Om mig

wpid-fb_img_1437299287502.jpg

Jag är en medelålders (tydligen, när hände det???) gift trebarnsmamma som bor i ett 60-talshus med potential i en förort. Mina busungar är C född -02, E född -05  och L född -09. Både jag och min man jobbar egentligen. Just nu är jag dock  delvis sjukskriven och även min man är delvis sjukskriven. De senaste åren har varit lite väl tuffa.

Den här bloggen var från början mest tänkt som min terapi. Jag behövde skriva av mig! Men nu är ni många som har hittat hit och ni är varmt välkomna! Jag undanber dock negativa kommentarer. Jag vet att det finns andra människor som har det tusen gånger värre (och bättre!) än jag. Jag lever mitt liv och kan bara förhålla mig till det.

Jag skriver mycket om hur det är att vara mamma till mina tre fantastiska barn. Och om hur det ibland inte riktigt blir som man har tänkt sig.

Mitt äldsta barn, C, fick sommaren 2015 diagnosen högfungerande autism (asperger). Hen var då 13 år gammal. Det hann gå så långt att C blev en så kallad hemmasittare (ett barn som inte klarar av att vara i skolan) innan diagnos ställdes. Jag skriver en hel del om de utmaningar vi möter med hen varje dag och hur det påverkar vår familj. Vi kämpar och sliter och jag upplever att vissa andra familjer verkar leva ett ”räkmackeliv”. Visst, vi kan ha ”räkmackedagar” – men många räkor ramlar av på vägen!

Vi är inne i processen att hjälpa C tillbaka till en fungerande skolgång. Vi provar olika saker, vet inte vad som är rätt eller fel. Jag vill förstå hur mitt barn mår och hjälpa hen tillbaka! Det är ett detektivarbete!

Jag skriver också om syskonen , E och L, och hur det påverkar dem att ha ett storasyskon som tar mycket plats och kräver anpassningar.

E fick diagnosen AD(H)D januari 2017 efter att också ha kraschat i skolan. Detta förvånade mig först men jag kan tydligt se ADD:n om jag tänker efter. Först trodde jag att Es mående berodde på miljön och allt kring Cs mående.

Nu vt-17 har även L fått diagnosen ADHD kombinerad form (hyperaktivitet och koncentrationssvårigheter).

Jag skriver personligt om mina tankar, känslor och grubblerier. Ni får läsa om känslor som otillräcklighet, maktlöshet, skuld, oro, hopp och mycket kärlek till barnen. Bloggen handlar om hur familjelivet inte alltid riktigt blir som man har tänkt sig. Men det kan bli bra ändå!

Jag ger även lite tips på intressanta böcker och länkar kopplade till framförallt hemmasittare, NPF och skola.

Välkomna att hänga med i mitt smått kaotiska liv! ☺

Gilla gärna min sida ”SUPERMAMSEN” på Facebook! Där lägger jag upp alla mina inlägg och annat läsvärt!

https://www.facebook.com/SupermamsenAspergerbarn/

Jag vill betona att allt jag skriver om skolor är det som vi har mött och  just våra erfarenheter. Det ser ju väldigt olika ut och självklart finns det skolor där saker fungerar!

Kontakt: supermamsenblogg@gmail.com

Alla inlägg är fritt fram att dela!

Reklamen som visas under inläggen i bloggen är inget jag kan påverka. Min blogg är icke inkomstbringande egenterapi 😉 

(Alla fotografier har jag tagit. Några bilder är lånade med tillstånd av Framsteg/Jesper Caron och Petra Krantz Lindgren, i de bilder jag har gjort själv är bilderna från ClipArt. Om ni använder fotografier eller illustrationer så måste ni ange källan http://www.supermamsen.com)

Annonser

24 responses to “Om mig

  1. Jenny borehall

    Det är som jag skulle skrivit om vår familj. Du skriver så bra.

