Ännu ett år närmar sig sitt slut. Tiden går verkligen fort. Den 3 mars 2016 skrev jag ett blogginlägg om att jag skulle behöva ett slutdatum på det jobbiga. Ett datum då jag skulle veta att livet skulle vara lättare igen. Det datum jag tog som exempel på slutdatum var den 23 maj 2017. När jag valde det datumet kände jag att vi då hade god tid på oss att lösa allt och att få ett fungerande liv.
Det datumet blev inte slutdatumet på det jobbiga. Inte heller i år, den 23 maj 2018. Vi lever fortfarande ungefär samma liv. C är helt hemma från skolan. Så har det varit för hen i fyra år nu. E har också hemmasittarproblematik. L har det ibland tufft med kompisar och lite tufft med orken i skolan.
Mina barns diagnoser kommer självklart inte att försvinna. Det är delar av deras personligheter och medfött. Däremot hade jag önskat att de skulle må bättre. Att samhället skulle ge mer stöd och att de hade blivit bemötta med mer förståelse och kunskap.
Det finns ljusglimtar 2018. C tog moppekörkort i somras och träffar kompisar mest hela tiden. E går nu på högstadiet där hen trivs jättebra. Skolfrånvaron har minskat rejält. L tar ADHD-medicin som fungerar bra. Jag har börjat jobba 75%. Först var jag fortfarande sjukskriven 25% men nu har jag gått ner i tid istället och är tjänstledig 25%. Skönt att vara fri från Försäkringskassan.
Året har innehållit en skidvecka, mys på landet, besök på Kolmården tack vare ”Min Stora Dag”… Vi har en tuff vardag och de saker vi gör som familj kräver förberedelser och går inte helt friktionsfritt. Jag försöker hela tiden att njuta av ljusglimtar och våra mirakel.
Mitt mest delade inlägg 2018: Blir du provocerad?
Jag tror att det finns en anledning till att just det inlägget har delats så flitigt. Att vi NPF-föräldrar ständigt känner att vi måste försvara vårt sätt att vara föräldrar tär. Att bli ifrågasatt och misstrodd när vi försöker stötta våra barn gör ont.
2019 – jag hoppas att det blir ett år med många små mirakel. Jag har också en dröm om att sprida kunskap och minska fördomar kring NPF. Jag hoppas att politiker prioriterar skolor och kompetenshöjning. Min blogg citerades i en riksdagsdebatt i maj så saker är på gång i alla fall.
Tack till alla er som läser min blogg och ger mig stöd i kommentarer och via meddelanden. Ni hjälper mig orka.
Gott nytt år! ❤
Gilla gärna min sida: https://www.facebook.com/SupermamsenAspergerbarn/
supermamsen 
Gott Nytt År till dig med!
För oss har livet faktiskt blivit bättre sedan sonen slutade skolan. Även om han isolerar sig och inte träffar kompisar eller går i skolan så mår han bättre och det gör att även jag mår bättre 😉 Det jobbiga just nu är att jag och pappan skilt oss, att vi har sålt huset och ska flytta till lägenhet senast 1/4. Sonen har talat om att han inte tänker flytta och går iväg så fort vi börjar prata om det. 😞😢
GillaGilla
Tack ❤
Tufft för er.
Styrkekramar
GillaGilla
♥️ Tack för allt du delar och alla kloka tankar du sprider.
Önskar er alla ett fantastiskt 2019!
Kram Anna
GillaGilla
Tack 💕💕💕
GillaGilla
Gott nytt år och hoppas dina önskningar för 2019 slår in ❤
GillaGilla
Tack ❤
GillaGilla
Tack för att jag får läsa din blogg! 💕
Den hjälper mig att orka. 💕
Gott nytt år! 🎉
GillaGilla
😊❤
GillaGilla
Tänk vad man känner igen sig alltså….. tack för att din blogg finns säger jag bara💚
GillaGilla
🤗❤❤❤
GillaGilla
Att få läsa om din och din familjs resa ger mig styrka. Det är inte bara vi som har det så här. Tack för att du delar med dig! Och tänk vilka mirakel omgivningens anpassningar kan göra. Sedan en månad tillbaka har skolan (gymnasiet) funkat för vår J, förutom att han försov sig och missade en lektion har han haft 100% närvaro!! Nyckeln? Ett fjärde år, anpassning av schemat med bara ämnen han är intresserad av och kan lyckas med, inga håltimmar som stressar, ungefär 50% studieomfattning samt en stödtimme i veckan för att klara strukturen på gymnasiearbetet. Vår fina blomma har fått rätt jordmån för att använda en bild från dig.
GillaGilla
Vad härligt att det har lättat för er! ❤
Kul att min blogg hjälper 😊
Kramar
GillaGilla