Monthly Archives: mars 2016

Dessa låsningar… :(

Idag vaknade C helt feberfri men ville ändå inte följa med ut i backen så vi andra gav oss iväg.

Solen har visat sig en hel del idag. Så skönt! Jag har kanske fått några nya fräknar. 🙂

image

Lunch skulle vi äta på restaurangen i backen idag. Jag ringde C och hen kom dit och åt med oss. Under lunchen framkom det att det inte bara var att C känner sig trött. C sa att hen också börjar tycka att det är svårt att lämna stugan. 😯 Dessa låsningar förstör så mycket för C. Jag vet att C kommer att känna sig ledsen över att ha missat skidåkning när vi kommer hem.

C sa också att det känns jättejobbigt att hens favoritbacke  (med hopp osv) är flyttad. Vi kanske borde ha kollat upp att allt var som det brukar här innan vi åkte. Då hade vi kanske kunnat förbereda C på förändringen. Men om C hade vetat om förändringen kanske det hade lett till en låsning hemma istället så vi inte alls hade kommit iväg. Så svårt att veta!

Jag tycker fortfarande att det är så ovant att vi måste tänka på sånt gällande C. Förr var C mer flexibel.

Efter lunch åkte jag med 6-åringen och 10-åringen. Maken gick till stugan för att byta skidor och lyckades faktiskt få med sig C ut i backen. De åkte för att byta till ett fjärde par pjäxor åt C.

Vi åkte alla till den nya hoppbacken som ligger en bit bort. Vi tänkte att vi kan hjälpa C vänja sig vid backen så att det känns bättre. Tyvärr tyckte inte C att de nya pjäxorna var sköna dom heller. Dessutom  ramlade C och har nu ont i svanskotan. Så det blev inte så mycket skidåkning för C idag heller.

image

Jag är trött i benen och har lite ont i en fot. Men jag åker ändå. För C är det som att fötterna/svanskotan tar över och hen kan inte tänka på något annat och bortse från det jobbiga.

Jag önskar att jag visste hur jag skulle kunna hjälpa C med låsningarna…
Om ni har tips får ni gärna dela med er!

Postat med WordPress för Android

Annonser

2 kommentarer

Filed under Ångest, Diagnos, Hemmasittare, Semester, Stress

Skidåkning, chips och godis

Igår fick C feber. Så himla typiskt! C tog ett par Alvedon och åkte några åk men kände sig för trött. C älskar att åka skidor så jag hoppas att det går över fort!

På eftermiddagen igår åkte maken med vårt 6-åriga energiknippe. Jag stannade i stugan med C och 10-åringen. Vi spelade Monopol. Det gick ovanligt bra att spela spel. 🙂 Inget bråk!

image

Något som har varit lite jobbigt för C (och även 10-åringen) är att de har flyttat Cs favoritbacke med hopp och boxar till en annan del av skidområdet som ligger längre ifrån vår stuga.

image

I stugan blir det mycket chips, godis och läsk. Vi har haft ett uppehåll från sånt hemma ett tag och nu tar vi igen det med råge. När vi kommer hem får vi sluta med det igen!

6-åringen går på skidskola och åker riktigt bra. Bättre än mig, inte så svårt i ju för sig. Jag är så feg!

image

Idag åkte C några åk med 10-åringen på eftermiddagen. C är fortfarande inte helt pigg tyvärr. 

C sa en gång idag att vi borde haft med oss datorn hit. Men inget tjat och ingen ångest så vi har inte tagit fram den.

Vi hyr skidutrustning till alla. Det fungerar bra men i år har C redan hunnit byta pjäxor tre gånger. Det är hela tiden något som är fel. Imorgon blir det eventuellt ett fjärde byte….

Jag, maken och 6-åringen åkte skidor hela eftermiddagen idag. När vi kom tillbaka till stugan hade C och 10-åringen duschat. Utan att vi hade bett dem! Det händer inte ofta.

Något positivt med att vara här är också att C äter med oss vid matbordet. Det händer sällan hemma.  Här har det gått riktigt bra! 👍

Idag har jag bastat. Skönt!
Nu ska vi titta på film.

