Kategoriarkiv: Lånade kloka tankar

Skolångest

Denna bild har jag fått tillstånd att dela. En flicka, Lina, har gjort den. Hon visade sin mamma hur hennes skolångest kändes. Numera mår Lina bättre ❤

Bilden är fantastisk och jag tror att många med skolångest kan känna igen sig. Mina killar har nog känt exakt så.

Tack Lina för att jag får dela din fina, tydliga och ledsamma bild. Lycka till framöver ❤

Annons

Lämna en kommentar

Under Ångest, Hemmasittare, Lånade kloka tankar

Intressant promenad med NPF-podden i lurarna

Det gäller att hitta nyckeln!

Det gäller att hitta nyckeln!

På dagens promenad lyssnade jag på några avsnitt av NPF-podden. Rekommenderas varmt!

Det finns flera program. Idag lyssnade jag på tre olika men det som mest berörde mig och min situation var detta:

http://urskola.se/Produkter/198034-NPF-podden-Bara-sitta-och-spela-dataspel

Mamman som ringde in har en liknande situation som jag med en 14-åring med asperger (högfungerande autism, ASD) och hemmasittarproblematik. Även hennes barn sitter mycket vid datorn. Hon tog upp sitt dåliga samvete över dataspelandet och sin önskan att hennes barn skulle känna motivation till skolan.

Ulrika Aspeflo (logoped) och Bo Hejlskov Elvén (psykolog) gav tips och råd som jag kommer att ta till mig. De sa att datorn är en bra social plattform så den ska man inte ta bort. Om barnet mår bra vid datorn och man drar ner på timmarna där så drar man ner på livskvalitén för barnet. De sa att det var viktigt att försöka locka barnet från datorn med andra saker och att erbjuda alternativ.

Nyckeln är inte att knuffa barnet till skolan utan se till att skolan drar dit barnet. Och med dra menas att locka och anpassa så att barnet känner att hen kan vara där.

Skolan ska anpassa både lärmetoder och bedömning så att alla elever har en chans att lyckas utifrån sina förutsättningar. Det är skolans ansvar och det kan vi som föräldrar kräva av dem!

Mamman tog upp att hon oroar sig för nationella prov och för betyg. Bo och Ulrika tryckte även här på skolans skyldighet att anpassa och hitta sätt att bedöma som fungerar för eleven. T ex ha samtal istället för skriftliga prov.

Jag känner att jag ibland tar på mig alldeles för mycket skuld över att C (och numera även E) inte är i skolan så mycket. Jag tar också på mig att försöka få skolorna att göra sitt jobb och möta mina barn på rätt sätt. E har en väldigt förstående lärare som gör allt för att stötta och hjälpa. Numera går C på en resursskola och jag upplever en enormt positiv skillnad gentemot vanliga skolan. På resursskolan möter de upp på rätt sätt!

Jag lyssnade även på detta avsnitt:

http://urskola.se/Produkter/198033-NPF-podden-Lillasyster-harmar-storasysterns-adhd

C har ju asperger och nu ska E utredas. Jag har aldrig trott att E har en diagnos men hen har ju ”tagit över” hela Cs beteende och är också hemma nästan helt nu. Jag vet inte vad det beror på… Vi får se vad utredningen visar.

Jag vill varmt rekommendera NPF-podden till alla som på något sätt kommer i kontakt med barn som har en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning!

Lämna en kommentar

Under Anpassningar, Dator, Diagnos, förälder, Hemmasittare, Lånade kloka tankar, Skola, Syskon

Om kursen ”Kommunikationsmöjligheter med din tonåring”

20160610_131800.jpg

Nu på våren har maken och jag gått en kurs på Aspergercenter som heter ”Kommunikationsmöjligheter med din tonåring”. Det var två halvdagar och det var väldigt givande. Som alltid när jag går kurser fick jag många tankeställare.

Att kommunicera är alltid svårt. Att kommunicera med en tonåring är väldigt svårt. Att kommunicera med min tonåring med asperger är ännu svårare…

kommunikation-bild-jpeg.jpg

Specialpedagogerna som höll i kursen sa att det är vanligt att skenet bedrar gällande språkförståelsen hos personer inom autismspektrum. (C har diagnosen asperger, ASD, högfungerande autism).

otydligt jpeg

Personer med ASD kan ha ett rikt ordförråd men ändå inte alltid förstå betydelsen. De kan ofta tolka saker bokstavligt vilket komplicerar kommunikationen. De kan ha svårt för att veta hur de ska använda språket i sociala sammanhang.

