Vem har bestämt hur ”standardmallen för föräldraskap” ska se ut?

Ibland känner jag mig så irriterad över att ”folk” inte verkar vilka förstå hur det kan vara att ha barn med funktionsnedsättningar. Och att de inte förstår att mina barn gör sitt eget bästa hela tiden. Och att de inte förstår att mitt föräldraskap inte kan vara som deras ”standardmall”. Jag kan verkligen bli provocerad av folk som tror sig veta vad som är bäst för mina barn fast de inte har en aning.

Maken och jag hamnade nyligen i ett samtal om ”omgivningen”. Vi kom i samtalet fram till att det kanske är för mycket begärt att ”andra” ska förstå hur det är och hur vi har det.

Förstod vi innan vi fick detta liv med diagnoser, hemmasittande barn, medicinering, möten med Socialtjänsten, habiliteringen, skolan, läkare, psykologer…? Helt ärligt så gjorde vi nog inte det. Jag hade inte mött så mycket ”sådant” innan det kom till oss som en käftsmäll. Det låter hemskt men jag måste ändå säga käftsmäll för det har varit, och är fortfarande, riktigt tungt mellan varven.

Det som gör mig mest förbannad är när jag, och andra med liknande liv, försöker förklara hur det ÄR men ändå inte blir trodda. Det är som att ”omgivningen”, trots noll erfarenhet av att möta människor med olika diagnoser såsom AD(H)D och autism, ändå tror att de vet mer än jag. De kanske har sett ett TV-program eller läst en bok. Det hade jag också gjort innan. Men inte betydde det att jag då, innan allt detta, förstod vad det innebar att leva med allt i min närhet.

Jag förstår fortfarande inte allt men jag jobbar på det varje dag. Jag vill tro att om jag hade haft en vän eller bekant som försökte upplysa mig innan allt detta, så hade jag tagit till mig av kunskapen. Inte ifrågasatt den.

Jag hade en helt annan vision av hur mitt föräldraskap skulle se ut. Nu blev det inte som jag hade tänkt mig. Det är riktigt tufft och jag kämpar med acceptans varje dag. Livet hade varit så mycket lättare om vi åtminstone hade sluppit försvara oss hela tiden. Om folk hade slutat döma oss efter en ”standardmall för föräldraskap för normala barn”.

I vissa stunder kan jag tänka ”Vi måste se till att 15-åringen hjälper till mer hemma!”, ”8-åringen måste lära sig sitta och äta vid bordet!”, ”Vi måste tvinga våra hemmasittare till skolan!” osv. Jag kan känna mig som en misslyckad förälder. MEN om jag alltför länge försökte följa ”standardmallen för normala barn” och den inte fungerade för min familj och mina barn… Borde jag fortsätta med den mallen då eller skapa en annan mall?

”Standardmallen” fick hela vår familj att må dåligt. Den levde vi ganska mycket efter innan vår 15-åring som 13-åring fick sin aspergerdiagnos. Vi levde inte fullt ut efter ”standardmallen” eftersom vi hade märkt att vissa saker i ”mallen” inte fungerade i vår familj med C. Men vi försökte till stor del leva efter ”mallen”.

Nu har vi skapat en annan mall bara för vår familj. Den är anpassad efter oss fem i just vår familj. Den tar hänsyn till svårigheter och behov. Vi är inte klara med vår mall än. Den jobbar vi med hela tiden. Men den är betydligt bättre än ”standardmallen” för den fungerade inte alls för vår familj.

Så vi säger så här tycker jag – alla kan få ha sina egna mallar och sluta ifrågasätta andras! För ingen kan veta hur familjelivet ser ut hos någon annan! Så det så!

Annonser

9 kommentarer

Filed under ADD, ADHD, Anpassningar, autism, förälder, Förståelse

9 responses to “Vem har bestämt hur ”standardmallen för föräldraskap” ska se ut?

  1. Anna

    Jag brukar säga att vi lever i ett ”parallellt universum” i vår familj och vi gör det som vi mår bäst av, sen jag insåg att jag inte behöver förklara mig eller försvara oss blev mitt eget liv mycket lättare.

    Visst kommer känslan av att bli dömd hos mig också, men jag väljer numera så ofta jag kan med hjärtat och vad som funkar för oss i familjen och om omgivningen tycker det är märkligt så får de göra det, jag kan inte styra över deras känslor.

    Du är, utifrån det jag läst av dig, en mycket klok mamma som gör smarta och bra val för er i familjen. Försök landa i att vi är många mammor (&pappor) som läser din blogg och finner styrka i allt du delar med dig av och var stolt över att du prioriterar rätt. Omgivningen behöver inte förstå även om det hade varit väldigt skönt förstås 💕

    Stollr kram

    Gilla

  2. Anki

    Säger det igen, du är så klok och jag är så himla glad att jag hittade till din blogg❤️

    Gilla

  3. Eva i Dalarna

    Jag gillar också din blogg och det du skriver idag känner jag igen mig mycket i. Fastän jag har ”bara” 1 barn med asperger och han är vuxen. Men jag glömmer aldrig när en flyktig bekant sa om mitt barn att ”såna där ska bort från sina mammor”. Så dumt sagt av en som inget begrep egentligen. Men i mitt hjärta skapades ett sår som finns kvar än. Usch ja omgivningen kan vara för jävlig.
    Men numera när nåt är jobbigt ( och det är det) tänker jag : this too shall pass. Man får kämpa på!

    Gilla

  4. Therese Blid

    Amen 💗🙏

    Liked by 1 person

  5. Pingback: NPF-föräldrar är experter i motvind | supermamsen

  6. Pingback: Blir du provocerad? | supermamsen

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.