Texten nedan är skriven av min 15-åring Emil. ❤
Foto av Emil
”Jag är hemma majoriteten av alla veckodagar, jag sitter och antingen tittar på TV:n eller sitter vid min dator. Jag tänker på skolan och känner mig ensam. Jag sitter och väntar på nästa dag men nästa dag blir ännu ett misslyckat försök att ta mig till skolan.
Mamma och pappa stöttar och uppmuntrar mig dagligen, vart jag ser misslyckanden ser dom förbättring och stolthet. Dom kämpar minst lika mycket som mig och lyckas hålla sig positiva trots hårda tider.
Jag är femton år och har ADD och går i 8:an, jag har varit hemma till och från sedan 5:an. Jag har varje år kommit tillbaka men blir tillslut utmattad. I början av 7:an var jag väldigt optimistisk och positiv för ett nytt år och ny skola. Allting fungerade bra, några från min förra klass var där men jag fick även nya vänner som inte var alls medvetna om min tidigare frånvaro. Ämnena fungerade för mestadels bra. I SO, Svenska, Engelska och Bild var mitt presterande minst lika bra som alla andra trots all min frånvaro men Matte, NO och Slöjd var svårare. Tillslut tog det stopp, skolan hade bestämt att jag inte skulle gå heltid men jag var bestämd och ville gå som alla andra. Idag förstår jag att gå som alla andra är inte rimligt och kommer kanske aldrig bli. Som mamma brukar säga “ditt hundra procent är kanske 70”.
Som jag nämnde tidigare så går jag idag i 8:an, nästa år börjar jag i 9:an och sedan året därefter gymnasiet. Jag har i dagsläget inga betyg i något ämne. Skolan och mina föräldrar tror om jag kommer till skolan och jobbar så har jag alla förutsättningar i världen att få betyg i 9:an och komma in på gymnasiet.
Sedan två månader tillbaka har skolan gett mig möjligheten att plugga hemifrån dom dagar jag inte kommer dit, vilket är nästan alla. Detta är något jag tidigare inte fått göra då skolan tycker jag ska komma dit och jobba.
Jag känner själv att plugga hemifrån får mig att känna att jag gör något bra och nödvändigt. Det känns även som om det kickar igång min hjärna igen efter ha varit inaktiv så länge.
Jag vill verkligen plugga och få ny kunskap. Jag gillar skolan men problemet är orken och låsningar.Just nu är jag i en period i livet då jag grubblar mycket. Jag tänker på hur saker kunde blivit ifall jag saktade ner i 5:an och gick ett eget schema. Även hur saker hade blivit ifall när jag var hemma hade jag pluggat mer än vad jag gjort och även tagit mer ansvar.
Det känns som 4 år av mitt liv är bortkastat. Som om jag missat så mycket med mina vänner i skolan och vänner jag har förlorat. Jag vet att jag har haft många bra stunder med min familj och även vänner men när man mår dåligt så är det svårt att se något annat.Jag har genom dessa år känt mig ensam med detta liv och har även låtsats för mina vänner jag spelar med som inte går i min skola att allting är som vanligt och att jag är i skolan dagligen utan problem. Jag ljuger om det för att jag är rädd för reaktionen jag kommer få och vad dom kommer säga.
Jag tycker att skolan och lärande är grymt viktigt men jag tror inte att skolans scheman och uppbyggnad är gjort för oss alla.Jag skriver det här för att visa personer som gått igenom liknande att dom inte är ensamma. Att när livet ser som mörkast ut måste man fortsätta igenom den mörka tunneln för att tillslut finna ljuset. Jag kommer aldrig sluta försöka, jag har en vision om mitt liv och jag kommer se den besannas oavsett vad, och jag hoppas du gör detsamma.
Sluta aldrig försöka, tillslut finner du ljuset.Skrivet av en person som vill dig väl.
/ Emil”
supermamsen 
Tack Emil för att du delar med dig! Du har kloka tankar och reflektioner och jag kan ana hur du och din familj kämpar. Mina barn är 8 och 12 år (ADHD/ADD) och kämpar varje dag för att komma till skolan. Jag är övertygad om att du har potential att göra det du drömmer om. Att din vision blir verklighet. Fortsätt dröm och kämpa! Du är inte ensam/en kämpande mamma till två små ”fiskar”
GillaGillad av 1 person
Säger bara wow, vilken text, vilken insikt, vilken erfarenhet att ge omvärlden. Om min anhörig orkat, haft förmåga att formulera sig tror jag det Emil skriver kunde varit skrivet honom❤️
Skickat från min iPhone
GillaGillad av 1 person
Tack så mycket för att delar det du känner! Du låter så klok och din insikt kommer med all säkerhet att hjälpa någon annan som också har det tufft i livet. Min son har autism och har det tufft emellanåt.
