supermamsen

Livet som mamma till tre barn varav ett med autism, ett med autism och ad(h)d och ett med adhd. Två har även haft problematisk skolfrånvaro. Vi möter nya utmaningar varje dag men livet lättar!

recent posts

about

Jag är en medelålders gift trebarnsmamma som bor i ett 60-talshus med potential i en förort. Mina barn är födda -02, -05 och -09. Den här bloggen är från början tänkt som min egenterapi. Jag behövde skriva av mig! Ni som hittar hit och tycker det jag skriver är intressant är varmt välkomna! Jag undanber dock negativa kommentarer. Jag vet att det finns andra människor som har det tusen gånger värre (och bättre!) än jag. Jag lever mitt liv och kan bara förhålla mig till det. Bloggnamnet Supermamsen är ironiskt. När jag startade bloggen kände jag mig som världens sämsta mamma. Jag skriver mycket om hur det är att vara mamma till mina tre fantastiska barn och om hur det ibland inte riktigt blir som man har tänkt sig. Mitt äldsta barn, Calle, fick som 13-åring diagnosen autism. Jag skriver en hel del om de utmaningar vi har mött med hans skolgång och hur det har påverkat vår familj. Vi kämpar och sliter och jag upplever att vissa andra familjer verkar leva ett ”räkmackeliv”. Visst, vi kan har ”räkmackedagar” – men många räkor ramlar av på vägen! Efter Calles skolkrasch började även Emil (född -05) må dåligt. Han fick i januari-17 diagnosen ADD och våren-20 autism nivå 1. Linnéa, född -09, fick vt-17 diagnosen ADHD kombinerad form. Jag skriver om min familj och delar med mig av både glada och tuffa stunder. Calle blev en så kallad hemmakämpare innan diagnos ställdes. Även Emil blev hemma mer och mer från skolan. Nu går han dock på gymnasiet och har en fungerande skolgång. Vi kämpar nu med Calles väg till arbete trots att han inte har utbildning samt att hålla Linnéa på fötter i högstadiet. Vi provar oss fram och vet inte vad som är rätt eller fel. Häng med i mitt kaotiska liv! ;) Och håll tummarna för ett räkmackeliv! Gilla gärna min sida ”SUPERMAMSEN” på Facebook! Där lägger jag upp alla mina inlägg och annat läsvärt. Kika gärna även på Instragram @supermamsenblogg Läs gärna min bok ”Supermamsen – Om livet som pedagog och förälder till barn med särskilda behov” (Kikkuli förlag, 2020). Den finns både häftad samt som e-bok och ljudbok.

Kategori: ADD

  • Lösenordsskyddad: ”Du ser ju så bra med dina glasögon så vi tänkte att du inte behöver dem längre!”

    Det finns inget utdrag eftersom det här är ett skyddat inlägg.

  • Arg! Och orolig!

    Nu är jag arg igen. Jag har varit arg förr. Det är som att ingen riktigt lyssnar på oss som har barn i behov av stöd. Ingen som riktigt förstår vilka behov våra barn har och som går in på djupet för att verkligen försöka se och förstå behoven. Vi måste höras och synas! Våra…

  • Lösenordsskyddad: Konsekvenser

    Det finns inget utdrag eftersom det här är ett skyddat inlägg.

  • Verkligheten

    De senaste dagarna har jag funderat mycket kring den verklighet min familj och många andra familjer lever i. Den hjälp vi behöver finns inte. Vi blir bollade hit och dit, ingen tar riktigt ansvar och tiden går. Jag känner en enorm frustration och maktlöshet. Det gör ont… Hur svårt kan det vara?

  • Om perception

    E, min 12-åring, har medelsvår ADHD ouppmärksam form (förr kallat ADD). E har svårt för att koncentrera sig och orka med skolmiljön. E lägger märke till allt som händer och tappar då fokus. Skolmiljön dränerar E. Efter ett par lektioner är E helt slut. Vi har gjort kartläggning och energiinventering med E för att ta…

  • Lösenordsskyddad: Automatisering

    Det finns inget utdrag eftersom det här är ett skyddat inlägg.

  • Att våga be om, och ta emot, hjälp

    Som förälder vill jag känna mig ”kapabel” och ”duktig”. Jag vill känna att jag klarar av mina barn för det ska, och bör, en mamma göra. Jag vill inte erkänna att det nog inte går så bra just nu… Att jag och maken inte räcker till… Att jag och maken inte riktigt orkar med… Eller…

  • Glädjeämnen och bekymmer

    Helgen har varit riktigt skön. I fredags kollade maken, jag, C och E på film efter att L hade somnat. Det är inte ofta C väljer att vara hemma och umgås med oss på en fredag. Mysigt! I lördags var L med min syster och hennes familj i några timmar. Vi andra fyra åkte iväg…

  • När vi glömmer att förbereda och anpassa

    Ibland är det som att vi bara glömmer bort våra barns diagnoser. Vi tänker inte alls på att förbereda och anpassa. Ofta är detta vid tillfällen då vi föräldrar är lite stressade för att vi ska göra något utöver det vanliga. T ex ha gäster, åka iväg på semester, åka på utflykt osv. Dessa tillfällen…

  • Besviken

    Jag känner mig besviken. Det började igår med att jag kände mig besviken på C och E. Ingen av dem kom iväg till skolan nu efter påsklovet. Jag hade verkligen hoppats på att i alla fall E skulle komma iväg. Hen mådde så bra i fjällen och det gick så bra när klasskompisen bodde med…