Välkommen hit!
Sommaren 2015 startade jag den här bloggen som egenterapi. Mitt äldsta barn, ”Calle” född-02, hade precis fått sin autismdiagnos (då kallad asperger) efter att ha varit hemma från skolan i 8 månader. Han kraschade hösten 2014 när han gick i årskurs 6. Jag var helt knäckt av hur vi blev bemötta av skolan när vi bad om hjälp till Calle. Skolan såg inga problem i skolan utan ansåg att det var vårt fel att Calle inte kom till skolan.
Mitt yrke är lärare i fritidshem och när Calle blev en så kallad hemmasittare (eller hemmakämpare som jag föredrar att använda) kände jag mig som världens sämsta mamma, därför valde jag ironiskt bloggnamnet Supermamsen.
Jag är gift och min man och jag har också ”Emil” (född-05) och ”Linnéa” (född-09). Emil fick 2017 diagnosen adhd huvudsakligen ouppmärksam form (add) och även autism nivå 1 våren 2020. Emil har även ett selektivt ätande. Linnéa fick 2017 diagnosen ADHD kombinerad form.
Jag skriver mycket om hur det är att vara mamma till mina tre fantastiska barn och om hur det ibland inte riktigt blir som man har tänkt sig. Jag skriver en hel del om de utmaningar vi möter med barnen hur det påverkar vår familj. Vi kämpar och sliter och jag upplever att vissa andra familjer verkar leva ett ”räkmackeliv”. Visst, vi kan ha ”räkmackedagar” – men många räkor ramlar av på vägen!
Jag skriver personligt om mina tankar, känslor och grubblerier. Ni får läsa om känslor som otillräcklighet, maktlöshet, skuld, oro, hopp och mycket kärlek till barnen. Bloggen handlar om hur familjelivet inte alltid riktigt blir som man har tänkt sig. Men det kan bli bra ändå!
Jag ger även lite tips på intressanta böcker och länkar kopplade till framförallt hemmakämpare, NPF och skola. Jag har skrivit en bok, ”Supermamsen – om livet som pedagog och förälder till barn med särskilda behov” (Kikkuli förlag, 2020). Ljudboken är utgiven av SAGA Egmont. Jag ger även föreläsningar.
Välkomna att hänga med i mitt liv!
Följ gärna mitt Instagramkonto där jag uppdaterar lite oftare 😊
I detta blogginlägg har jag samlat en stor del av de illustrationer jag har gjort som finns här på bloggen. https://supermamsen.com/2016/03/24/mina-egna-illustrationer/
supermamsen 
Det är som jag skulle skrivit om vår familj. Du skriver så bra.
GillaGillad av 2 personer
Tack! ❤
Det är skönt med terapi och jag finner stort stöd i att ni som läser känner igen er. Det betyder att jag inte är ensam i detta svåra.
Kram
GillaGillad av 1 person
En hög igenkänningsfaktor att läsa din fina blogg! Två döttrar varav den äldsta, 17 år i februari, fick sina diagnoser aspberger och ADD för ca 10 månader sedan. Försöker också förstå och brottas med dåligt samvete över allt fel vi gjort innan vi visste. Kämpar med att hitta en balans, curlar, hjälper och kanske också stjälper ibland… Kram
GillaGillad av 2 personer
Tack! Min blogg är verkligen terapi för mig och kommentarer som din gör att jag känner mig mindre ensam i mitt kämpade. Kram!
GillaGillad av 2 personer
Mycket bra skrivet,väldigt träffande på många sätt!
Har också tre barn här hemma. Treåring ,(åttaåring med a typisk autism) samt ett bonus barn på tretton år.Jag har försökt att på ett lungt och pedagogiskt sätt berätta för mitt barn med autism lite om vad det innebär och att han har den diagnosen…
Reaktionen blev stark och negativ,närmare bestämt han blev galen!!
-Ta bort det då!!Ta bort det!!!!
Och den utmaningen kunde jag inte anta,men annars blir man som förälder till dom här barnen otroligt påhittig och kreativ tycker jag!
Med åren blivit bra på att vända blivande raseriutbrott till att tex börja prata om helt andra saker..tex Har du sett att det sitter en fågel på växthuset (om det gör det)och snabbt kasta en blick runt omkring mig för att avleda. (Inte alla gånger det funkar,men många)Sen det här med att ligga steget före..inte bara ett utan minst tre-fem steg före gällande påklädning,packning osv.Inte konstigt att gärnan är helt slut i bland.. (ofta i mitt fall).
