nog dags att tänka större.
Inte som kritik mot er föräldrar alls. Ni gör ett hästjobb men som förslag till samhället om att ta en ny riktning för C.
GillaGillad av 1 person
Tack ❤
Skulle gärna ta en ny riktning men så länge skolplikten gäller är vi inte ”fria”. Alla krafter i samhället måste jobba mot att C ska gå i skolan/få undervisning. Blir frånvaron hög blir det om och om igen orosanmälningar till Socialtjänsten men en massa dränerande möten som följd. Hade ”samhället” varit mer flexibelt hade vi alla mått bättre för längesen.
GillaGilla
MED dränerande möten 😉
GillaGilla
Ett råd i största välmening 😍 Släpp alla de tankarna!!!
Det går inte att förändra det som redan hänt och jag tror att man bara mår dåligt själv av att tänka så.
Låt C vila, läka och hela som hon gjorde tidigare. Tala om att det viktigaste är att hon bra inuti sig. Skolan är inte det viktigaste i livet!
Förstår att det är svårt både för dig och C, har ju själv varit där, men man mår så mycket bättre om man släpper alla om, men och kanske 😘
Jag har accepterat att skolan inte funkar för min son just nu och även om elevassistenten nu kommer hem till oss tre gånger i veckan så är jag inte så säker på att sonen kommer tillbaka till skolan och det känns helt ok, för det mesta i alla fall 😉
Kram ❤
GillaGilla
Tack ❤
Jag försöker verkligen tänka så. Vissa dagar går det bättre. Andra dagar går det inte alls.
Kram!
GillaGilla
Å vad jag känner med dig. Jag har upplevt samma med mina tre NPF-barn. Vi har försökt ALLT, ALLT, ALLT!!!! Men ändå mår inte ungarna bra. Och slutet på grundskolan har varit vidrig för dom. Jag tror att det handlar om funktionshindret i kombination med hormonerna som rasar o kroppen och det faktum att man i puberteten ska vara ”som alla andra”. Att inse att man inte är och aldrig kommer att bli detta är hårt.
Vår 23-åring kämpade och kämpade. I trean på gymnasiet kraschade hon. Blev inlagd med suicidtankar. Vidrigt!
Med mina två yngre har jag låtit skolan komma i andra hand och måendet först. De mår skit av och till ändå. Men när skolan inte funkar trots att man hemma gör ALLT handlar de om otillräckliga anpassningar från skolans sida.
Var rädd om dig❤️
GillaGilla
Så ledsamt att så många verkar dela mina upplevelser. Det tyder på ett systemfel i samhället.
Tack för att du delar med dig.
Många kramar ❤
GillaGilla
Hej!
Jag har själv erfarenhet av min äldsta dotters, nu 23, grundskoletid! En grundskoletid som är helt raserad😪Det är en vidrig känsla som mamma, att se sitt barn må så dåligt, och när inte barnet får de anpassningar barnet behöver för att hantera skolsituationen! Det är hjärtslitande, frustrerande & så sorgligt. Min dotter gick ut 9:an med enbart 3 godkända betyg!!!!! 😪😪😪😪När hon fyllde 18, fick hon sin diagnos ADHD. Önskar vi vetat tidigare. Sänder kraft & styrka till dig! 🙏🏻🙏🏻🙏🏻Kram jessika
GillaGilla
Tack!!! ❤
Och tack för att du delar med dig.
GillaGilla
Vi är i presic samma situation , vår son har nu varit hemma i fyra år skulle börja 9 an nu i special skola . Vi var så taggade och positiva men så mycket låsningar .
Han har Adhd och något mer som vi inte vet i komedi låsningar och en del tvätt tvång renlighet .
Känner mig så hjälplös ska sista med syo nu på torsdag och titta på Malungs skolan
😥😥😥😍😍😍
GillaGilla
❤❤❤
Lycka till!
GillaGilla