Åh vad svårt det är att veta/känna av hur höga krav jag kan/bör ställa på mina barn. Framförallt är det svårt med Calle just nu. Han fyller 19 år i vår. Egentligen ska han göra praktik tre dagar i veckan men sedan vi var hemma sjuka med covid-19 i november har han inte lyckats ta sig tillbaka. Innan vi blev sjuka hade han 100% närvaro. Så trist att vi blev sjuka och att han kom ur sitt ”flow”.
Nu är han alltså hemma 100%. Vi försöker hjälpa honom komma igång med praktiken igen men just nu känns det ganska kört.
Eftersom Calle inte gör något just nu har han varken studiebidrag eller annan inkomst. Jag tänker då att vi ska ge honom någon form av månadspeng. Ska vi då kräva någon motprestation av Calle? Eller hur ska vi tänka?
Vi började lite den här veckan med att ge honom en daglig liten uppgift. T ex har han fått tömma diskmaskinen ett par gånger. En dag fick han hjälpa till att laga middag. Han har protesterat lite men han har gjort det vi har bett honom om. Efter middagen som han hjälpte till att laga sa han stolt ”Och vem ska ni tacka för maten idag då?”. Jag tror att han mår bra av att känna att han gör nytta.
Jag har ett ansvar att hjälpa Calle växa och bli självständig samtidigt som jag vet hur han kan reagera på för höga krav. Ibland känns mitt föräldraskap så oerhört svårt. Det tar energi att alltid behöva analysera och fundera. Det vore skönt med en manual där det stod hur jag skulle göra 😉 Nu blir det hela tiden ”trial and error”. Hoppas det inte blir för mycket ”error”!
supermamsen 
❤️
Följt dig o din familj i nått år nu. Och skrivit till dig innan att det är som att läsa om min egen son som är lika gammal som Calle. Så tråkigt att han har svårt att komma tillbaka till praktikplatsen 😢.
Likadant med min son, efter korsbandsop. Nu går det inte att komma tillbaka . Han säger , vad är det för mening när jag ska ha sån ångest hela hela tiden.
Ja, jag kan tjata mig blå som man gjort alla år .
Nu inväntar vi kurator från vårdcentralen, eftersom Bup så osmidigt bara släppte honom strax innan hans 18-års dag förra året , utan gemensamt samtal med Markus och föräldrar😡
Men ja, tänkte på det när du nu säger att han inte får pengar.
Idag funderade jag på om att har de inte rätt att bli sjukskrivna och få sjukpeng under tiden de ska få hjälp med att komma tillbaka?
Vet du något om det ?
Lycka till med allt . Följer dig/ er och inspireras
Kram från Annelie
GillaGilla
Jag vet faktiskt inte ang sjukpenning. Tänkte kolla upp aktivitetsstöd som jag fick tips om. Tack ❤ Lycka till ni med. Stor kram
GillaGilla
Hej!
Du menar aktivitetsersättning. 🤗
Mvh Emily
GillaGillad av 1 person
Sakta men säkert. Små steg som utvecklar honom. Trial and error – tyvärr det man får köra med för alla är unika.
GillaGilla
❤
GillaGilla
Tack för din blogg!❤
Följt dig länge för igenkänning och stöd. Min dotter började skolvägra i årskurs 4 och i princip helt hemma sedan högstadiet, tog igen en del på individuella programmet ( med stor möda, kamp och insatser med bla boendestödjare som stöttade komma iväg). Det har hela vägen varit en ständig kamp, att få rätt stöd och hjälp, med skola, bup och ständiga soc- utredningar som tagit tid och kraft!😰
Idag är hon 20 år och har åter isolerat sig hemma efter att det en kort tid såg ut ljusna med mer aktivitet utanför hemmet. Så känner igen mycket av det du beskriver, inte minst känslorna mellan hopp och förtvivlan!
Ville dela lite av vår erfarenhet men framförallt tipsa att man kan söka Aktivitetsersättning hos försäkringskassan, din Calle borde ha rätt till det, så kolla upp det iallafall om det kan va nåt.
Lycka till!🤗
GillaGilla
Tack snälla för tips och för att du delar med dig. Stor kram och hoppas det ljusnar för er igen ❤
GillaGilla
Min son hade aktivitetsersättning ett tag, det är ju som sjukersättning fast för folk med funktionsnedsättning, sen när han läste in gymnasiet på en folkhögskola med särskild inriktnig för asperger etc, hade han aktivitetsersättning för förlängd skolgång. Nu sen 10 månader tillbaka har han anställning på Samhall. Det fungerar bra, för det mesta kommer han iväg, och jag ber till högre makter att han ska få fortsätta där.
Ansökan om aktivitetsersättning kan ta flera månader förstås, så sätt igång genast och sök. Men att det tar tid för sånt vet du säkert redan efter alla år.
Hoppas det löser sig för din son, man får ta en dag i taget!
Styrkekram till dig ❤
GillaGilla
Vad skönt att det funkar för din son nu 🤗❤ Tack! Kram
GillaGilla
Känner igen mig väldigt mkt. Jobbar väldigt mkt med att sonen ska bli självständig. Att kunna laga mat, städa och hålla rent är en del. Den andra delen med att få ut honom är svårare. BRF har ett litet gym som kan bokas. Vi har börjat att gå dit. Han tog faktiskt kontakt med habiliteringen först och bokade in en sjukgymnast som hjälpt honom med träningen. Mitt stöd är att följa med och att stötta honom när han skriver mejl och ringer. Har lärt mig att bara göra en sak i taget annars blir det för mkt. En dag i taget och ett steg i taget är måttet här 😊
GillaGilla
Skönt att han kommit en bit på väg. ❤ Tack för att du delar med dig.
GillaGilla
Mysteg är också steg framåt. Bra jobbat! 🙌❤
GillaGilla