Tack för att du orkar skriva om detta,många som behöver läsa och skriva av sig tror jag!
Kram /Kristina
GillaGilla
Tack! Att skriva av mig är min terapi. Det är ju ett annorlunda krävande familjeliv och också en sorg ibland. Men det är bara att köra på!
Många kramar!
GillaGilla
Tänk om mitt barn hade fått diagnosen när hen gick i skola, på högstadiet. (ADHD och högfungerande autism bland flera andra) och inte när hen kämpar för femte året för att orka göra klart gymnasiet. Önskningar…
GillaGilla
❤
GillaGillad av 1 person
Hej! Känner igen mig så mycket i det du skriver, oron, tröttheten, partnerskapet mm. Man är alltid starkare än man tror! Kämpa på o hoppas vinden vänder snart för er familj. För mig har det blivit så att umgås med räkmackefamiljerna tillför mig inte så mycket mer längre. Nu har jag fått en del nya vänner, alla med koppling o erfarenheter av NPF o det har gett mig så mycket styrka att få dela vardagskaoset med dom. Kram ! ❤️
GillaGilla
Tack! Kram ❤
GillaGilla
Fortsatt all Lycka till !
GillaGillad av 1 person
Tack snälla!
GillaGillad av 1 person
Fantastiskt att jag hittade till din blogg, jag diagnostiserades för ca två år sen med ADHD.
Jag är en återvändare till bloggvärlden i ämnet adhd, psykiskohälsa etc. så att hitta din blogg känns roligt och inspirerande!
Kram och lycka till!
/ Linn.
GillaGilla
Tack! Lycka till med ditt bloggande också! Bra att dessa ämnen lyfts och får utrymme.
Kram!
GillaGillad av 1 person
Hej! Jag har precis hittat hit! Igenkänningsfaktorn är STOR! Tårarna rinner, det är fler som har det som vi?? Tack för att du delar med dig, här kommer jag stanna😃
GillaGilla
Välkommen hit!
Ja vi är många har jag förstått. 😕
Vi får stötta varandra!
Kramar
GillaGilla
Ping: Förlorade förmågor börjar komma tillbaka | supermamsen
Tack snälla för att du har startat upp denna blogg, eftersom jag just nu känner mig ensam och försöker hålla mig ”flytande” så gott det går. Har ett barn med autism som mår dåligt. Känner igen mig i mycket det du skriver.
GillaGilla
Tack! ❤
Många varma kramar till dig!
GillaGilla
Tack för att jag får ta del av dina tankar!
Oerhört värdefullt och tänkvärt för mig som jobbar i skolan
/Maria
GillaGillad av 1 person
Tack! Vad bra! 👍 😊
GillaGilla
Hej kära Supermamsen, jag känner igen mig så i det du berättar.
Skolans värld , våran värld. jobbets värld. Så fin chef som pratade med dig.
Ha det bra, vi kämpar på tillsammans fast på olika ställen i landet.
De kommer att förstå någon gång…………….
GillaGillad av 1 person
Hej
Tack!
Ja alla vi som lämpar för stötta varandra på olika sätt.
Kramar
GillaGilla
Kämpar 😂
GillaGilla
Hej!
Det här var ju som att hitta hem i all stress över hemmasitteri, skola, soc osv.
Tack för att du finns och delar med dig!
/Anki
GillaGilla
❤
Tack själv!
GillaGilla
Du är inte ensam, vi är många som kämpar, jag har funderat mycket på att göra filmer på Youtube om just hur livet är med ett barn med funktionsvariation men vet inte om jag ens kommer att börja
GillaGilla
❤
Filmer behövs för att upplysa men svårt om man vill skydda sina barns identitet.
GillaGilla
Hej super mamsen.
Jag tänkte fråga om jag får ta en av dina bilder. Den med hur npf fötäldrar kämpar. Skulle gärna vilja ge den till våran rektor.
Mvh Mari Berggren
GillaGilla
Självklart! Finns som pdf att ladda ner i inlägget under bilden. ❤
GillaGilla
Hej.
Så glad att jag hittat din sida. Känner igen mig såååå i allt. Vi har fem barn, varav tre med dubbeldiagnos ADHD+autism, ett fjärde barn har dyslexi + en depression som inte släpper trots medicinering. Än så länge är det vara vår yngsta, 2.5åringen som inte har diagnos/svårighet. Vardagen är så himla tuff. Allra värst är omgivningen. Dömande kommentarer och elaka blickar. Folk som lägger sig, ska veta bättre osv. Men kampen med kommunen och skolan är det allra jobbigaste. Den tar fullkomligt knäcken på mig.
