Att jobba bort ångest

Här har E varit länge…

Vi håller på med stegvis träning mot skolan för E (12 år, ADD) för att jobba bort ångesten för skolan.

Maken och jag har fått stort stöd av hemmasittarteamet. De har hjälpt oss föräldrar att tagga ner lite och de stöttar oss i dialogen med skolan.

Förut gjorde vi hela tiden skolförsök. Vi kände oss tvingade att göra det med tanke på skolplikten. Tack vare hemmasittarteamet gör vi inte det längre på samma sätt. Istället jobbar vi oss mot skolan med myrsteg. Vi bearbetar olika moment. Ett steg i taget.

1. Väckning och upp ur sängen

Eftersom E är extremt svårväckt har väckning varit ett stort hinder och orosmoment. När vi tog bort kravet på att ”väckning = försöka gå till skolan” så gav väckning mindre ångest och det fanns mer energi till nästa steg. Väckning har varit kl. 8 nu när vi har tränat det momentet.

2. Äta frukost

E har selektivt ätande och svårt att få i sig frukost. Men när vi tog bort kravet ”frukost = skolförsök” så blev det även lättare att äta frukost.

3. Komma ut ur huset och mot skolan

Efter att E i några dagar hade tränat på väckning och frukost så har nästa steg varit att ta sig mot skolan (inte till) med skolväskan med sig. Detta steg har varit tufft men eftersom E har vetat att hen kan lita på att vi inte tvingar E till skolan har även den ångesten dämpats. Vi har gått eller åkt bil så långt E har förmått och sen vänt. E har fått styra.

4. Åka/gå till skolan

Nu har vi tränat på att E ska ta sig hela vägen till skolan och sen vända. Första gången vi gjorde detta tyckte E att det var jättejobbigt men nu går det riktigt bra. Idag var det fjärde dagen vi gjorde så.

Idag väckte vi dessutom E kl. 7:30 istället för kl. 8. E behöver träna på att närma sig ”normal” väckningstid vilket är ca. kl. 6:45. En annan träning för E är att då träffar hen L på morgonen. L suger ofta all Es energi med sitt intensiva sätt. Väckning för E kl. 8 har gjort att de inte har hunnit träffas på morgnarna. Det är dock inte hållbart i längden så E måste träna på att träffa L på morgonen.

Idag gick det jättebra! Dagens träning punkt 1-4 var helt klar kl. 8:30. Rekord! När vi kom till skolan idag parkerade jag och frågade om E ville knäppa upp säkerhetsbältet och öppna bildörren. E knäppte upp bältet, öppnade dörren och stängde den snabbt igen. Sen öppnade E dörren igen, tog en fot utanför dörren, ställde sig upp och greppade skolväskan och stod en stund med en fot i bilen och en fot på marken. Sen hoppade E in i bilen igen. Myrsteg ger framsteg!

Vi är inte klara med processen. Följande steg blir ungefär så här:

5. Möta upp en personal vid skolan och prata lite.

6. Vara i skolan på en lektion.

7. Lägga på fler lektioner.

Vi har fyllt i en måltrappa med E

E äger processen och takten. Vi kan stanna på samma steg i flera dagar. Dock kommer vi att försöka peppa E att klättra på stegen.

E befinner sig här nu!

Något vi har märkt är att E orkar vara mer aktiv nu. E har inte längre lika mycket ångest vilket sparar energi.

I lördags följde E med till simhallen och efter det gick hen en promenad med mig. I söndags var E med mig i centrum och klippte sig och åt på Subway. Idag lyckades maken få med sig E ut på en cykeltur.

Vi pratar mycket med E om att ”aktivitet föder aktivitet”. Så är det för E nu!

Vi fortsätter att kämpa!

Annonser

14 kommentarer

Under Ångest, Diagnos, Hemmasittare, Pedagogiska tips!, Stress

14 svar till “Att jobba bort ångest

  1. Lisa

    Snyggt jobbat! Vetskapen att jag kan fixa på liknande sätt med min son om han kraschar helt håller mig uppe nu. Nu går han två dagar i veckan i skolan vilket egentligen är för mycket/nära gränsen. Men det är pappan som tar dit honom – och vårdnadstvist är inledd av pappan (eftersom jag inte tar sonen till skolan).

    Gilla

  2. M

    Håller tummarna för Er.

    Gilla

  3. Så härligt att ni har fått så bra hjälp att ni nu kan stötta E till dessa makalösa framsteg!!

    Liked by 1 person

  4. Therese Blid

    Vår 11-åriga son har inte varit i skolan sen sportlovet. Jag har tappat räkningen, men tror vi närmar oss två månader snart. Vi får ingen hjälp från varken skola eller BUP och han blir bara sämre för var dag som går. Plus att storasyster på 14 år har nått sin smärtgräns nu. Känns helt jäkla hopplöst. Hur ska vi komma ur detta? Hur ska min glada kille komma tillbaka till skolan, kompisar och aktiviteter igen? Vi vill bara att han ska börja tycka om sig själv igen. Att han ska få sin livslust tillbaka. Att storasyster ska få sin bror och föräldrar tillbaka. Hur gör man när sonen inte vill åka och träffa läkaren???

    Gilla

    • Kan läkaren komma hem till er? ❤

      Gilla

      • Therese Blid

        Vi har haft två olika läkare hemma. Vid båda tillfällena låg vår son under täcket. Den första läkaren sa att nu ska vi bara vara hemma och mysa. Den andra läkaren lyssnade på oss och vi fick förtroende för honom. Vi framförde det till BUP, men vi blev ändå tilldelade läkaren som tyckte vi skulle gå hemma och mysa.
        Nu har det varit tyst från BUP i en vecka, trots att vi ringt flera gånger och sökt dom och lämnat meddelande. Känns som att de tycker vi överdriver och inte tar vår oro på allvar. Tyvärr.

        Gilla

      • Så ledsamt 😢 Det är verkligen svårt att få rätt hjälp. Det blir ofta moment 22…
        Hoppas det lättar för er! ✊✊

        Gilla

  5. Ping: Om att ge ”blommor” förutsättningar att växa | supermamsen

  6. Ping: Att tassa på tå | supermamsen

  7. Ping: Om att bli släppt och att släppa taget | supermamsen

  8. Ping: Bortbyting? | supermamsen

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.