Imorgon blir det mer skidåkning! 🙂

Postat med WordPress för Android

3 kommentarer

Filed under Diagnos, Hemmasittare, Semester

I fjällen

Nu är vi i fjällen. Vi brukar njuta här. Hela familjen tycker om att åka skidor. Vi hyr alltid en stor stuga så att barnen får egna rum och vi har två toaletter. Värt varenda krona!

Vi hade först tänkt prova en ny skidort i år (det är vårt 6:e år på raken här) men C ville absolut hit där hen hittar och känner sig trygg. Likadan stuga som vanligt har vi också. Det är värt mycket att C känner sig ”hemma”.

Vi har med oss den bärbara gamingdatorn som en reservutgång till C men det har vi inte berättat än. Vi hoppas att vi ska lyckas ha en datafri vecka.

Idag har vi åkt skidor i tät dimma och duggregn. Inte det bästa vädret men kul ändå!

10-åringen har varit lite anti och sur men det blev bättre framåt eftermiddagen.

6-åringen åkte och var glad och ska gå på skidskola imorgon.

C åkte mycket och var helt slut när vi kom till stugan. Hen somnade på soffan och sov i två timmar. Inte konstigt med tanke på att C inte är van vid att vara ute och röra på sig.

I fredags träffade C kompisar i flera timmar. Fyra kompisar kom hem till oss och spelade pingis och vi bjöd på popcorn och läsk. Helt underbart! Men det märks att det tar på Cs krafter.

Igår åkte vi bil nästan hela dagen. På kvällen bowlade vi och gick på restaurang hela familjen. Riktigt lyckat! Det ska jag leva på! ☺

Nu blir det filmmys och glass.
C har inte ens pratat om datorn.
Vi kanske borde flytta till fjällen…  😉

Postat med WordPress för Android

1 kommentar

Filed under Diagnos, Semester

Mina egna illustrationer

I detta inlägg lägger jag in alla illustrationer som jag har gjort själv. Jag kommer att fylla på allteftersom jag gör nya. Bilderna jag har använt är från ClipArt.
Bilderna är fria att använda och dela. Min signatur står på dem. Om ni använder bilderna så ange källan.

I denna PDF ligger de bilder som det har visats störst intresse för:

supermamsens-illustrationer


KOMMUNIKATION MED SKOLAN
verkligheten jpegdrömmen jpeg

12733540_227131860964093_3675537035609823555_n.jpg    10456005_227602884250324_1275999015684356283_n.jpg

anpassningar

boxen

olika-syn-1

olika-syn-3

olika-syn-2

anpassningar-i-skolan-1

anpassningar-i-skolan-2

anpassningar-i-skolan-3

anpassningar-i-skolan-4

anpassningar-i-skolan-5

visualisera-mal


OM PERCEPTION

Förslag på några anpassningar skolan kan göra. Det finns många fler!


MOTIVATION OCH TANKEMÖNSTER
bussen jpegtankar 1 jpegtankar 2 jpegond cirkel jpeggoda svängen jpeg

flygplanet jpeg

Vi har både negativa och positiva tankar. Vi kan styra mot vårt mål trots jobbiga tankar.

kansla-och-beteende-negkansla-och-beteende-pos

kansla-och-beteende-trappa

Detta är ett exempel. Inte Es trappa.

tanketrappan

Trappan ovan är inte från psykologen. Jag hittade den på en skolvägg och gjorde om den i PowerPoint.

maltrappan-mall

En tom måltrappa att fylla i.


