Nu är det sommarlov för E, 13-åringen med ADD och selektivt ätande, och C, 16-åringen med asperger/högfungerande autism. L, vår 9-åring med ADHD kombinerad form, går på sommarfritids.
Det är jätteskönt att de äldsta har lediga dagar och att vi slipper skolpressen nu. Jag och maken jobbar och det som blir väldigt svårt är att C och E knappt äter när de är hemma själva. Det gällde i ju för sig även under skolterminen eftersom båda oftast var hemma då med.
E har alltid haft svårt med maten. Både lukt, smak, konsistens och dagsform ställer till det. Även en stökig miljö kan göra att aptiten förstörs, t ex om L sätter igång och håller låda vid matbordet. E kan också reagera på om maten är för kall eller för varm, om pannkakan är för ljus eller för mörk, om det är fel märke på korven, yoghurten, fel krydda osv. Med andra ord är det en stor utmaning att få E att äta. Jag kan åka hemifrån vid kl. 9 och komma hem kl. 17 och då har E oftast inte ätit sedan frukosten som jag fixade innan jag åkte. Att ha färdig mat att bara mikra går inte för E tycker inte om mikrad mat. Att ringa och påminna om att äta hjälper inte heller. När jag kommer hem är E alltid vrålhungrig! Men på något sätt ”överhungrig” och inte sugen på någonting.
C har god aptit och äter jättebra när vi fixar mat. Dock har C ingen egen motor att fixa mat så det blir mycket mackor. Ibland kan C göra toast, värma en Billyspizza eller koka nudlar. C har ju missat all hemkunskap i skolan och är inte alls van i köket. Fördelen med C är att hen oftast kan mikra mat om vi förbereder och sen ringer och påminner om vad som finns att äta.
L har alltid tidigare ätit helt okej men sedan ett par månader har hen börjat med Ritalin. I början märkte vi ingen aptitpåverkan men nu när L är uppe på 30 mg äter hen jättedåligt och på senaste läkarkontrollen hade L gått ner 0,8 kg.
När det gäller mat så lagar vi oftast minst tre rätter. Jag, maken och C äter en rätt, E en rätt och L en rätt. Det är helt galet egentligen! Men alla måste ju få i sig något. Flera gånger i veckan åker vi till McDonalds och köper chicken nuggets till E för att hen ska få i sig något överhuvudtaget. Vad gör man inte?
Jag rotade igår fram de bilder som jag tidigare använde till E. Jag tänkte att L kanske kunde använda dem för att bli motiverad att äta. L var lite nyfiken på dem i alla fall. Jag sa att man måste äta något i varje del av den stora cirkeln varje dag. L ville helst äta från reserven 😉
Är det inte det ena så är det det andra!
supermamsen 
Har samma problem med min lilla E. Äter när hon själv vill och har svårt för olika typer av mat. Din beskrivning låter precis som hur vi har det. Är jag inte hemma äts det inte, förutom mackor, nudlar och allt som är sött. Än så länge han hon ingen diagnos, men jag misstänker adhd. Selektivt ätande visste jag inte ens vad det var för något förrän jag läste här på din blogg och jag kände igen min E i din beskrivning. Mat är en daglig utmaning och det blir ofta bråk och speciellt om hon kommit över gränsen för ”överhungrig” är ilskan inte långt borta och hon får ännu svårare att få i sig något. Sjukt frustrerande är det i alla fall och svårt att bemöta på ett bra sätt.
Kram till er som kämpar!
GillaGilla
Visst är det tufft 😔
Stor kram tillbaka
GillaGilla
Att läsa dina inlägg gör att jag känner mig mindre ensam. Mindre ensam om att vår vardag ser ut som den gör.
Har en M med adhd, förmodligen även autism, o selektivt ätande.
Livet som innebär ständiga påminnelser om saker som för andra familjer är är helt självklara. Saker som att äta, sköta hygien, klara av skolan, förändringar, kalas, oförståelsen från omgivningen och ja, listan kan göras lång. O jag ver att du förstår vad jag menar.
Vill bara säga TACK för alla dina inlägg! Vi är många som kämpar!
GillaGilla
Tack! ❤
Vad glad jag är att mina tankar kan stötta.
Stor kram
GillaGilla
Visste inte heller om att det fanns något som heter selektivt ätande förrän jag läste om det här. Känner igen så oerhört mycket av detta med vardagen som är en ständig kamp och ett tassande på tå. Har en 11-åring som har det jättejobbigt nu igen när skolan börjat. Skolläkartid imorgon och eventuellt utredning på gång (adhd och ev autism som frågeställning) Även storasyster har det kämpigt och har väldigt svårt med planering och tidsuppfattning (misstänker adhd även för henne) Har dock fått en bra nystart nu med ny skola då hon börjar årskurs åtta tillsammans med bästa kompisen. Motivationen betydligt större än i gamla skolan. Sänder många tankar till er alla som kämpar på! Skönt att veta att det inte bara är i vår familj som det ser ut såhär.
Petra
GillaGilla
Stor kram ❤
GillaGilla