Nu närmar sig läsårets skolstart för två av mina tre barn. På tisdag börjar Emil i årskurs 8 och Linnéa i årskurs 4. Calle börjar först om ett par veckor. Han ska läsa en ettårig utbildning som innehåller mycket praktik.
Jag har en seriös undran. Brukar föräldrar till ”vanliga barn” (ursäkta uttrycket!) ha mycket att tänka på innan skolstart? Eller är det något som bara dyker upp som man inte behöver ägna i princip en tanke åt? Jag kan inte minnas en sommar utan oro faktiskt. Kanske hade vi det så förr…?
Hos oss förberedde vi denna skolstart redan innan sommaren. Vi hade flera möten med Calles skola, vi har haft flera möten med Emils mentor och en specialpedagog och vi har informerat den personal som Linnéa kommer att ha på mellanstadiet. Tack och lov behåller hon sin mentor som är helt fantastisk.
Nu i veckan hade vi ett förberedande möte för Emil då vi diskuterade schema och anpassningar. Skolan har gjort ett reducerat schema som vi hoppas att Emil köper. Emil har problem med ork och energidisponering men vill ändå göra som alla andra. Detta ledde till att han körde 100% fram till höstlovet förra året och sen stupade han helt och kom inte tillbaka alls i årskurs 7. Nu måste vi få honom att förstå att han inte kan köra på i 100% om han ska hålla över tid.
Vi har haft mejlkontakt med Linnéas mentor också då Linnéa i veckan sa till mig ”Det känns lite jobbigt att byta avdelning och få några nya fröknar. Jag vill att du skickar några frågor till min mentor som jag vill ha svar på innan skolan börjar!”
Åh vad jag kände mig stolt över Linnéa! Hon känner oro och försöker själv säkerhetsställa att hon har den koll hon behöver till skolstarten.
Följande frågor ville hon att jag skulle skicka till mentorn:
1. Vilket klassrum ska jag ha?
2. Vilken personal kommer att vara i klassrummet vid skolstart?
3. Vem ska jag sitta bredvid?
4. Vad ska vi göra första dagen?
5. Vet alla nya lärare att jag har ADHD? Jag vill det!
Mentorn svarade på alla frågor och erbjöd oss att göra ett besök för att titta på klassrum och sittplats men Linnéa var där på fritids några dagar innan semestern och kände sig nöjd med svaren. Nu är hon inte orolig längre säger hon. Så bra att hon tog ansvar för detta själv. Jag önskar att killarna kunde tänka mer så!
Emil har haft lite kontakt med en kompis och de har pratat om att mötas upp innan skolan och göra sällskap. Han försöker också underlätta för sig själv lite. Emil har också i sommar varit på BUP ett par gånger för att prata och få hjälp med att hitta strategier.
Nu måste vi se till att rätt kläder är rena, rätt frukost finns hemma och att alla recept för deras mediciner finns. Uppföljningsmöten med skolan är bokade. Det är mycket att tänka på och göra.
Trots att vi har gjort allt detta undrar jag ändå ”Kan vi göra något mer?”
”Om det skiter sig igen, är det mitt fel då?” osv. Jag vet av erfarenhet också att bara för att starten blir bra så betyder inte det att det kommer att fortsätta att gå bra. Oron för en eventuell krasch kommer vi att få leva med. Som vanligt.
Just NU kan vi nog inte göra mer. Jag tror inte det i alla fall.
Nu är det bara att hoppas. Igen.
supermamsen 
Känner igen känslan! Min son har en underbar mentor som ringde i torsdags och hörde hur allt var, hur hans känslor inför 9:an var, om han ville komma och titta på det nya klassrummet igen (de var där och tittade inman skolan slutade). Informerade även att det inte kommer komma några nya elever i hans lilla grupp utan det kommer vara samma som förra terminen (kommer säkert komma någon ny in på terminen men inte första dagarna). Detta samtal gjorde att min son dansade och sjöng i köket istället för att ha panik och stress när ordet skola nämns. Jag är fullt medveten om att paniken kommer troligtvis komma på tisdag när han börjar skolan men den var borta ett tag i torsdags i alla fall ❤️.
Lycka till! och jag är övertygad om att du har gjort allt och lite till för dina barn! Mer kan vi inte göra.
Kram
GillaGillad av 1 person
Tack! Vilken mentor ❤ Låter lovande! Kramar
GillaGilla
Förstår fullkomligt ❤️
Något jag lärt mig är dock att oron inte gör något gott. Om jag känner oro, känner barnen av det och då blir de oroliga. Jag jobbar stenhårt med att släppa oron, att vara här o ny och så får tiden utvisa vad som händer. Jag lyckas för det mesta och att kunna bemästra oron är den största vinsten jag gjort på denna resan sedan O kraschade (& jag) hösten -16. Vi har också förberett skolstarten sedan i våras och det tar tid, kraft & energi. Men mitt mål är att vi ska må bra varje dag – för att lyckas med det behöver jag släppa oron för framtiden och njuta av det som är bra idag. Är du med mig?
Verktygen jag använder mig av är yoga, mindfulness, naturen och det är inget som kommer lätt, det krävs träning och medvetenhet varje dag att ge mig själv vad jag behöver för att orka. Det är lätt att ramla in i gamla tankemönster och beteende, men övning, övning, övning gör mig mer harmonisk.
