Om mig

Jag är en medelålders gift trebarnsmamma som bor i ett 60-talshus med potential i en förort. Mina barn är Calle född -02, Emil född -05  och Linnéa född -09. Både jag och min man jobbar igen efter sjukskrivningar för utmattning. De senaste åren har varit lite väl tuffa. Mitt yrke är lärare i fritidshem.

Den här bloggen var från början mest tänkt som min egenterapi. Jag behövde skriva av mig.  Jag valde ironiskt bloggnamnet ”Supermamsen” för när jag började skriva, sommaren 2015, kände jag mig som världens sämsta mamma; en pedagog med hemmasittande barn.

Nu är ni många som har hittat hit och ni är varmt välkomna! Jag undanber dock negativa kommentarer. Jag vet att det finns andra människor som har det tusen gånger värre (och bättre!) än jag. Jag lever mitt liv och kan bara förhålla mig till det.

Jag skriver mycket om hur det är att vara mamma till mina tre fantastiska barn. Och om hur det ibland inte riktigt blir som man har tänkt sig. Mitt äldsta barn, Calle, fick sommaren 2015 diagnosen högfungerande autism (asperger). Han var då 13 år gammal. Det hann gå så långt att Calle blev en så kallad hemmasittare (ett barn som inte klarar av att vara i skolan) innan diagnos ställdes. Jag skriver en hel del om de utmaningar vi möter med honom varje dag och hur det påverkar vår familj. Vi kämpar och sliter och jag upplever att vissa andra familjer verkar leva ett ”räkmackeliv”. Visst, vi kan ha ”räkmackedagar” – men många räkor ramlar av på vägen!

Vi är, efter snart 5 år, fortfarande inne i processen att hjälpa Calle tillbaka till en fungerande skolgång. Vi provar olika saker, vet inte vad som är rätt eller fel. Jag vill förstå hur mitt barn mår och hjälpa honom tillbaka! Det är ett detektivarbete!

Emil fick diagnosen AD(H)D januari 2017 efter att också ha kraschat i skolan. Detta förvånade mig först men jag kan tydligt se ADD:n om jag tänker efter. Först trodde jag att Emils mående berodde på miljön och allt kring Calles mående. Vt-17 fick Linnéa diagnosen ADHD kombinerad form (hyperaktivitet och koncentrationssvårigheter).

Jag skriver personligt om mina tankar, känslor och grubblerier. Ni får läsa om känslor som otillräcklighet, maktlöshet, skuld, oro, hopp och mycket kärlek till barnen. Bloggen handlar om hur familjelivet inte alltid riktigt blir som man har tänkt sig. Men det kan bli bra ändå!

Jag ger även lite tips på intressanta böcker och länkar kopplade till framförallt hemmasittare, NPF och skola.

Välkomna att hänga med i mitt liv!

Jag vill betona att allt jag skriver om skolor är det som vi har mött och  just våra erfarenheter. Det ser ju väldigt olika ut och självklart finns det skolor där saker fungerar.

 

I december 2019 kommer min bok ut på Kikkuli Förlag. Håll utkik! Boken handlar om hur min resa som NPF-förälder har utvecklat mig som pedagog. Numera är vissa inlägg i bloggen låsta. Dessa inlägg återfinns i boken.
Bokens titel är ”Supermamsen – Om livet som pedagog och förälder till barn med särskilda behov”.

Gilla gärna min sida ”SUPERMAMSEN” på Facebook! Där lägger jag upp alla mina inlägg och annat läsvärt om NPF och hemmasittare: https://www.facebook.com/SupermamsenAspergerbarn/

Instagram: supermamsenblogg

Kontakt: supermamsenblogg@gmail.com

Alla inlägg och bilder är fritt fram att dela om källan anges.