Så det är skönt att gå in på din sida och veta att man inte är ensam. För just ensam är det man ofta känner sig.
Kram
GillaGilla
Tack! ❤
Ja ensam känner man sig men att jag började skriva och får kommentarer som din gör att jag också känner mig mindre ensam. Kram!
GillaGilla
Så glad att jag hittade din blogg i Amelia. Hade tänkt spara nyaste tidningen till påsken när vi är lediga och åker till stugan. Jag läste om innehållet och blev så glad och nyfiken så jag slog upp sidan direkt.
Dessa motgångar som vi mötts av i så många år både i skolan och försäkringskassan, barnförsäkringen mm.
Nu är mina barn vuxna, snart 20 o 23 år.
Så sent som för två veckor sedan fick min äldsta diagnos autism, har sedan 15 årsåldern Add och tidigare även dyslexi . Varje diagnos har varit en lättnad eftersom vi förstått att det är något som inte stämmer. Samtidigt en sorg när vi läser utlåtandet. Hen är rädd att vi föräldrar ska dö, önskan om en relation med andra könet, önskan om mer sociala kontakter osv. Så tungt att läsa. När jag själv svarade på frågor om hur hen var i 5-12 årsåldern gör att jag blir påmind om hur tufft det var. Oförstående, krävande lärare, hemska stunder m läxläsning som alltid blev bråk. Usch det gör ont i magen när jag tänker på det. Hen blev hemma hela 9an. Till slut små korta besök i skolan tack vare kuratorn. Gick på bup där psykologen mer eller mindre hotade med att personal handgripligen skulle komma o hämta hen för att i bil tvinga hen till skolan. Så fruktansvärt! Sedan blev det utredning för att vi tjatade till oss det. Hen fick i den vevan antidepressiv medicin som hjälpte hen att slippa en del av ångesten och vredesutbrotten och våra bråk avtog.
Den yngre fick klagomål i skolan att hen inte satt still i bänken, störde de andra eleverna och en lärare krävde att vi skulle vara m på lektionen. Pratade då m kuratorn som var m på en lektion och såg att det fanns saker att ta tag i där också. Det blev till slut en Add diagnos även där. Usch stackars barn vad de gått genomgå i skolan 😥.
Vi har kämpat , stöttat och förklarat men alltid lila motigt, precis som du beskriver.
Nu har den äldre tack vare vägen via soc fått en praktikplats två em i veckan. Hoppas nu på aktivitetsersättning från f-kassan som han fick i ett år men som nästa gång vi sökte inte blev beviljat. Vad krävs sa jag. Om det är autism så ser det annorlunda ut. Som tur var stod vi i kö för en sådan utredning så nu väntar vi på besked om det blir några pengar. Sl kort, medicin, glasögon och lite gott att unna sig kostar. Sorgligt att inte få hjälp någonstans. Nu hopas vi på autismdiagnosen, att den kan ge en liten ”lön” för utfört praktikarbete.
Den yngre klarade gymnasiet med nöd och näppe, hen gick en praktisk linje som skulle kunnat ge ett jobb, men nu är hen, som förut var väldigt aktiv o social mest hemma framför datorn med rullgardinen nere och knappt aldrig ute i dagsljus. Hen hade en period med cannabis, som var den värsta tiden i mitt liv. Så tacksam att den tiden är förbi då hen aldrig var hemma. Lagom vore bäst, helst ett jobb och kompisar och hemma en del.
Här är det många räkor som ramlat av räkmackan på vägen….🦐 Så lycklig för att vi är två om det här som fortfarande älskar varandra trots alla motgångar.
Idag blev jag lycklig av att den yngre ville åka med och storhandla. Det krävs inte så mycket för att man ska bli glad…
Faktisk skönt att få skriva av sig och framför allt få läsa om ert liv och kommentarerna som andra har skrivit.
Tack för att du delar med dig i din blogg!🤗
GillaGilla
Tack! ❤
Vilken resa ni har gjort! Det är tufft när inte hjälpen finns.
Många varma kramar till er alla och hoppas att allt blir till det bättre ✊✊
GillaGilla
Går det att som utomstående få se de lösenordsskyddade delarna? Har ett autistiskt barn och vissa rubriker verkade väldigt relevanta.