    Liked by 2 people

  2. Mamman

    En hög igenkänningsfaktor att läsa din fina blogg! Två döttrar varav den äldsta, 17 år i februari, fick sina diagnoser aspberger och ADD för ca 10 månader sedan. Försöker också förstå och brottas med dåligt samvete över allt fel vi gjort innan vi visste. Kämpar med att hitta en balans, curlar, hjälper och kanske också stjälper ibland… Kram

    Liked by 2 people

  3. Kristina

    Mycket bra skrivet,väldigt träffande på många sätt!
    Har också tre barn här hemma. Treåring ,(åttaåring med a typisk autism) samt ett bonus barn på tretton år.Jag har försökt att på ett lungt och pedagogiskt sätt berätta för mitt barn med autism lite om vad det innebär och att han har den diagnosen…
    Reaktionen blev stark och negativ,närmare bestämt han blev galen!!
    -Ta bort det då!!Ta bort det!!!!
    Och den utmaningen kunde jag inte anta,men annars blir man som förälder till dom här barnen otroligt påhittig och kreativ tycker jag!
    Med åren blivit bra på att vända blivande raseriutbrott till att tex börja prata om helt andra saker..tex Har du sett att det sitter en fågel på växthuset (om det gör det)och snabbt kasta en blick runt omkring mig för att avleda. (Inte alla gånger det funkar,men många)Sen det här med att ligga steget före..inte bara ett utan minst tre-fem steg före gällande påklädning,packning osv.Inte konstigt att gärnan är helt slut i bland.. (ofta i mitt fall).

    Tack för att du orkar skriva om detta,många som behöver läsa och skriva av sig tror jag!
    Kram /Kristina

    Gilla

  4. Tänk om mitt barn hade fått diagnosen när hen gick i skola, på högstadiet. (ADHD och högfungerande autism bland flera andra) och inte när hen kämpar för femte året för att orka göra klart gymnasiet. Önskningar…

    Gilla

  5. Nina

    Hej! Känner igen mig så mycket i det du skriver, oron, tröttheten, partnerskapet mm. Man är alltid starkare än man tror! Kämpa på o hoppas vinden vänder snart för er familj. För mig har det blivit så att umgås med räkmackefamiljerna tillför mig inte så mycket mer längre. Nu har jag fått en del nya vänner, alla med koppling o erfarenheter av NPF o det har gett mig så mycket styrka att få dela vardagskaoset med dom. Kram ! ❤️

    Gilla

  6. Fortsatt all Lycka till !

    Liked by 1 person

  7. somentorktumlare

    Fantastiskt att jag hittade till din blogg, jag diagnostiserades för ca två år sen med ADHD.
    Jag är en återvändare till bloggvärlden i ämnet adhd, psykiskohälsa etc. så att hitta din blogg känns roligt och inspirerande!

    Kram och lycka till!
    / Linn.

    Gilla

  8. Nina

    Hej! Jag har precis hittat hit! Igenkänningsfaktorn är STOR! Tårarna rinner, det är fler som har det som vi?? Tack för att du delar med dig, här kommer jag stanna😃

    Gilla

  9. Pingback: Förlorade förmågor börjar komma tillbaka | supermamsen

  10. Ann

    Tack snälla för att du har startat upp denna blogg, eftersom jag just nu känner mig ensam och försöker hålla mig ”flytande” så gott det går. Har ett barn med autism som mår dåligt. Känner igen mig i mycket det du skriver.

    Gilla

  11. Tack för att jag får ta del av dina tankar!
    Oerhört värdefullt och tänkvärt för mig som jobbar i skolan
    /Maria

    Liked by 1 person

  12. Annette Jansson Garcia

    Hej kära Supermamsen, jag känner igen mig så i det du berättar.
    Skolans värld , våran värld. jobbets värld. Så fin chef som pratade med dig.
    Ha det bra, vi kämpar på tillsammans fast på olika ställen i landet.
    De kommer att förstå någon gång…………….

    Liked by 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s