Stor kram❤️❤️❤️
GillaGillad av 1 person
Kloka tankar och håller med dig. Jag försöker också släppa. Mycket av min oro och stress pyser ut när jag skriver. Det är som att jag lägger allt utanför skallen då. Väldigt skönt faktiskt.
Lycka till med allt! Kram ❤
GillaGilla
De här behövde jag läsa nu 🙏🏼❤️ Tack!
GillaGillad av 1 person
Hej ❤️
Det är kämpigt nu, helt plötsligt ska man gå från kravlös sommar till 100% planering, oro, förbereda etc etc. Vår dotter börjar åk 9 på tisdag. Hon har varit hemma långa perioder sedan åk 6 och jag (mamman 😉 har varit hemma och i skolan med henne i ett och ett halvt år. Vi har köat för utredning två och ett halvt år och har nu, äääääntligen fått tider för tester och utredning.
Eftersom min hjärna är kraschad, kommer jag inte ihåg hur förberedelserna var inför skolstart tidigare.
All lycka till er! ❤️💪🏽
GillaGilla
❤❤❤ Ta hand om dig och håller tummarna för att det går bra. Skönt med utredning 👍
GillaGilla
Det enda vi vet med säkerhet att hur vi än försöker förbereda oss och barnen så kommer vi alltid slås av vi missat något. Men det är också lika säkert att det kommer stunder av glädje och flyt som vi knappt vågat drömma om… Trevlig helg 🌺
GillaGillad av 1 person
Sant! ❤ Tack detsamma!
GillaGillad av 1 person
Kommer också på mig själv att undra som du.. egentligen hjälper det ju inte, men det går av sig själv liksom.. Hur skulle det vara med ett ”vanligt” barn.. ?
Istället.. Oron som gnager, samtalen att ringa, de sena ändringarna som kastar omkull alla uppgjorda planer.. 😦
Just nu är det slitsamt..
Sonen börjar 3:an på måndag. Önskar så han ville dela vad som rör sig i hans huvud och ffa hur vi kan hjälpa..
GillaGilla
❤❤❤
GillaGilla
Själv har jag fastnat i en funderings triggad stress… Alla om och kansken.
Mitt största problem är hur A ska ta sig till skolan och hem (ja det stressar mig och ger mig hjärtklappning… Ångest…)
Ska jag behöva köra fram och tillbaka eller kan A tänka sig att cykla… Knappast
Gå är ingen idé för då kommer A aldrig hem…eller fram till skolan.
Taxi har vi prövat…
Buss är ingen idé.
Om jag ska fortsätta att hjälpa A fram och tillbaka så innebär det att jag inte kan återgå i arbete igen…. Varför?
Jo för A är på skolan dryga 3 timmar. Ska jag jobba före… Under… Och efter A är i skolan.
Ja kanske det…
MEN vad händer om A är slut efter skolan och inte vill vara själv?
Vad händer om något händer på skolan och jag måste hämta tidigare?
Vem ska jag fråga…?
Jag är ensamstående.
A klarar inte att göra sig iordning själv på morgonen… Ska jag ringa från jobbet till henne då och tjata på morgonen… Då låser hon sig garanterat och vägrar komma ut när jag kommer med bilen.
Den kampen är onödig och eventuell… Jag är sjukskriven ett tag till…
Hjärtklappning… Urk.
Bättre att vara på plats… Att hen får tro att hon klarar allt själv fast det finns en mamma som sopar och lyfter, vänder och bänder.
Som gör scheman och planer och tassar å stampar. Och tjatar…
Så kräks jag i handfatet på toaletten… Känner av magkatarren.
Svettas ymnigt. Nä jag ska inte dö… Jag är bara lite stressad… Och lat…
Sjukskriven en månad till.
Blir ett år i oktober…
GillaGilla
💔
Känner igen oron för ”hur ta sig till skolan”. Ffa för mina killar. Jag har gått ner i tid för att finnas tillgänglig och ev skjutsa på morgnarna.
Ta hand om dig och håller tummarna för att allt går bra! Kram ❤
GillaGilla
Känner PRECIS likadant så du är långt ifrån ensam ♥️ Imorgon börjar det igen, kommer ha svårt att sova inatt, ny skola (igen) kram från mamma till 13-åring med adhd..
GillaGilla
Hoppas det går bra imorgon ❤🍀 Kram tillbaka
GillaGilla
Som förälder till ett nästan ”vanligt” barn så är det enda jag har gjort att förbereda:
Vilken dag han börjar skolan.
Läst mailet från skolan om vad som kommer vara annorlunda första veckan. Berättade en gång tidigare i veckan och läste upp det nu på morgonen innan vi åkte till fritids. Samling ute vid flaggstången första dagen, mycket värdegrundslektioner, ingen idrott/musik, ny klasskamrat, en baddag och annotlunda sluttider. En hemsk startvecka för alla som gillar rutiner…
GillaGilla
Ja så är det. ❤ Gillar man att allt ska vara ”som vanligt” så är skolstarten jobbig.
Hoppas det går bra!
GillaGilla