Jag vill stanna tiden

Sommaren är den lilla bron.
Den är så kort och går så fort.
Innan sommaren var det stress, press, oro, skolplikt, orosanmälningar och möten. Ledsna barn och uppgivna föräldrar.

Efter sommaren kommer… ja vad?
Jag vet egentligen inte.
Varje sommar fylls jag av hopp inför hösten. Nu kanske det är mina barns tur.
Jag fylls av tro och hopp på ett bättre år.
Men varje sommar känner jag också stark oro.
Jag vet hur det brukar bli.

Jag vill ha en längre bro.
Jag vill stanna tiden nu när barnen är lediga och mår bra.
När deras hud är solbrun och ögonen glittrar.
När de inte behöver känna att de misslyckas. När de vaknar och känner att dagen är deras.
När de bara kan njuta.

Jag vill ha lyckliga barn! Barn som känner att de duger som de är.

Kan de känna så i skolans ”box”? Måste de återigen anstränga sig för att orka med och passa in? Måste de återigen bli utmattade och känna sig misslyckade?

Låt det vara mina barns tur nu! Låt Emil få fortsätta med hemmastudier som har gått så bra under pandemin.

Låt Calle få en bra praktikplats med stöd från en kunnig handledare.

Låt Linnéa få det stöd hon behöver i skolan så att hon fortsätter orka.

Är det äntligen mina barns tur nu?

6 kommentarer

Under Förståelse, Hemmasittare

6 svar till “Jag vill stanna tiden

  1. caer20

    önskar så att det löser sig bra för dina barn och jag önskar att det fanns lättare sätt o kommentera det du skriver isf att behöva logga in varje gång 😀 vill inte att det jag skriver skall synas på FB, inte alltid i alla fall. det finns stor igenkänning i dina känslor och vissa likheter med dina barn. jag tyckte så länge sonen var upp till typ 16 så var sommarlovet härligt o vi alla kunde slappna av o han fick känna sig som alla andra, som du skriver man såg glittret i ögonen men sedan hände ngt när kompis började gymnasiet o även fick praktik o sommarjobb o då försvann det mer o mer o det var mycket prat om att han aldrig kommer få jobb då det varit mycket problem med ångest vad gäller skola och sedannär han började på kommuns ”första steget”, vi följde med honom dit i början tills han kände han fixade det själv me han tyckte det var fruktansvärt tråkigt o förstod inte varför o hade period där han vägrade gå dit men vi peppade att detta var chansen o ta den när han så gärna vela ha jobb o vägrar börja skolan. De senaste 2 åren har det hänt massor med honom o de har stöttat honom o som han säger de tvingade honom o söka sommarjobb, som han egentligen inte vela ha, inte där men han fick jobbet o har nu fixat vara där 1v o man riktigt ser hur han växt, att han fixar det o morot är att han får 6000kr efter dessa 3v men bara att han kom iväg isf att bli stående innanför dörren som hänt så många ggr förr när han skulle iväg på ngt. det är sådant framsteg 🙂 De har stöttat honom o förberett, pratat om vad han behöver, att de varit på studiebesök innan o sett vem de skall träffa o vart o frågat om o när han behöver stöd har gjort så mycket. han har även fått 4v praktik i höst inom den bransch han vill så vi hoppas det leder till erfarhenhet o jobb. han har ju tagit moped o bilkörkort utan problem då fanns viljan och han har tagit traktor kort o andra behörigheter en helg i hop med sin pappa som behövde det i sitt jobb o det fixade han även galant så nu hoppas vi bara att han hittar sin plats o har en bra handledare även där i höst. det har gått sakta framåt men sista året med rekordfart. han vill ju ha jobb o tjäna pengar som alla andra men inte tordas söka så nu hoppas jag han ser att det det funkar. med rätt personer runt om så går det 🙂 att det kan funka ändå fast man inte har vare sig högstadie eller gymnasie bakgrund. vill bara inge lite hopp att det kommer bli bra för våra barn det tar bara lite längre tid.

    Gilla

  2. Lisa

    💛 Bara de blir vuxna så… Vuxna har i alla fall flera boxar att välja på, inte bara en.

    Gillad av 1 person

  3. Janna

    Åh, känner igen mig så tårarna bränner under ögonlocken. Det är ju för f-n inte barnen det är ”fel på” utan denna världelösa vuxenvärld, där alla ska platsa i samma mall. Och gör man inte det studsar remisserna (som man krigat sig till) mellan insatser och instanser för ingen vill egentligen hjälpa ditt barn, och man får näja sig med nån värdelös brochyr i handen…. Sommaren är kort och det mesta regnar bort men vad underbar dessa veckor är utan krav, stress, färre utbrott och mindre oro.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.