Jag hörde av en rektor att corona (även om det är ett hemskt virus) öppnat upp fler möjligheter för distansundervisning, och de som inte fixat att vara i skolan så mycket plötsligt fick stor lust att plugga och kände sig lyckade och mådde bättre.
GillaGillad av 1 person
Vilka klok, mogna tankar!
Jag är också helt säker på att ditt liv kommer bli precis som du ser framför dig. Skolan är bara EN del av livet. Från 6 år till vanligtvis 19, är skolan nästan del ENDA delen som räknas, och för många den största ”inputen” på sitt eget värde, förbaskat tråkigt men tyvärr sant, du är vad du presterar. Men vi VET ju att det inte är sant eller hur ❤
Du, dina syskon, min son & faktiskt tom jag själv, som fick min diagnos i vuxen ålder, är ju så mycket mer!
Jag kämpade i alla år i skolan & det var jättejobbigt, trodde aldrig att det skulle ta slut! Fick magkatarr som 10-åring pga stressen som fanns & kravet att prestera. Inte kunde jag se att jag som vuxen, trots (skulle nog många säga), jag säger tack vare diagnosen jag fått har jag ett jättefint liv. 2 fina barn, läste på universitet & tog en examen, på mina villkor, för att JAG ville.
Inte för att det var skoltvång.
Lusten att lära är underbar
-lär dig!
Lär dig det DU vill, det du är bra på.
Finn glädjen att lära dig mer om det du tycker är kul & är bra på & "strunta" i de andra ämnen nu. Finn din ro i dig själv, på dina villkor.
Har sagt till min 13-åriga son, så länge lusten finns, så är intehans betyg viktiga. Det finns ett liv efter skolan & han kommer jobba med något han fortfarande har lust för/med. Precis som du, kanske professor i konst? 😉
Jag vet att det är tufft & du har världens bästa föräldrar, men jag lovar, det tuffa kommer inte hålla i för evigt.
GillaGillad av 1 person
Wow vilket fantastiskt fint skrivet inlägg!!! Tack för att du delar med dig ❤ Ditt inlägg kommer hjälpa alla andra som kämpar på samma sätt som du. Min dotter med NPF går i nian och är också i stort sett hemmasittare, jag ska visa henne det här. TACK igen för ditt mod och stort lycka till med allt du tar dig för i livet!
GillaGillad av 1 person
Jätte starkt skriva det du har skrivit att berätta hur det är bakom fasaden
GillaGillad av 1 person
Tack för din text Emil!
100% utav din egen förmåga, det är det enda viktiga ❤
Att det du gör alltid är ditt bästa utifrån de förutsättningar du har just precis nu. Det är detta jag och min familj jobbar utifrån varje dag. Good enough is enough! Vi kan inte göra mer än vårt bästa för stunden.
Själv är jag förälder till två barn med NPF-diagnoser.
Min äldsta är 18 år och var hemmasittare hela högstadiet, fick betyg tack vare digitala lösningar redan då. Gymnasiet går inte så till hösten testar vi Folkhögskola istället.
Min yngsta är 16 år och hemmasittare denna vårterminen och delvis hela förra läsåret. Går i 9an och klarar inte distansundervisning. Så vi hemskolar. En gång i veckan kommer en lärarassisten hem till oss och lämnar papper och uppgifter till mig. Så bestämmer vi en deadline och så pluggar jag och min 16-åring tillsammans för att sedan gå till skolan och ha ett muntligt prov med läraren för det ämnet. Jag sitter hela tiden kvar i skolan och väntar för den tryggheten behövs. Ett ämne i taget betar vi av nu, det går riktigt bra 🙂
Alla lösningar är bra lösningar om den gynnar dig.
100% utav din egen förmåga och Good Enough!
Mer kan ingen kräva…
GillaGillad av 1 person
Så fint det sista stycket är!
GillaGillad av 1 person
Så himla bra skrivet! 🤗
GillaGillad av 1 person
Tack Emil för att du, på ett så målande och fint sätt, sätter ord på det som så många går igenom. Du är inte ensam!! Jag har själv en Emil som liksom du går i 8:an, har ADD och Autism. Din historia är så lik hans.
Jag önskar dig all lycka i livet!
Mvh Mia
GillaGillad av 1 person
Hej Emil!
Jag blir väldigt berörd av din text! Jag har en son som går i 8an och som också blev hemmasittare i 5an. Pga att, som du skriver, ”boxen” passar inte alla. Han har också ADD. Han är nu tillbaka i skolan tack vare ett helt anpassat schema och mediciner. Han går i en liten grupp och från början endast kärnämnena. Och inga andra krav än att försöka vara där.
