Undvikandebeteende

C har varit hemma från skolan i drygt 4 år med några sporadiska skoldagar här och var. Varje gång vi berör ämnet skola så låser C sig. Det går inte att prata om det alls. C börjar skruva på sig, låta, vända bort huvudet, gå iväg, dra täcket över huvudet, gå in på toa och låsa dörren, säga att hen är inne i spelet och inte kan prata… Det spelar ingen roll vilken situation vi väljer att prata i. Det går aldrig. Det går inte ens om vi ber om att få ”boka” en tid som C får bestämma och sen sätta timetimern på t ex 10 min.

Vi har gett upp skola just nu. Det kommer inte att fungera. Nu tittar vi på andra lösningar. T ex att hitta en praktikplats. C vill inte prata om det heller. Hen har inte direkt några intressen som skulle kunna bli en praktikplats men vi vill försöka luska lite. Något måste vi hitta! C kan inte bara vara hemma. Sen är ju frågan hur vi ska lyckas få iväg C överhuvudtaget. Det måste finnas något driv som kommer inifrån, som med moppekörkortet. Syon ska komma på hembesök nästa vecka. Hoppas det ger något.

C har ett tydligt undvikandebeteende. Hen stänger av. Försöker vara uppe sent, även om vi tjatar om att hen ska gå och lägga sig senast vid midnatt, och sen sova bort halva dagarna. Om C sover bort dagarna så blir det inte lika tydligt att hen är hemma när kompisarna är i skolan. C börjar spela med sina kompisar så fort de kommer hem från skolan. I spelet kan C känna sig ”normal” och som en i gänget. Jag är väldigt glad över att C har vänner. Ibland träffar hen dem på helgerna också.

Något som inte är bra är att C knappt kommer utanför dörren på vardagarna. Vi försöker uppmuntra C att gå och träna med sin kompis. Hen gjorde det en period tidigare men inte alls nu. Vi ber C att åtminstone gå runt kvarteret men inte ens det gör C. C säger ”Jag orkar inte!”. Vi försöker förklara att frisk luft och motion ger energi för att sen orka mer men det hjälper inte.

E, som har fungerat så bra den här hösten, har helt kraschat nu. Tredje veckan hemma och vi ser ingen ljusning alls. E är inne i sin årliga morgondvala och vi lyckades inte hejda den i år heller. Vi märker att inte heller E vill prata om hur vi ska göra för att stötta hen tillbaka till skolan.

Jag har själv lite av ett undvikandebeteende. Inte så att jag undviker att ta tag i situationer för jag kämpar hela tiden. Däremot undviker jag att tänka för mycket om jag kan. Vissa dagar kan jag mota bort alla jobbiga tankar och all oro. Vissa dagar sipprar det in. Som idag. Det blir som små hål i mitt skydd som jag har byggt upp. Genom hålen sipprar tankarna in ”Om vi inte hjälper E tillbaka fort nu, kommer hen vara hemma hela högstadiet då?”, ”Kommer C att behöva bo med oss hela livet?”, ”Hur kommer C och E att må om några år när kompisarna börjar få jobb osv?”, ”Hur kommer det att bli när C fyller 18 år 2020? Hur ska vi hinna hjälpa C innan dess?”, ”Hur ska vi få E att äta bättre?”, ”Hur påverkar allt detta lilla L?”…

Laga alla hål. Bort med alla tankar. BORT!

Sådärja!
Nu måste jag åka och jobba.

Annonser

13 kommentarer

Under Förståelse, Hemmasittare, Skola

13 svar till “Undvikandebeteende

  1. Jennie

    Känns som att läsa om mitt eget liv. Mina barn är 11 och 8 och 11åringen har haft snart ett år med sporadisk/knappt någon skolgång. 8 åringen är på vecka 5 nu utan att jag lyckas få honom till skolan. Är också expert på att leva här och nu. När tankarna invaderar… tappar all ork. Bäst att kämpa på och njuta av de små sakerna. Din blogg är så bra och informativ! Hoppas dina barn och du får må bra.

    Gilla

  2. Lisa

    Supermamsen! Tipsar om Kalla fakta måndag 3 december kl 20.00. Det handlar om hemmasittare, och om hur många det är.

    Liked by 1 person

  3. Kajsa

    Tack för din blogg. Idag är jag så matt efter telefonsamtal med kommunen att jag inte kan skriva om sonen och skolsituationen. Pressar undan allt nu, man måste undvika att tänka ibland för att orka andas. Fint att läsa om er och känna att vi inte är ensamma även om det ärskit att någon ens ska behöva vara i en sån hör situation.

    Gilla

  4. Mirja

    Min E har missat hela högstadiet och delar av mellanstadiet. Vi testade praktik men det blev samma mönster där som i skolan. Det gick ett par dagar och sen krasch.
    Hon har alltid känt sig utanför. Så hon såg fram emot det senaste alternativet, ett hvb hem med tillhörande skola. Hon fick panik den 4:e dagen då hon inte kunde ta till sina undvikandebeteenden på hemmet; tröstätandet och kompisar.
    Nu har hon klarat 2 veckor på kommunal skola, hon vet alternativet – tillbaka till hvb hemmet. Det är utmattande för henne, men hon kämpar på.hoppas det går bra med praktik för din unge, viktigt att det är ngt intressant och kul. Glöm inte bort dig själv.

    Gilla

  5. Christina

    Din blogg är så bra och du sätter ord på hur många av oss har det. Jag måste också kämpa med mina tankar varje dag, får även lätt katastroftankar och min ångest tar över. Jag försöker att dämpa mina katastoftankar, tänka mindfullness, måste medveten arbeta med detta. Men gud så svårt vissa dagar. Hoppas ni hittar en bra aktivitet för C och att det blir bättre med E. Ni gör allt ni kan och mycket till!!! Min C kämpar på IA gymnasiet, fortfarande en del frånvaro, men kommer dit minst 3 dagar i veckan. Jag pressar inte, hans mentor tycker att han har för mycket frånvaro, men vi pratar alltså om en kille som har haft 100 % frånvaro under en lång period i grundskolan, om han nu har 30 % frånvaro, så måste det få vara bra just nu. Han har ju 70% närvaro! Varför kan han inte få beröm för det? Jag blir så trött. Kram till dig.

    Gilla

    • Tack! ❤ 70% närvaro är ju jättebra! Bra kämpat! 🤗

      Gilla

    • Jenny

      Ditt barn och gjort en enorm utveckling! Tycker definitivt att hans mentor ska se det och ge beröm. Arbetar enskilt med en elev som varit hemmasittare men som nu är i skolan med anpassad schema. Är så stolt över hen, och är noggrann med att berätta det för hen och vårdnadshavaren. Hoppas mentorn till ditt barn ändrar sin synsätt, för ditt barn har tagit ett enormt steg!

      Liked by 1 person

  6. Jenny

    Har bara läst din blogg i perioder och kan ha missat om du nämnt det, kan inte skolan ordna med hemundervisning? På eftermiddagen då dina barn har enklare att stiga upp ? 🙂 PS: jag beundras över din förståelse och acceptans av dina barns diagnoser, behov och svårigheter. Förstår av dina texter samt via mitt yrke att det är en kamp. Du verkar vara en fantastisk mamma 🙂

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.