C har ett tillsynes väldigt bra språk och är väldigt verbal. Men jag har märkt att C tar saker bokstavligt och att jag måste vara tydlig och helst använda få ord.

Vi pratade på kursen om vad syftet med ett samtal brukar vara och kom fram till att tonåringens och förälderns syfte skiljer sig ofta åt väldigt mycket.

Många av oss föräldrar på kursen upplevde att våra barn låste sig när vi ville prata med dem. Detta blev ett stort hinder i att komma vidare i kommunikationen.

komm syfte från kursen 1 jpeg

Kursledarna tog upp att det finns olika perspektiv på samtal.
Det finns samtal då man måste komma fram till en lösning tillsammans med sin tonåring. Lösningsinriktade samtal. Då är det bra att ställa frågor och be tonåringen komma med förslag på lösningar, att ha fokus på att ta ett beslut och göra en överenskommelse.

Sen finns det samtal med empatifokus. Dessa samtal måste få ta tid. Som förälder ska man lyssna aktivt och visa intresse. Inte döma. Det ska inte vara ett samtal som leder till en lösning.

Något vi föräldrar kom fram till var att vi sällan ”bara är” med våra tonåringar. Om vi går in i deras rum har vi ofta en agenda med ett krav på dem.

Kursledarna sa att vägen i in i de jobbiga samtalen ska gå via en bas där man helt enkelt umgås utan krav. Och att det är viktigt att vara i basen och inte då tänka ”Nu har vi det så mysigt så nu kan jag passa på att prata om…”.

komm syfte från kursen 2 jpeg

Jag inser att vi måste bygga mer på vår bas. Jag har nästan alltid ett krav jag vill lägga på C när vi umgås känns det som.

Vi tog upp olika idéer om hur man kan ha goda stunder och kravlösa samtal. Förslag som kom upp var att gå en promenad, bara gå in i tonåringens rum och hänga, fika tillsammans, titta på TV, åka bil osv. Många föräldrar tyckte att samtalen blev bättre om det skedde i en situationen där man inte behövde ha ögonkontakt när man pratade.

Om man har en bra bas är det ofta lättare sen att ta de kravfyllda lite jobbigare samtalen.  Vid ”jobbiga” samtal är det bra att försöka välja ett bra tillfälle. Det kan också vara bra att ge tonåringen betänketid:
  ”Jag tycker att du spelar lite väl mycket och jag vill prata med dig om det sen. Kan du fundera på om du har någon bra lösning på det så pratar vi om det imorgon!”.
Det kan också vara bra att kommunicera via sms. Det är bra att ha en tydlig agenda ”Jag vill prata med dig om…”. Man ska inte ha för långa samtal. Det är bra om det är tidsbestämt.

För att få en fåordig tonåring att svara kan det vara bra att använda skalor eller göra plus-  och minuslistor. Det kan också vara bra att göra måltrappor så att målet blir tydligt med alla stegen på vägen dit.

Jag har en del att jobba med. Jag måste försöka få till fler kravlösa samtal med C och vara tydligare.
Idag har C och jag varit i centrum för C ville klippa sig. Det blev en god kravlös stund! 🙂

14 kommentarer

Under Anpassningar, Diagnos, Hemmasittare, Kommunikation, Lånade kloka tankar, Pedagogiska tips!

Denna okunskap…

Mycket bra skrivet!
Läs och dela!

http://autismbarn.blogspot.se/2016/06/oppet-brev-till-hanne-kjoller.html?m=1

Lämna en kommentar

Under Diagnos, Lånade kloka tankar, Skola, Vardag

Vi måste hjälpas åt att sprida kunskap!

Idag delar jag, längre ner i detta inlägg, en annan kämpande mammas mycket läsvärda text.

När jag startade bloggen gjorde jag det för att skriva av mig (egen terapi). Ganska snabbt förstod jag dock att jag och min familj inte är ensamma om att bli misstrodda, skuldbelagda och sjukskrivna. Många barn kraschar i den svenska skolan och vi föräldrar kraschar också på grund av kampen vi tvingas föra. Jag är med i flera olika grupper på Facebook där vi delar upplevelser och ger varandra stöd och tips.

