Nu är vardagen här. Många verkar ganska nöjda med det. Dags för rutiner igen med jobb och skola. Dags för den så kallade ”vardagslunken” när livet går sin gilla gång och man bara hänger med.
Så ser dock inte vår vardag ut. Vi kommer inte in i en ”vardagslunk”. Vårt liv är en bergodalbana med oberäkneliga toppar och dalar. Under en dag hinner jag vara på både botten och toppen flera gånger för man vet aldrig hur det slutligen blir. Bergodalbanan tar extremt mycket energi men tyvärr är det inte jag som ensam lägger spåret. Spåret läggs av många. Ibland blir tack och lov spåret bra. Ibland är spåret riktigt dåligt vilket kan få stora konsekvenser.
Liksom många andra föräldrar till barn med NPF har jag känt stor oro inför skolstarten. Det är mycket som måste fixas och förberedas. Kontakt med mentorer för att göra planer, se till att rätt kläder är rena och att rätt frukost finns hemma, förnya recept på barnens mediciner och mycket mer. Även mina killar har känt oro.
Linnéa (ADHD) börjar i årskurs 5 nu. Hon har världens bästa lärare som hon har haft sedan årskurs 2. Även fritidspersonalen är fantastisk. Detta betyder så oerhört mycket. Linnéa har dagar då hon inte riktigt mäktar med skolan och behöver ibland någon vilodag. Hon hade dock hög närvaro (närmare 90%) förra terminen. Vi hoppas att hon håller sig på fötter. Båda killarna kraschade i årskurs 5-6.
Calle (18 år, autism nivå 1) ska fortsätta med praktik varvat med studier. Jag hoppas att han får en bra handledare. Calle har inga betyg från grundskolan.
Emil (ADD och autism nivå 1) börjar i årskurs 9 och har endast betyg i två ämnen. Båda betygen är höga och han fick dem tack vare att han fick plugga själv hemma under våren på grund av covid-19. Emil fick inte plugga hemma tidigare trots att vi hade bett om det.
Emil tyckte om att plugga hemma. Han blir oerhört trött av skolmiljön. Nu inför skolstart hade vi ett möte med skolan och pratade om vad Emil behöver för att klara av att vara i skolan. Skolan erbjöd Emil en plats i skolans lärstudio (max 10 elever). Till att börja med en timme/dag med fokus på ett ämne. Skolan tyckte inte att Emil skulle plugga hemma utan komma till skolan (skolplikt) och på så vis vara del av ett socialt sammanhang. Emil vill gärna plugga en del hemma egentligen. Emil vill även gå vissa lektioner med sin klass om han ändå ska försöka komma till skolan men skolan sa nej till det. De sa att han först måste visa att han klarar att komma till lärstudion och sen framöver får han gå lite med sin klass. Emil har inget utbyte av de andra eleverna i lärstudion. Han känner inte dem.
Emil började ifrågasätta varför skolan trycker på det sociala som en anledning att komma till skolan om han ändå inte får tillfällen att vara social med sin klass. En bra fråga! Emil sa att han borde få plugga hemma själv då vilket vi vet ger resultat.
Den stora och viktiga frågan är om skolplikt endast innebär att man måste vara fysiskt närvarande på plats i skolans lokaler. Om närvaron är uppfylld så uppfylls skolplikten. Om han satt och drömde sig bort på varje lektion så skulle skolplikten vara uppfylld även om han fick noll betyg. Så verkar det vara!
Men kunskapen då? Emil läste in två betyg själv hemma i våras och ändå gjorde skolan en orosanmälan till socialtjänsten baserad på den fysiska frånvaron från skolan precis innan sommaren. Att Emil satt flera timmar och pluggade hemma varje dag och fick två betyg räknades visst inte som skola.
Är närvaron viktigare än kunskapen?
Något känns väldigt fel här….
supermamsen 
Känner igen…..
GillaGilla
😔❤
GillaGilla
Jag blir så arg när jag läser att han inte får vara med sin klass! Att vara i studion kan ju kännas fruktansvärt tråkigt och omotiverande.
GillaGilla
Exakt!!!