Reklamen som visas under inläggen i bloggen är inget jag kan påverka. Min blogg är icke inkomstbringande egenterapi

Från och med  2019-06-19 skriver jag ut han/hon och namn i bloggen. Äldre inlägg är med endast bokstäver och ”hen”.
C (född 2002) = Calle
E (född 2005) = Emil
L (född 2009) = Linnéa

(Alla fotografier har jag tagit. Några bilder är lånade med tillstånd av Framsteg/Jesper Caron och Petra Krantz Lindgren, i de bilder jag har gjort själv är bilderna från ClipArt. Om ni använder fotografier eller illustrationer så måste ni ange källan http://www.supermamsen.com)

Nyhet! Jag har nu våren 2019 börjat föreläsa för pedagoger i Stockholmsområdet så dela gärna vidare till skolor. Jag kommer till er! 

40 svar till “Om mig

  1. Jenny borehall

    Det är som jag skulle skrivit om vår familj. Du skriver så bra.

    Gillad av 2 personer

  2. Mamman

    En hög igenkänningsfaktor att läsa din fina blogg! Två döttrar varav den äldsta, 17 år i februari, fick sina diagnoser aspberger och ADD för ca 10 månader sedan. Försöker också förstå och brottas med dåligt samvete över allt fel vi gjort innan vi visste. Kämpar med att hitta en balans, curlar, hjälper och kanske också stjälper ibland… Kram

    Gillad av 2 personer

  3. Kristina

    Mycket bra skrivet,väldigt träffande på många sätt!
    Har också tre barn här hemma. Treåring ,(åttaåring med a typisk autism) samt ett bonus barn på tretton år.Jag har försökt att på ett lungt och pedagogiskt sätt berätta för mitt barn med autism lite om vad det innebär och att han har den diagnosen…
    Reaktionen blev stark och negativ,närmare bestämt han blev galen!!
    -Ta bort det då!!Ta bort det!!!!
    Och den utmaningen kunde jag inte anta,men annars blir man som förälder till dom här barnen otroligt påhittig och kreativ tycker jag!
    Med åren blivit bra på att vända blivande raseriutbrott till att tex börja prata om helt andra saker..tex Har du sett att det sitter en fågel på växthuset (om det gör det)och snabbt kasta en blick runt omkring mig för att avleda. (Inte alla gånger det funkar,men många)Sen det här med att ligga steget före..inte bara ett utan minst tre-fem steg före gällande påklädning,packning osv.Inte konstigt att gärnan är helt slut i bland.. (ofta i mitt fall).

    Tack för att du orkar skriva om detta,många som behöver läsa och skriva av sig tror jag!
    Kram /Kristina

    Gilla

  4. Tänk om mitt barn hade fått diagnosen när hen gick i skola, på högstadiet. (ADHD och högfungerande autism bland flera andra) och inte när hen kämpar för femte året för att orka göra klart gymnasiet. Önskningar…

    Gilla

  5. Nina

    Hej! Känner igen mig så mycket i det du skriver, oron, tröttheten, partnerskapet mm. Man är alltid starkare än man tror! Kämpa på o hoppas vinden vänder snart för er familj. För mig har det blivit så att umgås med räkmackefamiljerna tillför mig inte så mycket mer längre. Nu har jag fått en del nya vänner, alla med koppling o erfarenheter av NPF o det har gett mig så mycket styrka att få dela vardagskaoset med dom. Kram ! ❤️

    Gilla

  6. Fortsatt all Lycka till !

    Gillad av 1 person

  7. somentorktumlare

    Fantastiskt att jag hittade till din blogg, jag diagnostiserades för ca två år sen med ADHD.
    Jag är en återvändare till bloggvärlden i ämnet adhd, psykiskohälsa etc. så att hitta din blogg känns roligt och inspirerande!

    Kram och lycka till!
    / Linn.