GillaGillad av 1 person
De kommer att ingå i min bok som kommer ut i december.
Om du vill kan du mejla och ställa frågor.
supermamsenblogg@gmail.com
GillaGilla
Tack för en fin blogg…har Äntligen fått 14 åriga dotterns diagnos , efter 6 år av skolproblem och andra problem. Asperger/add. Känner mej bara så trött och ensam med detta.
GillaGilla
Tack! Du är inte ensam ❤
Vi är många. Kram!
GillaGilla
Ibland känner jag mig så fruktansvärt ensam , och som en superdålig förälder (har oxå dessutom jobbat som pedagog i skolan)som inte fått iväg mina barn till skolan. Man blir så förbannat dömd av omgivning, andra föräldrar olika myndigheter. Vet inte hur många ggr jag suttit i olika möten och kämpat med gråter. Dessutom göra allting själv då fadern avsagt sig sitt ansvar( inte hans ansvar då barnen inte bor hos honom) jag har gått sönder så många gånger men lyckas ändå kämpa på, ibland tänker jag att det är det sista jag gör sen orkar jag inte mer, ger jag upp?? Nej bara att fortsätta, men den energi det tar att aldrig få vila upp sig och alltid vara på gång och prestera. Jag har underbara barn men önskar att samhället var bättre på hjälpa oss familjer som behöver mkt stöd istället för ifrågasätta. Vilket jag tycker att jag har blivit. Ibland möter man guldkorn som man bara vill hålla fast vid och aldrig släppa.
GillaGilla
❤❤❤
Ja kämpa får man verkligen göra och att ofta känna sig misstrodd av omgivningen är tungt.
Vi är alltför många som lever detta liv så något måste fela rejält i samhället.
Stor kram och dina barn har tur som har dig som kämpar för dem 👊❤
GillaGilla
Fin blogg ska försöka orka läsa allt, men vi vet nog alla som är utmattade att det ibland är svårt. Även fast ämnet ligger mig varmt om hjärtat ❤️
Mvh Marie
GillaGillad av 1 person
Tack ❤ Ta hand om dig 🌸
GillaGilla
Hej! Har tre barn varav en son med asp och en dotter som ska utredas. Sonen hemmasittande sedan 2015, skulle gått ettan på gym. Dottern kraschade i julas fyller tio om en vecka. Hon har 80% frånvaro. Idag sitter jag med i skolan, jag läser din bok. Det är som att läsa om vår familj, vår son har gjort samma resa som er C. Jag har redan rekommenderat boken till rektor mfl och hoppas de lyssnar. Tack för att du delar med dig, så skönt att veta att vi inte kämpar ensamma. Ha en fin helg! Med vänlig hälsning, Josefin, en till supermams😊
GillaGilla
Hej! Tack för att du delar med dig. Vad glad jag blir över att min bok ger stöd. Stor kram och trevlig helg!
GillaGilla
Jag gillar verkligen din blogg. (: kram
GillaGillad av 1 person
Tack! 🙏❤
GillaGilla
Hej! Dig måste jag följa! Mitt i all oro ovh desperation dag sökte jag runt efter hjälp och någon som skulle kunna ha det som vi. Hittade dig och din familj med en såå stor igenkänning på min. 02-a där ångest och låsningar kommer när krav och livet blir för jobbigt vilket resulterar i mycket skolfrånvaro. 06-a med ADD och alla svårigheter som kan komma i och med det. Tack för att du delar med dig.
Kram!
GillaGilla
Hej! Välkommen att följa ❤ Vad glad jag blir om jag kan stötta. Jag har även ett Instagramkonto och en Facebooksida där jag skriver en del och även delar andras inlägg. Kram
GillaGilla
Hej!
Jag är nybliven bloggare, och i precis i början av att beskriva mitt liv med NPF, min egna resa men även vår resa, där jag är förälder till två barn med NPF. Jag skulle uppskatta enormt om du skulle kunna tänka dig att ta del av mina första steg i skrivandet samt förmedla information om min blogg via din sida. Jag hoppas det inte uppfattas på negativt sätt, den enda tanken bakom ovan är att ju fler som sprider kunskap, i ett samhälle som många gånger brister för oss som har NPF, ju bättre.
https://livet-med-npf.live/
Bästa hälsningar
GillaGilla
Hej
Håller med! Ju fler som skriver och delar med sig desto bättre. Lycka till med bloggen ❤
GillaGillad av 1 person