GillaGilla
Detta med att den sk skolplikten endast verkar innebära ”sitta på en stol i en skollokal”- plikt är så himla konstigt! Skolans existensberättigande ligger ju i att lära barnen kunskap i olika ämnen. Lär sig barnen bättre hemma bör de självklart få lära sig hemma. Det är så självklart egentligen. Känns som att folk förlorat förmågan att tänka själva. Kan ni höra med skolan om han kanske kan tenta av vissa ämnen, kanske om han har lättare för vissa ämnen, att tenta av dem? Vet att det är ovanligt, men vet även att vissa gjort så, trots att skolan oftast krånglar gällande detta pga att de vill att barn ska vara i en viss lokal (av någon anledning)
GillaGillad av 1 person
Tack! Vi har bett att få tenta av ett ämne han har bra betyg i och lätt för. Skola i skulle återkomma i frågan.
GillaGilla
Detta är så sorgligt 😥
GillaGilla
Visst är det 😔
GillaGilla
Gud jag bara älskar dina inlägg!! Du sätter ord på allt det vi NPF-föräldrar tänker och känner! Jag skrattar och gråter om vartannat i igenkänningen och det känns så skönt att någon därute förstår precis hur det är – och hur det borde vara. Med det sagt så är det ju ändå både ironiskt och sorgligt att det ska behöva vara såhär för våra barn, kommer det någonsin att förändras undrar man? Och hur många barn ska behöva offra sina betyg och få sämre start i livet innan det händer någon förändring? ❤
GillaGillad av 1 person
Tack! ❤ Ja man undrar ju…
GillaGilla
Hej
Tråkigt att höra att dom ej lyssnar på din snart vuxna son och vad han säger att han behöver. Helt rimliga önskemål för att orka. Han vet nog. Likadant för min son i 9 an. Vi anmälde skolan till kommunen och fick rätt på alla punkter. 12. Men när allt va klart så hade han redan slutat 9 an och fått testa av de ämnen som fattades för att söka in på gymnasiet. Det gick på några dagar. Men han fick rätt och vet idag att skolan behandlade honom fel. Han fick ta emot ursäkter från chefer på förvaltningen, men ej från skolan.
Det gör inte saker ogjort, men är en slags upprättelse ändå. Hoppas att skolan till din son hinner upptäcka att din son behöver nått annat. Kram o tack för alla kloka ord. ❤
GillaGilla
Tack för att du delar med dig. Det hoppas jag med. Kram 💕
GillaGilla
25 år sen sonen fick diagnos men när jag läser nya bloggar om npf så har så lite hänt. Samma oro, samma frustration, samma motvind och ifrågasättande. Kastas tillbaka i minnena och
GillaGilla
..och undrar vad som egentligen måste till för att styrande organ ska underlätta och inte låta föräldrar och barn strida tills man knäar.
GillaGilla
Ja det undrar man verkligen 😔❤
GillaGilla
Andra förstår inte hur vi med NPF och våra anhöriga får kämpa! Mycket fördomar kram
GillaGilla
Väldigt mycket fördomar 😔 Kram ❤
GillaGilla
Min dotter går andra året på gymnasiet, i stort sett hela hennes gymnasietid har varit på distans. Hon valde program utifrån mål men hamnade bara med främlingar så hon har aldrig fått en gemenskap i klassen. Distansen älskar hon, hon lägger upp rutiner kring skoldagen och pluggar mer än vad hon tidigare mäktat med. När skolorna nu öppnade upp bad hon att få fortsätta på distans eftersom hon kan tillgodose sig mer kunskap än när hon är på plats i skolan. Klassen känner hon inte och hon har stora svårigheter att ta sig till skolan på grund av ångest. Trots detta får hon inte fortsätta på distans vilket kommer göra henne till en hemmasittare utan gymnasiebetyg. Det är inte skolans fel här, de har försökt att möta mindotters behov men de måste förhålla sig till lagar och regler.
Det behövs att man på högsta instans går in och möjliggör för skolor att anpassa så att kunskapen tillgodoses för de elever som har svårigheter att befinna sig i skolan av olika anledningar.
Man blir som förälder förkrossad när man ser drömmar gå i kras.
/ Anna
GillaGilla
Så otroligt ledsamt att skolan inte har möjlighet att möta behoven 😢 Stor varm kram till er ❤
GillaGilla