Jag har skrivit ett par inlägg om hur det kan se ut för familjer som blir utslagna av samhällets okunskap och om orosanmälningar till Socialtjänsten. Det är tufft att bli ifrågasatt som förälder när man bara vill hjälpa och skydda sitt barn och få omvärlden att förstå. Mitt syfte med bloggen är fortfarande att skriva av mig, men nu känner jag att jag även vill upplysa och sprida kunskap.

Skolorna måste först och främst se till att personalen har mer utbildning inom NPF. Även Socialtjänsten behöver utbildas mer. Sen måste skolorna lyssna på oss föräldrar. Vi är experter på våra egna barn! Skolan ser inte vad som händer hemma efter en dag i en icke anpassad skola. Och självklart uppmuntrar vi inte våra barn att vara hemma! Vi vill också att de ska ha en utbildning och en bra framtid. Ett bra samarbete mellan hem och skola är ett måste! Självklart finns det kommuner och skolor där detta fungerar bra, men på alltför många ställen gör det inte det.

Jag delar återigen bilden från ”Vilse i klassen” (finns på Facebook) som tydligt visar vad som är problemet på många ställen. Vi måste titta under vattenytan.

Skolan måste titta under vattenytan och hjälpa våra barn!

Skolan måste titta under vattenytan och hjälpa våra barn!

En mamma, Lotta Oksman, har skrivit ett mycket bra inlägg i en grupp jag är med i på Facebook. Hon beskriver hur det ofta kan se ut för en familj i vår situation. Jag har fått lov att dela hennes läsvärda text här. Så här är det för många! Det är ett systemfel och något måste göras!
Dela gärna vidare! Kunskap behöver spridas!

”Det pratas om skolplikt och rektorer anmäler elever med hög frånvaro till soc och även de som råkat vara mycket sjuka i en enstaka månad men inte annars. De finns de som har varit kroniskt sjuka i flera år utan att ha fått anpassad studiegång alls eller först sista terminen i nian. Skolplikt. Plikt att gå i skolan tänker då jag. Det verkar som om att gå till skolan varje dag räcker. Då är rektorn glad, på pappret går eleven i skolan.

Hur är det då med läroplikten? Många skolor verkar inte ta det på allvar att barnen lär sig något och att vi alla är olika. Lär oss olika. Behöver olika sätt att ta in och olika metoder för att göra det på. En del barn har npf eller något annat funktionshinder och en del barn är kroniskt sjuka. Många av dessa barn har en hög frånvaro. Skolorna vet om det. Föräldrarna får ofta tjata och be om anpassningar till sitt barn. Skolorna skyller på dålig ekonomi eller ignorerar helt enkelt bara föräldern. Eleven blir sämre och sämre. Skolan orosanmäler familjen till soc. Soc måste starta en utredning. Familjen kallas och kommer. Utredningen läggs ned som allra oftast då inget oroväckande har förekommit. Eleven och familjen kämpar på med skolan. Skolan orosanmäler igen när eleven kroknar. Familjen kommer och utredningen läggs ned. Så här fortsätter det för många termin efter termin. Barnet går ut nian utan betyg!

Skolplikt i all ära men vad händer egentligen? Vad är det som sker? Vems är problemet här egentligen? Vad är huvudsyftet? Lär sig eleven något av allt detta? I värsta fall står polisen utanför dörren och du undrar förskräckt om ditt älskade barn har råkat illa ut eller för en olycka. Nej, de räcker dig ett brev från Barn och Ungdomsförvaltningen. De vill att du samarbetar med skolan och infinner dig med ditt barn då och då annars föreläggs du med vite. Bara det att barnet är 15 år och har npf. Du har redan i flera år föreslagit anpassningar som skulle göra så att ditt barn kan gå i skolan. Framförallt kan ta till sig och lära sig något med! Nu vill denna människa att du samarbetar med rektorn! Vem är det som inte samarbetar? På vems villkor är det? Är det föräldern som redan från barnets födsel har fått kämpa för barnets bästa i förskolan,skolan och fritiden? Kämpa för att barnet skall få ha kompisar som alla andra, gå på kalas och ha någon kul fritidssysselsättning. Kanske blir de isolerade i många fall då släkt och vänner inte förstår.

