Jag har fått många frågor kring hur vi lyckades bryta den problematiska skolfrånvaron för Emil (nu 18 år). Han var hemma från skolan mer eller mindre heltid åk 5-8. Varje höst kom han igång med skolan för att sedan krascha igen runt höstlovet. Viljan hos Emil fanns men inte orken.
Till att börja med vill jag säga att vi hade skolan MED oss, inte mot oss. Detta är en viktig framgångsfaktor. När det gäller Calle (nu 21 år) fanns ingen förståelse från skolan och han har ännu idag inga grundskolebetyg. Han föll ur skolan helt.
Emil (och vi föräldrar) möttes av större förståelse. Skolan förstod att Emil ville men inte kunde. Detta gjorde att mycket skuld och stress lyftes bort från oss och vi slapp pressa Emil.
En annan faktor är att vi föräldrar förstod tidigare med Emil och vi pressade honom inte lika mycket som vi gjorde misstaget att göra med Calle. Vi förstod inte bättre på den tiden.
Jag kan inte kort förklara hur återgången har sett ut men nedan länkar jag några inlägg som kanske kan hjälpa er på vägen:
Detta blogginlägg har Emil skrivit och i det finns det länkar till andra inlägg han har skrivit:
Detta är några inlägg som jag hoppas kan vara hjälpsamma. Välkomna att ställa frågor om det är något speciellt ni undrar över.
Kika också här där jag har flera av mina egna illustrationer: https://supermamsen.com/2016/03/24/mina-egna-illustrationer/
Kram och hoppas att ni hittar en väg framåt! ❤
Lämna ett svar