    Gilla

  8. Nina

    Hej! Jag har precis hittat hit! Igenkänningsfaktorn är STOR! Tårarna rinner, det är fler som har det som vi?? Tack för att du delar med dig, här kommer jag stanna😃

    Gilla

  9. Ping: Förlorade förmågor börjar komma tillbaka | supermamsen

  10. Ann

    Tack snälla för att du har startat upp denna blogg, eftersom jag just nu känner mig ensam och försöker hålla mig ”flytande” så gott det går. Har ett barn med autism som mår dåligt. Känner igen mig i mycket det du skriver.

    Gilla

  11. Tack för att jag får ta del av dina tankar!
    Oerhört värdefullt och tänkvärt för mig som jobbar i skolan
    /Maria

    Gillad av 1 person

  12. Annette Jansson Garcia

    Hej kära Supermamsen, jag känner igen mig så i det du berättar.
    Skolans värld , våran värld. jobbets värld. Så fin chef som pratade med dig.
    Ha det bra, vi kämpar på tillsammans fast på olika ställen i landet.
    De kommer att förstå någon gång…………….

    Gillad av 1 person

  13. Anki

    Hej!

    Det här var ju som att hitta hem i all stress över hemmasitteri, skola, soc osv.

    Tack för att du finns och delar med dig!

    /Anki

    Gilla

  14. Karl

    Du är inte ensam, vi är många som kämpar, jag har funderat mycket på att göra filmer på Youtube om just hur livet är med ett barn med funktionsvariation men vet inte om jag ens kommer att börja

    Gilla

  15. Mari berggren

    Hej super mamsen.
    Jag tänkte fråga om jag får ta en av dina bilder. Den med hur npf fötäldrar kämpar. Skulle gärna vilja ge den till våran rektor.
    Mvh Mari Berggren

    Gilla

  16. Fembarnsmamman

    Hej.
    Så glad att jag hittat din sida. Känner igen mig såååå i allt. Vi har fem barn, varav tre med dubbeldiagnos ADHD+autism, ett fjärde barn har dyslexi + en depression som inte släpper trots medicinering. Än så länge är det vara vår yngsta, 2.5åringen som inte har diagnos/svårighet. Vardagen är så himla tuff. Allra värst är omgivningen. Dömande kommentarer och elaka blickar. Folk som lägger sig, ska veta bättre osv. Men kampen med kommunen och skolan är det allra jobbigaste. Den tar fullkomligt knäcken på mig.
    Så det är skönt att gå in på din sida och veta att man inte är ensam. För just ensam är det man ofta känner sig.
    Kram