PROCESSEN I FAMILJEN

familjemönster 1     familjemönster 2

familjemönster 3     familjemönster 4

en-foralderns-bergodalbana

en-foralderns-bergodalbana-morgon

maktkamp1 maktkamp2

maktkamp3 maktkamp4


TRYCKET UTIFRÅN

bild bloggen familj

bild bloggen familj 2 jpeg

 

MOMENT 22


RITPRAT

mentalisering bild jpeg

vill olika bild jpeg

Ändrade planer 1 jpeg

Ändrade planer 2 jpeg

oväntade händelser 1 jpeg

oväntade händelser 2 jpeg


VERBAL KOMMUNIKATION

kommunikation bild jpeg

otydligt jpeg

FRÅN KURSEN ”KOMMUNIKATIONSMÖJLIGHETER MED DIN TONÅRING”
komm syfte från kursen 1 jpeg

komm syfte från kursen 2 jpeg


FÖRVÄNTNINGAR

förväntningar gamla jpeg

förväntningar nya jpeg


REGLER OCH RUTINER

morgonrutiner jpeg

Sätt en stjärna eller ett kryss för varje avklarat moment. På helgerna kan man träna utan minnesstöd. Denna är mest tänkt till min 7-åring.

image

morgonrutin jpeg

kvällsrutin jpeg

regler 1 jpeg

regler 3 jpeg

20161006_130309-1.jpg

Cs checklista. Jag har lagt in ett par bilder från de spel C gillar och jag har gjort småbilder som hen kan sätta i rutorna efter uppnått steg.


I SKOLAN –  FÖR EN GRUPP

gå i led jpeg

Jag har märkt att det är svårt att gå i led! Kanske detta kan vara något att visa barnen 😉

Bild 1 om vänskap

Bild 1 om vänskap

Bild 2 om vänskap

Bild 2 om vänskap

Bild 3 om vänskap

Bild 3 om vänskap

Bild 4 om vänskap

Bild 4 om vänskap

Bild 5 om vänskap

Bild 5 om vänskap

Bild 6 om vänskap

Bild 6 om vänskap


OM AD(H)D

Som PDF: skärmsläckare

Som PDF att ladda ner:

ADHD bilder


KOST OCH SELEKTIVT ÄTANDE (Läs gärna dessa inlägg: ”Selektivt ätande”, ”Barn i Sverige svälter inte!” och ”Kan jag få mer?”)

Som PDF att ladda ner:

kostcirkel

9 kommentarer

Filed under ADD, ADHD, Anpassningar, autism, Egna illustrationer, Förståelse, Kommunikation, Pedagogiska tips!, Skola, Vardag

Vilken bergodalbana livet är!

10-åringen och jag hade ett långt prat efter mötet med skolan förrförra veckan. Skolan gick ju med på läxfritt och att 10-åringen får komma senare eller gå tidigare vid behov. Jag vill att 10-åringen ska komma ur den onda cirkeln och in i den goda svängen.

ond cirkel jpeg

goda svängen jpeg

Jag visade mina bilder för 10-åringen och det kändes som att hen förstod. Efter mötet har det gått lite bättre att få iväg 10-åringen till skolan. Det känns som att hen är nöjd med att vi lyssnar och engagerar oss. Men det är fortfarande en balansgång varje morgon!

Vi hade ett möte på Socialtjänstens resursenhet förra veckan. Det var vårt tredje och sista så kallade fria samtal. Nu ska vi fundera på om det finns någon insats som vi vill söka. Vi funderar på familjebehandling. Kvinnan vi hade samtalen med tyckte att vi skulle kolla upp vad LSS har att erbjuda i första hand eftersom de är mer kunniga inom NPF. Vi funderar också på avlösare och/eller någon kontaktperson till C. C behöver ju hjälp med att ta sig hemifrån.

Något som kvinnan på Socialtjänsten också gjorde var att fråga ”Vad är det värsta som kan hända om ni helt lägger ner skolan för C ett tag och bara slutar tjata?”
Vi funderade. Vi är ju rädda för att hemmasittandet ska bli mer befäst igen efter att faktiskt ha varit bättre ett tag. Vi är rädda för att förlora platsen på hemmasittarskolan. Vi tycker att det är jobbigt om det blir en ny orosanmälan till Socialtjänsten baserad på att C inte uppfyller skolplikten.
Hon sa ”Men tjatet hjälper ju inte. C kommer ju inte iväg i alla fall! Ni skulle ju må så mycket bättre om ni tog bort den bördan från era axlar. Cs mående går före skolplikten!”.