Jag hoppas Corona-tiden för mycket gott med sig också och inte bara elände. En sak jag hoppas på är just det du skriver, att man kan få möjlighet att jobba hemma om man är hemmasittare. Jag hoppas verkligen att du får fortsätta med det om det fungerar bra för dig.
4 år känns säkert som en evighet för dig, men i ett helt liv är det inte mycket. Och det kommer aldrig vara försent att lyckas med det du vill. Och det kommer du garanterat göra i din takt och på ditt sätt.
Tack för att du skriver och det är något oerhört viktigt för andra som är hemmasittare, men också för andra utomstående. Vuxna, lärare, rektorer och politiker. Det skadar verkligen inte om de kan förstå lite.
Stor kram och lycka till!
/Anette Vikström
GillaGillad av 1 person
Kloka ord. Min dotter har haft det ungefär som du. Idag är hon 20 år och varvar deltidsjobb med studier eftersom hon inte orkat med gymnasiet på heltid. Hälsan kommer först. I nian hittade vi en klassassistent som mötte henne utanför skolan när hon orkade komma iväg. Detta engagemang gjorde att hon gick ifrån betyg i endast 1 ämne i åttan till goskänt i nästan alla ämnen i nian. När kraften och rätt stöd finns samtidigt så når man till slut tillräckligt långt. Lycka till och tack för att du delar med dig av din erfarenhet. Det hjälper många.
GillaGillad av 1 person
Tack för din text, den betydde så mycket att jag inte ens finner ord att förklara… ❤
Lycka till med allt!
GillaGillad av 1 person
Hej.
Vill tacka dig för ditt inlägg.
Du har verkligen en skriftlig förmåga att förmedla och beröra. Ta vara på det.
Det är så många som sitter hemma och inte kan förmedla den känsla och de tankar du skriver. Inkl min dotter, Du blir deras talare. Jag har länge undrat vad som försiggår i hennes tankar för liksom du har hon samma historia. Jag ser att hon stundom mår dåligt men vi kan inte ens snudda vid ämnet mående så blir det en låsning.
Jag tackar för ditt inlägg, välskrivet och informationsrikt. Fortsätt med det.
Önskar dig all lycka i framtiden.
Mvh jessica
GillaGillad av 1 person
Tack för att du delar med dig! 🙂 lycka till! Kram
GillaGillad av 1 person
Hej!
När det gäller skolan har du alla möjligheter! Komvux eller Folkhögskola finns för alla! Jag ”träffar” dagligen vuxna elever, både med och utan diagnoser. Jag är glad att du delade dina tankar med oss alla! För precis som du skriver, är också min övertygelse, att personer med t ex ADD, Social fobi, OCD osv. Kommer mer till sin rätt nu när inte alla behöver ta sig till själva skolan. Jag märker det på ”mina” elever. Jag arbetar med vuxna personer numera på ett Komvux i Stockholm där vi har Specialpedagog, studiecoacher och jag som är studie-och yrkesvägledare med särskild inriktning för elever i behov av stöd. Det kändes härligt att du delar med dig av dina tankar och funderingar! Lycka till i livet!/Monica
GillaGillad av 1 person
”Tack så mycket!
Jag verkar ha nått ut till många vilket är mer än jag någonsin kunde hoppats.
Jag har fått så sjukt många kommentarer och komplimanger, jag uppskattar verkligen varenda en.
Jag blir även glad att se att ni är så många föräldrar därute som kämpar och gör allt för att era barn ska må bra.
Jag tror det betyder mer för era barn än ni anar.
/ Emil”
GillaGilla
Tack 🤗🌞🤗Emil får jag visa detta för min son som skulle gått i årsk 8 nu? 🤗Tack🌞
GillaGillad av 1 person
Emil hälsar att det får du gärna göra 😊
GillaGillad av 1 person
Tack snälla Emil 🙂 🙂
GillaGilla
Emil hälsar att det får du gärna göra ❤
GillaGilla
Ping: ”Att gå till skolan är som att dra av ett plåster” | supermamsen
Tack snälla Emil för att du gör det lättare för mig som förälder att förstå min son på 14 år som också går i 8:an. Han kämpar som en tok han också.
Han fick en robot förra året som gjorde att han kunde vara med på lektionerna hemifrån. Men tyvärr två veckor innan sommarlovet, och vi vet ju alla vilka lektioner man inte har då.
Önskar dig all kraft och styrka på din väg fram i livet.
GillaGillad av 1 person