    Gilla

  17. Annelie

    Så glad att jag hittade din blogg i Amelia. Hade tänkt spara nyaste tidningen till påsken när vi är lediga och åker till stugan. Jag läste om innehållet och blev så glad och nyfiken så jag slog upp sidan direkt.
    Dessa motgångar som vi mötts av i så många år både i skolan och försäkringskassan, barnförsäkringen mm.
    Nu är mina barn vuxna, snart 20 o 23 år.
    Så sent som för två veckor sedan fick min äldsta diagnos autism, har sedan 15 årsåldern Add och tidigare även dyslexi . Varje diagnos har varit en lättnad eftersom vi förstått att det är något som inte stämmer. Samtidigt en sorg när vi läser utlåtandet. Hen är rädd att vi föräldrar ska dö, önskan om en relation med andra könet, önskan om mer sociala kontakter osv. Så tungt att läsa. När jag själv svarade på frågor om hur hen var i 5-12 årsåldern gör att jag blir påmind om hur tufft det var. Oförstående, krävande lärare, hemska stunder m läxläsning som alltid blev bråk. Usch det gör ont i magen när jag tänker på det. Hen blev hemma hela 9an. Till slut små korta besök i skolan tack vare kuratorn. Gick på bup där psykologen mer eller mindre hotade med att personal handgripligen skulle komma o hämta hen för att i bil tvinga hen till skolan. Så fruktansvärt! Sedan blev det utredning för att vi tjatade till oss det. Hen fick i den vevan antidepressiv medicin som hjälpte hen att slippa en del av ångesten och vredesutbrotten och våra bråk avtog.
    Den yngre fick klagomål i skolan att hen inte satt still i bänken, störde de andra eleverna och en lärare krävde att vi skulle vara m på lektionen. Pratade då m kuratorn som var m på en lektion och såg att det fanns saker att ta tag i där också. Det blev till slut en Add diagnos även där. Usch stackars barn vad de gått genomgå i skolan 😥.
    Vi har kämpat , stöttat och förklarat men alltid lila motigt, precis som du beskriver.
    Nu har den äldre tack vare vägen via soc fått en praktikplats två em i veckan. Hoppas nu på aktivitetsersättning från f-kassan som han fick i ett år men som nästa gång vi sökte inte blev beviljat. Vad krävs sa jag. Om det är autism så ser det annorlunda ut. Som tur var stod vi i kö för en sådan utredning så nu väntar vi på besked om det blir några pengar. Sl kort, medicin, glasögon och lite gott att unna sig kostar. Sorgligt att inte få hjälp någonstans. Nu hopas vi på autismdiagnosen, att den kan ge en liten ”lön” för utfört praktikarbete.
    Den yngre klarade gymnasiet med nöd och näppe, hen gick en praktisk linje som skulle kunnat ge ett jobb, men nu är hen, som förut var väldigt aktiv o social mest hemma framför datorn med rullgardinen nere och knappt aldrig ute i dagsljus. Hen hade en period med cannabis, som var den värsta tiden i mitt liv. Så tacksam att den tiden är förbi då hen aldrig var hemma. Lagom vore bäst, helst ett jobb och kompisar och hemma en del.
    Här är det många räkor som ramlat av räkmackan på vägen….🦐 Så lycklig för att vi är två om det här som fortfarande älskar varandra trots alla motgångar.
    Idag blev jag lycklig av att den yngre ville åka med och storhandla. Det krävs inte så mycket för att man ska bli glad…
    Faktisk skönt att få skriva av sig och framför allt få läsa om ert liv och kommentarerna som andra har skrivit.
    Tack för att du delar med dig i din blogg!🤗

    Gilla

  18. Lena Blosfeld

    Går det att som utomstående få se de lösenordsskyddade delarna? Har ett autistiskt barn och vissa rubriker verkade väldigt relevanta.

    Gillad av 1 person

  19. Tack för en fin blogg…har Äntligen fått 14 åriga dotterns diagnos , efter 6 år av skolproblem och andra problem. Asperger/add. Känner mej bara så trött och ensam med detta.

    Gilla

  20. Angelica Karlsson

    Ibland känner jag mig så fruktansvärt ensam , och som en superdålig förälder (har oxå dessutom jobbat som pedagog i skolan)som inte fått iväg mina barn till skolan. Man blir så förbannat dömd av omgivning, andra föräldrar olika myndigheter. Vet inte hur många ggr jag suttit i olika möten och kämpat med gråter. Dessutom göra allting själv då fadern avsagt sig sitt ansvar( inte hans ansvar då barnen inte bor hos honom) jag har gått sönder så många gånger men lyckas ändå kämpa på, ibland tänker jag att det är det sista jag gör sen orkar jag inte mer, ger jag upp?? Nej bara att fortsätta, men den energi det tar att aldrig få vila upp sig och alltid vara på gång och prestera. Jag har underbara barn men önskar att samhället var bättre på hjälpa oss familjer som behöver mkt stöd istället för ifrågasätta. Vilket jag tycker att jag har blivit. Ibland möter man guldkorn som man bara vill hålla fast vid och aldrig släppa.

    Gilla

    • ❤❤❤
      Ja kämpa får man verkligen göra och att ofta känna sig misstrodd av omgivningen är tungt.

      Vi är alltför många som lever detta liv så något måste fela rejält i samhället.

      Stor kram och dina barn har tur som har dig som kämpar för dem 👊❤

      Gilla

Lämna ett svar till Nicolina Avbryt svar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.