Att höra dessa ord från en person som jobbar på Socialtjänsten kändes väldigt skönt. Hon frågade varför vi inte kunde få C sjukskriven ett tag. Jag sa att vi har försökt få C sjukskriven men att BUP sa att de inte sjukskriver barn. Däremot fick vi ett intyg där det står att stress och krav kan leda till försämrat mående för C så det är viktigt att vi går långsamt framåt med skolan. Det tyckte kvinnan var bra att vi har!

Så nu försöker vi lägga ner kraven igen (vi har gjort det förr…). C har inte varit i skolan sedan förra måndagen och det ser inte så lovande ut för resten av veckan heller…

Jag försöker påminna om bussen ibland och att C styr bussen (sina tankar).

bussen jpeg

Nu börjar i alla fall min 10-åring sakta komma på fötter. Peppar peppar… Och det är återigen mest C som orsakar min oro och mitt grubblande. Jag börjar bli lite härdad och van vid det nu. Hoppas bara att 10-åringen inte faller igen!

Snart har vi påsklov här och vi ska åka till fjällen. Det ska bli skönt! C brukar vara glad när hen åker skidor. Vi hyr alltid en extra stor stuga så att vi har två toaletter och barnen kan ha egna rum. Det kostar lite extra men är värt varje krona. Det är inte så kul att åka iväg och bråka en hel vecka.

Nu ska jag gå och gosa med min 6-åring som fick hög feber i natt. Hoppas det vänder innan fjällen och att vi andra klarar oss.

Livet är verkligen en bergodalbana! Det är bara att åka med! 😉

1 kommentar

Filed under Diagnos, Hemmasittare, Skola, Stress, Syskon, Vardag

Ojämn

C är ojämn!

C är ojämn!

Något som är svårt med C är att hen är så ”ojämn” i sina förmågor. Jag har förstått att det är vanligt att personer med diagnos inom autismspektrum är det.

Jag har förr i ett inlägg funderat på kravnivån vi kan ställa på C. Jag fick då som kommentar att man inte kan ställa för låga krav. Jag funderar fortfarande mycket kring detta. Jag vet nu att vi förr ställde alldeles för höga krav på C utan att vi visste om det.  Förr ställde vi överkrav!

C har dagar då hen har mycket energi och fixar det mesta. Sen kraschar C ett par dagar och fixar ingenting.

C bryter ihop om jag ber hen tömma diskmaskinen men kan sekunden efter cykla fram och tillbaka till affären för att köpa godis (10 minuter enkel väg). Hur ska jag då veta om C är lat eller om det beror på diagnosen? Att tömma diskmaskinen är ju inte så kul… Men godis är gott! Ibland kan jag tycka att det är lite selektiv energilöshet från Cs sida… Eller är det inte det? Jag vet inte… Jag läser en hel del bloggar skrivna av personer med autism. Dessa bloggar hjälper mig verkligen i mitt kämpande med att försöka hjälpa och förstå C. I dessa bloggar beskrivs också stor energiförbrukning på tillsynes enkla saker. Jag ska ju inte döma C. Hen vill om hen kan. Om förmågan finns då vill C. Sen är frågan om det tänket går att applicera på ”tömma diskmaskinen” eller andra liknande saker…

Något jag har märkt är att om viljan kommer inifrån så fungerar det. Om det är yttre krav som läggs på så fungerar det inte. Jag läste någonstans ”Så mycket som möjligt med lust – så lite som möjligt med tvång!” eller något liknande. Så är det. Om C har lusten så går det. Hur ska jag få C att känna lust till t ex skolan? Eller andra jobbiga ”måsten”?