Många får gå ned i arbetstid och en del måste sluta jobba för att kunna hjälpa sitt barn på bästa vis. Många kör helt slut på sig själva och ränner in i den berömda väggen. De gör allt för sitt barn med eller utan diagnoser som av olika skäl har svårt att hela tiden närvara i skolan. Lägg också till att det oftast finns fler barn med eller utan sjukdomar eller funktionshinder i familjen att ta hand om med. Lägg också till alla extra möten förutom de vanliga; läkarbesök, tandläkare och vanliga skolmöten som de flesta har. Denna föräldern/föräldrarna träffar ofta specialister inom vården, flera olika personer inom bup, hab, psykologer, soc och har massor av extra kontakter med skolan. Skolplikt, ja visst! Den uppnår man genom samarbete med hemmet och skolan med barnets bästa i fokus. INGET ANNAT!!!

Skrivet av Lotta Oksman (lotta.oksman@gmail.com)”

 

 

Lämna en kommentar

Under Diagnos, förälder, Hemmasittare, Lånade kloka tankar, Skola, Stress, Vardag

En kärleksfull förklaring om autism

(bilden är från Messenger)

(bilden är från Messenger)

På Facebook läste  jag en fantastisk text som jag har fått tillstånd av författaren (Bina Gustawsson) att dela med mig av. Det är en fin beskrivning av autism och en vacker kärleksförklaring till barnen. Jag vill dela med mig av denna fina text och hoppas att ni delar den vidare.

”Jag har ingen blogg, men jag skrev idag ut på FB att vi har barn med autism.

Så jag delar mitt inlägg här till er, så får den som vill läsa:

– De är bara autistiska.. ni vet.. lite extra fantastiska –

Under det senaste halvåret har en helt ny värld öppnats för oss. Vår dotter (4 år) har visat sig vara autistisk och hennes lillebror (1 år och 10 mån) är under observation och kommer utredas för autism lite längre fram.

Autism är ingen sjukdom och ingen skada. Autism är en förändring i hjärnan som gör att man tänker och fungerar annorlunda än majoriteten av befolkningen. Man tänker inte fel, bara annorlunda.

Autism har inget med lägre intelligens att göra (om man inte har en utvecklingsstörning upptill), autistiska personer har tvärtom möjlighet att ibland ha mycket högre IQ än oss neurotypiska.

Så hur bemöter då samhället dem som är annorlunda? Kanske man blir rädd/osäker? Kanske man tycker det är lite obekvämt? Kanske det är lättast att låtsas som att de inte finns?

Våra barn finns i allra högsta grad och det är med stolthet vi kan berätta om att de är fullständigt fantastiska!

Alla har vi olika svårigheter i livet att tacklas med, men ofta syns det inte utanpå, eller så märks det inte förrän man berättar om det.

Vad har man då för svårigheter när man är autistisk?
Jo man har bla. svårt med:

* förmågan till social interaktion.

* förmågan till ömsesidig kommunikation.

* föreställningsförmågan vilket påverkar fantasi, lek, beteenden och intressen.

Det finns många andra områden som kan vara väldigt jobbiga, men dessa tre områden är gemensamt för alla som är autistiska.

Så med vardags-ord, hur kan detta påverka någons liv?

Jo när det gäller förmågan social interaktion, så är ett exempel matbords-miljön. Då tänker ni; men hur svårt är det att sitta vid ett bord och äta?

Jo, det är så här att middagar är förenade med stora sociala krav som varken du eller jag ens tänker på, men som kan vara jättejobbigt för en autistisk person.

Vid matbordet ska du kunna prata, lyssna, svara på frågor, titta upp på den som talar, le och vara trevlig – allt detta medan du samtidigt ska skära, tugga, dricka, svälja – ja, äta helt enkelt.

Vi som sitter och pratar kan störa den autistiske personen så mycket att denne inte har ro till att äta något alls. Vi förstör hela deras måltid, genom att bara bete oss ”helt som vanligt”.

Pga detta använder många autistiska barn IPad som hjälpmedel vid måltiden. Med hjälp av den kan de ”stänga av” vårt prat och fokusera på maten.

Hemma hos oss fungerar detta ganska bra, men skulle vi ha gäster så blir det ofta för stimmigt för vår dotter ändå och det blir inte mycket ätit. Ibland tar hon sin lilla tallrik och sätter sig på sitt rum.

När det gäller ömsesidig kommunikation så kan svårigheten t ex vara att man inte kan tala med turtagning, man talar bara om det finns ett syfte, man vill ha något, man undrar något eller man vill berätta om sina intressen.

