Skolstart närmar sig och jag känner en hoppfullhet komma smygande. Det där livsviktiga, men samtidigt farliga, hoppet.
Det går som en stöt igenom kroppen – hoppet om att detta ska bli ett lättare läsår för mina barn och oss föräldrar. Ett läsår utan en bergodalbana av känslor, oro och stress.
Samtidigt som hoppet spirar så smyger sig oron på. Vetskapen om att jag hade samma hopp vid den här tiden förra året. Känslan när jag tänker på hur det året inte blev som vi hoppades.
Någon gång måste det väl vara vår tur? Någon gång vänder det väl för oss? Eller kommer det inte att göra det?
Att vara förälder är underbart och väldigt jobbigt. Jag har lätt för att skuldbelägga mig själv. Kunde jag ha gjort annorlunda? Vad har jag gjort fel?
Samtidigt som hoppet skrämmer mig, rädslan för att återigen bli ledsen och besviken, så känner jag att hoppet behövs. Jag behöver det så mycket. Hela mitt väsen skriker efter hopp.
Jag hittade denna fyrklöver för ett tag sedan. Den första fyrklöver jag har hittat i mitt liv. Det måste väl betyda något? Det måste betyda tur!
supermamsen 
Vi hoppas på fyrklöverns kraft ☘️
GillaGillad av 1 person
Det gör vi! 🍀❤
GillaGillad av 1 person
Hemskt att ha det så. Varje skolvecka undrar jag om det här ska bli just den där veckan när mitt barn slutligen inte orkar gå till skolan längre. Det är så fruktansvärt jobbigt i skolan för de ”annorlunda” barnen, och det är inte bara en gång som mitt barn kommit hem gråtande av trötthet.
GillaGilla
Ja det är hemskt. Jag går också med oron för hur många dagar eller veckor mina barn ska orka.
Kram!
GillaGilla
Tänk en fyrklöver! Jag har aldrig ens sett någon!
GillaGilla
❤ Det hade inte jag heller innan. Det bara måste betyda något 🍀✊✊
GillaGilla