Eftersom C är så ojämn är det väldigt svårt att anpassa kravnivån. Ena dagen fungerar tre timmar i skolan. Andra dagen kommer C knappt ur sängen. Jag försöker verkligen anpassa mig efter C och inte pressa för mycket. Men det är svårt eftersom jag märker att förmågan finns där ibland. Vissa dagar går det superbra om jag peppar det där lilla extra. C kommer iväg och är så nöjd efteråt. Andra dagar kan det vara tvärtom. Extrapeppet leder till tårar. Jag vet inte när det blir si eller när det blir så. En sak vet jag, och det är att om jag inte väcker C och hjälper hen genom hela morgonrutinen, så blir det garanterat ingen skola. C är inte alls självgående på morgonen. Jag vill så gärna att skolan ska fungera för C!

tankar 1 jpegSen är det det där med inställning och tankemönster också. C kan vissa dagar säga ”Imorgon ska jag gå till skolan!” och då kanske hen gör det dagen efter. Vissa gånger säger C ”Det kommer inte att funka imorgon!”. Då är det som att C har bestämt att det inte kommer att fungera. Sådant provocerar mig! C kan väl inte veta det dagen innan! Framförallt inte om C har haft fem hemmadagar. Då borde ju orken finnas. Eller…?

tankar 2 jpegMen sen har ju C låsningar också. Hur ska vi få bukt med dem? Jag märker att C lider. Häromdagen när jag väckte C sa hen ”Jag kan inte idag!”. Jag sa att hen i alla fall skulle komma och äta frukost.
Jag skulle köra 10-åringen till skolan för hen börjar senare en dag i veckan. När vi skulle åka ropade C plötsligt ”Vänta på mig! Jag åker med så kan du släppa mig vid skolan!”. C hade hittat förmågan/orken/lusten! Jag blev så himla glad!

Jag och 10-åringen gick ut för att köra ut bilen. Det brukar fungera bäst att vi utrymmer så att C får lugn och ro. Vi satt i bilen och väntade. Tiden gick. Efter ett tag kom C fram till fönstret och såg ledsen ut. Hen skakade på huvudet och gjorde tummen ner. Förmågan/orken/lusten hade försvunnit. Istället blev det en låsning. Jag gick nästan sönder när jag såg Cs min. Stackars liten!!! ❤ Jag önskar att jag bara kunde trolla allt bra.

C är som sagt högfungerande. Det är en konstig benämning kan man tycka. Med det menas att C i många avseenden är ”normal” eller som de flesta andra människor. C vet hur man ska göra för att passa in. C kan spela en roll. C är inte som många tänker sig en ”autist”. Men C är autist. Hens svårigheter finns där under ytan. Det verkar vara ett inre kaos i C vissa dagar. Jag vet inte hur jag ska hjälpa C med det. Jag hoppas att C snart kan och vill förlika sig med sin diagnos och kanske lära sig lite mer om den. C har fantastiska styrkor. C är målmedveten och driftig när hen vill något. C lär sig fort om hen är intresserad. C har bra minne…

Det är lite jobbigt att skolan oftast ser den högfungerande C. Det är mycket detta som gör att vi känner den där pressen. De har ingen aning om hur C mår inuti. Om C har haft en rekorddag, som de kallar det för om C har orkat jobba alla sina timmar, så blir de förvånade om C inte kommer dagen efter för de tycker att allt flöt på så bra. Så kan jag också känna ibland… Det känns som vi borde flyta på. Men så blir det inte…

Jag önskar att vi kunde hjälpa C använda sina styrkor och ta sig framåt. Jag vill så gärna hjälpa C lyckas.
Den här veckan har varit tuff. Nu får vi ladda lite i helgen och hoppas på att kommande vecka blir lite lättare!

Trevlig helg!
wpid-20151025_160038.jpg

10 kommentarer

Filed under Ångest, Diagnos, förälder, Förståelse, Hemmasittare, Skola, Stress, Vardag

Tack!

Tack! <3

Tack! ❤

Stort varmt TACK till alla er som följer och läser min blogg. Ni är många nu! 🙂

screenshot_2016-03-15-22-44-56-1.png

Min tanke med bloggen var från början att skriva av mig efter att  C fick sin ASD-diagnos i somras. Och det gör jag ju fortfarande. Skillnaden är att nu får jag så mycket tillbaka! Jag får många tips och mycket pepp som hjälper mig att orka lite till. Jag får kommentarer från er som känner igen er och som VET hur detta liv är. Det känns på något sätt lite lättare när jag vet att jag och min familj inte är ensamma om detta tuffa och svåra. Samtidigt är det ju sorgligt att vi är så många! 😦

I bloggen skriver jag från hjärtat. Jag skriver om mina grubblerier kring hur vi ska komma ur den onda cirkeln. Jag skriver om ljusglimtar och glädjestunder. Ibland ger jag även lite boktips.