Kallprat, frågor man ställer för att vara trevlig eller för att man bara vill ha kontakt/ konversera kan vara jättesvårt eller helt omöjligt, vilket kan leda till ofrivillig ensamhet.

Är man autistisk så tar man ofta saker bokstavligt, man har svårt att uppfatta sarkasm och ironi samt det kan vara knepigt att avläsa när någon skämtar.

Allt detta påverkar givetvis livet i hög grad och det kan vara svårt att få vänner och smälta in i gänget.

Bristande föreställningsförmåga låter ju inte speciellt jobbigt, men ni anar inte hur mycket vi använder just föreställningsförmågan i vår vardag.

Ett autistiskt barn kan t ex sällan ta en kloss och låtsas att det är ett flygplan. En kloss är nämligen en kloss för dem och inget annat.

Likadant är det svårt att låtsas att man är en ”mamma som matar sin bebis (docka) med välling”, för det autistiska barnet vet att ”Jag är ingen mamma, jag är ett barn och detta är ingen bebis, för det är en docka och dockor kan inte dricka välling”.

Börjar ni förstå nu?

Min dotter har suttit och tittat på film-snuttar på YouTube om HUR man ska leka med en docka. Hon har studerat hur man ”låtsas-matar”. På samma vis har vi i familjen övat och visat, så att hon nu KAN ”låtsas-mata en docka”, men som ni antagligen förstår så leker hon inte ”mamma, pappa, barn” i första taget.

Hon har med andra ord svårt att leka ”låtsas-lekar” med andra barn, för hon har helt enkelt färre verktyg än andra på det området.

Föreställnings-förmågan använder vi oxå när vi planerar vår dag. Föreställ er att ni aldrig skulle veta vad som väntar, att varje timma väntar en ny överraskning och du vet inte om den är bra eller dålig.. ..ganska stressande va?

Pga detta blir autistiska barn ofta hjälpta av bildscheman. Det är scheman med små bilder på vad de ska göra under dagen. För när man inte kan visualisera det i huvudet, ja då kan man istället titta på sitt schema.. visst verkar det bättre än att inget veta..?

I och med att det fungerar så här, så är rutiner och upprepningar en stor trygghet för autistiska personer. De mår bra av att kunna ”lita på” att varje dag ser ungefär likadan ut. De kan även föredra samma maträtter alltid, eller samma sorts kläder. Vår dotter tex, insisterar på att alltid ha klänning eller kjol på sig – no matter what.

Men vad händer då när det händer nåt oförutsägbart? Vad händer dig när din mobil total-dör och alla viktiga möten och larm plötsligt raderas? Du får lite panik va..?

Tänk då paniken när det inte är mobil-displayen som blir svart, utan det är din hjärna som totalt raderas för stunden, allt blir svart och du står helt ensam utan hjälp.

Det är då ett autistiskt barn ofta drabbas av ett ”meltdown”. Det är precis vad det låter som: en härdsmälta.

Hur skulle du reagera om hela världen blir svart och rasar över dig? Skulle du skrika? Gråta? Slåss? Fly? Fäkta för ditt liv?

..ja det är exakt vad dessa barn oxå gör och det är inte lätt att som vuxen bara ”fixa det” för barnet, för vem kan rädda en värld som just gått sönder?

Det tar tid att få komma nära barnet, det tar tid att få det tryggt igen. Det tar tid att bygga upp världen igen.

Hur tror ni allt det här uppfattas utifrån, av någon som inte känner till något om autism?

Många tänker nog:

” -Låter de barnen äta framför IPads??”

”-Hur är det barnet uppfostrat som får utbrott för ingenting??”

”-Jisses vad de curlar, varför säger de inte till på skarpen??”

Ni förstår, autistiska barn speglar känslor, det innebär att ju argare du blir på dem, desto argare blir de. Ju gladare du är mot dem, desto gladare blir de.

Så även i de allra svåraste stunder så lägger man bara krokben för sig själv om man tappar humöret, det hjälper helt enkelt inte. Vill man veta hur man ska bemöta och hjälpa ett autistiskt barn, så börja med att googla på ”Lågaffektivt bemötande”.

Ni förstår kanske varför vi haft fullt upp sen i somras.. vi har fått en helt ny instruktionsbok för våra barn.