Här kommer en lista på mina mest LÄSTA inlägg (utan inbördes ordning). Jag har skrivit 188 inlägg sedan bloggstarten! Det märks att jag behöver skriva av mig!

1. Att tappa fotfästet
2. Tips!
3. Kärleksfull förklaring om autism (ett jättefint gästinlägg)
4. ”Mamma, vad hände med mig egentligen? Varför slutade jag gå till skolan?”
5. Vi måste lita på våra barn!
6. Ny kunskap
7. Låg-effektiv eller låg-affektiv? Stor skillnad!
8. Vissa tycker att jag curlar! Det skiter jag i!
9. Vårt liv ligger i andras händer!
10. Funktionsnedsättning eller brister i miljön?
11. Jag skulle behöva ett slutdatum!
12. Reflektioner efter en dag i skolan
13. ”Men C kan väl inte ha en diagnos!”
14. Att det ska vara så svårt!
15. Skuldträsket
16. Vi har inte råd att göra fel!
17. Kalla mig inte en jobbig förälder! Kalla mig engagerad!
18. Jag måste orka! Men hur?
19. Äktenskapet
20. Avundsjuk

Tack för att ni läser mina tankar och hjälper mig vidare!
Ha en fin dag!
Här skiner solen!

Våren är här! :)

Våren är här! 🙂

4 kommentarer

Filed under Diagnos, förälder, Hemmasittare, Vardag

Skuldträsket

Kära Skola,
Jag är så besviken på er för att ni inte lyssnade i 5:an när vi signalerade till er att C mådde dåligt och inte ville gå till skolan. Jag är så besviken på att ni inte lät C jobba i den lilla gruppen som hen ville och på att ni bara sa att allt var bra i skolan. Jag är så besviken på att ni tjatade om skolplikten och fick oss känna oss misstrodda och skuldbelagda. Ni sa till oss ”Ni bestämmer! Se till att C kommer hit! C manipulerar er! Ni får inte låta C bestämma!”.

C hade kanske fixat skolan om ni hade lyssnat. Om ni hade gjort de anpassningar vi bad om hade C kanske sluppit krascha. C hade ingen diagnos då. Hen fick det först efter den stora kraschen i 6:an. Men en elev ska inte behöva en diagnos för att få stöd. Ni gjorde fel.

Den här hade nog skolan missat helt!

Den här hade ni missat helt!

Hade ni gjort ert jobb hade C kanske orkat. Ni lyssnade inte på oss. Ni anklagade oss bara. Ni gjorde ingenting för att hjälpa C.

Ni säger att ni gjorde en hel del. Ni gjorde en del. Men hela tiden när det var för sent. När skadan redan var skedd. När C redan var utmattad. Först DÅ satte ni in åtgärder i skolan. Men då hade C redan slutat gå till skolan. Ni gjorde ingenting för att förebygga.

Detta är vår väg.

Detta är vår väg.

Vi och C kämpar varje dag för att C ska komma tillbaka. VARJE DAG!

Nu har vi även en utmattad 10-åring. Hen har nog ingen diagnos men är trött. Det är inte lätt att ha ett storasyskon som mår psykiskt dåligt, ett småsyskon som tar mycket plats och två utmattade föräldrar.

När vi hade ett möte med er nyligen angående 10-åringen försökte vi förklara att nu är det viktigt att vi lyssnar på 10-åringen i tid. Hen ska känna att vi litar på hen och att vi hjälper hen. Den här gången har ni chansen att göra rätt!

Så här ska ni göra!

Så här ska ni göra!

Ni säger ”Vi har kollat mötesprotokollen från möten angående C! Detta påminner mycket om hur C mådde!”.
”Det är därför vi vill ha stöd i tid denna gång!”
Vad säger ni då? ”Det är skolplikt!”
Men för i helvete!!! (jag sa inte så på mötet).
”Vi vet att det är skolplikt! Det är därför vi har bett om detta möte. För att ni ska sänka kraven på 10-åringen ett tag så att hen kan hämta hem och orka. Vi vill att 10-åringen ska orka vara I SKOLAN. Inte ge upp som C gjorde. Jag är sjukskriven 100% för utmattning. Om jag kunde skulle jag sjukskriva min 10-åring 50% men läkaren sjukskriver inte barn. Istället vill jag be er om hjälp!”
”Ja men det är skolplikt!”
”Kom inte och hota med en orosanmälan till Socialtjänsten! Att skicka en utmattad unge till skolan, det är fog för anmälan! Inte att låta barnet vila! Vi har pratat med Socialtjänsten och de förstår oss!
Jag tänker inte acceptera att ett till av mina barn kraschar!”

Nu ska vi låta 10-åringen vandra den gröna vägen!

Nu ska vi låta 10-åringen vandra den gröna vägen!

Nu har vi i alla fall kommit överens om att 10-åringen får komma lite senare om hen mår väldigt illa på morgonen och att hen kan bli hämtad tidigare vid behov. Jag fick också betona att ni måste lita på att jag tar mitt föräldraansvar och att jag självklart gör allt för att mitt barn ska vara i skolan. Det borde vara självklart att ni litar på mig!

Ni gick med på det. Men jag undrar vad ni tänker?
Jag kan se det på er att ni misstror mig. Att ni inte riktigt tror att jag har en tillräcklig föräldrakapacitet. Att ni tänker ”Detta skulle inte hända mig om det var mina barn!”.

Ni tror fortfarande att det är vårt fel. Jag ser det på er…

Hade jag istället känt att ni tror på mig, litar på att jag gör mitt bästa, sagt att ni ser vilket jobb jag och maken lägger ner och att ni stöttar oss. DÅ hade detta jobbiga känts så mycket lättare att bära.
Att känna sig misstrodd och att få skuld hjälper inte oss. Det trycker ner oss. Det är tungt när barnen mår dåligt, men hade ni litat på oss och stöttat oss hade vi föräldrar förmodligen inte kraschat. Det är skulden och misstron som sänker oss.

Jag hoppas att ni vaknar upp och tar på er ansvaret för det som hände C och att ni hjälper min 10-åring nu. Jag tänker inte låta ett till barn falla!

Hälsningar
SUPERMAMSEN

27 kommentarer

Filed under Diagnos, förälder, Hemmasittare, Skola, Stress

”Är du lycklig?” ”Mår du bra?” ”Är det bra?”

wpid-20150927_144358-1.jpg

Ibland får jag frågorna ”Är du lycklig?”, ”Mår du bra?” och ”Är det bra?”.
Ibland ställer jag frågorna till mig själv ”Är jag lycklig?”, ”Mår jag bra?” och ”Är det bra?”.

Mitt spontana svar på dessa frågor är ”NEJ! Jag är inte lycklig! Jag mår inte bra! Det är inte bra!”.
Vi har det väldigt tufft. Två av våra tre barn mår dåligt. Ett barn, C, kraschade i skolan och fick sen diagnosen ASD. Ett visar stressymptom och håller på att krascha pga. all stress och press kring C.
Jag är 100% sjukskriven för utmattning. Maken är också delvis sjukskriven. Vi har en tuff vardag med liten möjlighet till återhämtning. Livet blev, helt ärligt, inte riktigt som vi hade föreställt oss. Jag har dagar då jag känner mig så avundsjuk på ”vanliga” familjer. Jag har dagar då jag känner mig bitter och uppgiven. Dagar då jag bara vill ge upp. Dagar då jag känner en sorg över att vårt liv ser ut så här.

Men om jag tänker efter…
Jag är gift med min stora kärlek. Det är lycka. Just nu har vi det kämpigt tillsammans och bråkar en hel del för att orken tryter. Men vi kämpar fortfarande tillsammans. Vi har en lycklig bas. Den gungar dock lite väl mycket just nu.