Givetvis kommer vi göra allt för att hjälpa, träna och undervisa våra barn för att de ska kunna tackla världen vi lever i så bra som möjligt när de blir vuxna, vi har ett helt team på Habiliteringen med läkare, psykolog, logoped, specialpedagog, arbetsterapeut, sjukgymnast. Vi träffar och arbetar tillsammans med dem kontinuerligt.

Med autism kommer inte bara svårigheter, tvärtom så har de styrkor som vi neurotypiska inte alltid har eller ens har möjlighet att uppnå. Det finns bland annat många kända vetenskapsmän, tekniska genier, skådespelare och konstnärer som är autistiska eller har autistiska drag. Utifrån kanske man bara sett dem som lite excentriska.

Alla har rätt till sin egen reaktion, men vi som föräldrar är endast glada och stolta över våra fina barn och vi skulle aldrig vilja ha dem annorlunda eller tona ner deras personligheter, så oavsett er reaktion där bakom data-skärmen, så försök se barnen genom våra ögon.. det är inte svårt alls, de är nämligen exakt samma barn som de var igår.

Vill ni veta hur ni ska bete er? Jämför inte mina barn med andra barn, jag går inte och jämför dina barn med någon annans.

”Tycka-synd-om-reaktioner” undanbedes, vi har nämligen friska, lyckliga barn med underbara personligheter – här finns ingenting att beklaga.

Vi vet att alla menar väl, men vi behöver inga fler experter, vi behöver ha er precis som ni är: vår familj, släkt och vänner.

Undrar ni saker så skicka ett PM på FB eller ett mail  (bina_gustavsson@hotmail.com), inga frågor är dumma, den största tjänsten ni kan göra oss, är att lära er mer om autism.

Glöm oss inte, sluta aldrig fråga, vi vill oxå vara med om vi kan.

Vår dotter älskar att få leka med andra barn. Gunga, gräva i sanden, cykla, måla, sjunga och dansa. Hon är väldigt utåtriktad och strålar av lycka när någon tar henne i handen och visar hur hon ska göra, visar att hon får vara med.

Jo förstår ni.. den här texten skriver jag för att NI faktiskt kan hjälpa mig att förändra världen för mina barn. Ni kan hjälpa mig att göra den lite mer väkommen för dem.

Ni kan välja att vilja förstå istället för att dra egna slutsatser. Ni kan dela med er av denna text eller berätta för era barn om autism, berätta att alla är annorlunda, men att man är lika bra ändå.

Det här är första och sista gången som jag faktiskt kommer BE er om att trycka på like/gilla om ni läst denna texten – för då vet jag, att ni vet och det skulle kännas bra.

Våra barn ska uppfostras i att vara stolta över sig själva, de ska veta att de är fantastiska människor som bidrar mycket till världen genom sin existens, så hjälp mig..

..säg ”hej” till våra barn och bekräfta att de finns..

..för våra barn.. ..de finns.. ..och de är HELT fantastiska.
Av Bina Gustawsson”

4 kommentarer

Under Diagnos, Lånade kloka tankar

Delar Petra Krantz Lindgrens kloka tankar

Läs!!!
http://petrakrantzlindgren.se/2011/08/22/det-ar-svart-att-bete-sig-bra-nar-man-kanner-sig-dalig/

wpid-20150927_103830.jpg

Jag inser att jag är för trött nu för att behandla mina barn med respekt och tålamod i alla lägen.
Tur att jag ska vara  hemma och vila ett tag. Jag har ännu inte gått till läkaren men är hemma denna vecka med 10-åringen.

Jag måste orka stötta mina barn!

Postat med WordPress för Android

1 kommentar

Under Lånade kloka tankar, Uncategorized

Stöd i att vi är på rätt väg!

http://www.lararnasnyheter.se/specialpedagogik/2010/10/21/hemmasittarna-ofta-utbranda

Men vi kanske måste ta det ännu lugnare…. Jag får träna mitt tålamod 😉

Postat med WordPress för Android

Lämna en kommentar

Under Diagnos, Hemmasittare, Lånade kloka tankar, Skola

Stanna hemma – om barnen som inte klarar att gå till skolan

Källa: Stanna hemma – om barnen som inte klarar att gå till skolan

Detta vill jag att all skolpersonal ska läsa!

Lämna en kommentar

Under Lånade kloka tankar, Uncategorized

Något att tänka på inför skolstarten!

https://prestationsprinsen.wordpress.com/

Postat med WordPress för Android

Lämna en kommentar

Under Lånade kloka tankar