Hur jag mår? Jag är utmattad pga. vår tuffa situation. Jag är trött. Jag har många stressymptom (minnet, magproblem, huvudvärk, sömnsvårigheter) men jag är inte dödssjuk (Vad jag vet i alla fall! Peppar peppar!). Jag har dagar då jag mår helt okej.

Mitt liv ÄR inte helt bra. Jag vill inte leva riktigt på detta sätt. Men jag har mat varje dag, bor i ett hus, har en fin man, tre fina barn, bil, råd att åka på skidsemester, tillgång till ett strandnära landsställe, mina föräldrar kvar i livet, en kär syster med familj, goda vänner… Jag har väldigt mycket som ÄR bra!

Jag ser tiggarna som sitter i vårt centrum, jag såg en man som gick och letade burkar i papperskorgar i fredagskväll när jag var på väg till en tjejmiddag, jag har en granne som har förlorat ett barn i cancer, mina barn har ensamkommande flyktingbarn i sin skola, många vänner har inte båda sina föräldrar kvar i livet, ett par vänner har skilt sig/blivit lämnade, jag har en vän vars barn nyligen fick diabetes, jag har en vän vars barn håller på med droger, jag har en vän vars barn är inlagd för självskadebeteende… För att inte tala om all tragik kring svält, krig och annat som visas på TV…

Vad har jag för rätt att gnälla? Eller jo, jag har rätt att gnälla. För det ÄR jobbigt. Men allt är relativt.

Jag vill inte ha det som jag har det men det finns ju värre saker.
”Är jag lycklig? Mår jag bra? Är det bra?” Mitt svar: ”Ibland!”

Lämna en kommentar

Filed under Diagnos, förälder, Hemmasittare, Stress

Tankemönster

Jag har märkt att det finns negativa tankemönster hos C. Det är ju inte så konstigt eftersom C länge har mått dåligt och skolan har inte fungerat på drygt ett år. Varje morgon är C låg. Idag är dock tredje dagen på raken som C tar sig till skolan del av tid. Toppen!

Jag har länge efterlyst någon form av hjälp för C gällande låsningarna och ångesten. Det verkar inte finnas mycket hjälp att få och vi kommer aldrig åt roten till Cs mående. C har fått medicin men det dämpar ju bara symptom. Det tar ju inte bort problemet i sig.

I mitt sökande efter hjälp har det blivit så att jag istället agerar amatörpsykolog. Jag försöker ha samtal med C och öka hens positiva tankar och känslor. Jag pratade ju om energi med C med hjälp av klossar. Det var jättebra! Det gjorde att vi kunde lösa mornarna lite bättre.

Vi brukar prata om att C bygger upp en negativ mur varje morgon. C håller med. Det blir bara negativa byggstenar.

tankar 1 jpegVi har pratat om att försöka vända det negativa till positivt och ta kontrollen över tankarna. Att bygga en bro av positiva pusselbitar mellan hem och skola istället för att bygga en mur.

tankar 2 jpeg

De senaste dagarna har börjat negativt men jag har peppat C att vända tankarna och nu har det fungerat i tre dagar. Det tar dock en stund så hen kommer lite sent varje dag. Men ändå! När C sen kommer hem är hen så nöjd och glad. Inte så trött heller faktiskt. Mer fylld med energi än efter en hemmadag! 🙂 Igår hade C jobbat med historia!

C har träffat skolpsykologen ett par gånger och hon hade gjort tankeliknelsen som en buss. C är chauffören. Hen kan välja vilka passagerare (tankar) som får åka med. Om det hoppar på en jobbig passagerare (tanke) som vill att bussen ska åka fel kan C välja att strunta i den passageraren och åka rätt i alla fall. Chauffören bestämmer!

image

Jag vet inte om dessa tankebilder kan hjälpa C. Jag hoppas att det kan hjälpa lite! Eftersom vi inte får experthjälp så får vi testa oss fram själva. Jag blir galen på att det ska vara så svårt att få hjälp!

Ni ska vi i alla fall försöka byta tankemönster!

6 kommentarer

Filed under Ångest, Diagnos, förälder, Hemmasittare, Kommunikation, Skola, Vardag