Månadsarkiv: september 2015

september 29, 2015 · 21:22

Vi lägger pussel

Bit för bit ska vi bygga ihop C!

Bit för bit ska vi bygga ihop C!

Ännu så länge har C varit på de saker vi har bestämt den här veckan. 🙂

Igår var maken med C hos en läkare för att följa upp medicineringen. C har anti-depressiva och en medicin mot restless legs (krypningar i benen vid stillasittande). Läkaren på BUP sa att restless-legs-medicinen kan ha depression som biverkning, dock väldigt ovanligt. Därför ville hon att C skulle träffa en annan barnläkare som kunde medicin bättre. Läkaren som de träffade igår hade sagt att det är bättre att vi pratar med läkaren på BUP för de är bättre på den typen av medicin för barn.
Men hallå? Finns det aldrig någon som kan ta ansvar? Vi blir runtskickade hela tiden! Verkar väldigt vanligt har jag förstått!

Idag var C och jag och skrev kontrakt med hemmasittarläraren (”Överföring av kunskap”, ”Mötet”, ”Överkrav”, ”Spelet”).
C ska tre dagar/vecka gå först en lektion på sin hemskola och sen direkt efter det cykla till ”hemmasittarskolan” och plugga där en timme. De andra två dagarna är det en timme på ”hemmasittarskolan” som gäller. Tanken är att sakta vänja C vid att plugga igen och att C ska få bättre självkänsla. Det finns några elever till där. Alla har olika anledningar till att de har blivit hemmasittare. Och alla har sina egna individuella scheman. Det är två personer som jobbar där. De har tillsammans behörighet i matte, NO, svenska och SO. Dessutom är en av dem utbildad beteendevetare. Det verkar jättebra! Planen är sen att C ska öka tiden på hemmasittarskolan för att sen sakta flytta över timme efter timme till hemskolan. Det blir lite som att lägga ett pussel. Att leta efter bitar och sen sammanfoga dem.

C är orolig men jag märker ändå att hen är lite nöjd med att det finns en metod och en plan. Om C lyckas ta sig dit enligt plan återstår att se. Hemmasittarläraren sa att det viktiga är att C tar sig dit varje dag nu i början. Själva pluggandet får komma sen. HOPPAS NU ATT DETTA FUNGERAR! Jag börjar nästan hoppas och tro lite för mycket på den här planen. Orkar inte med bakslag!

Idag har C varit och tränat på Friskis & Svettis också. Jätteskönt att C har kommit igång lite! Jag blir så glad för alla små framsteg.

Nu ska vi leta efter bitar och lägga pussel! 😉

1 kommentar

Under Diagnos, Hemmasittare, Skola

Taggat som , , ,

september 27, 2015 · 20:47

Imorgon börjar spelet igen

wpid-20150927_103738.jpgDet har varit en skön spelfri helg men imorgon börjar spelet igen.

I helgen har jag varit på tjejmiddag med några kollegor. Det var jättetrevligt! I några timmar kunde jag slippa snurren och oron och koppla av.

På sistone märks en stor oro i ett par Facebook-grupper jag är med i för nya LVU-lagen som eventuellt kommer att träda i kraft. Det ska bli lättare för myndigheter att omhänderta barn om de bryter mot normen. Jag vet inte exakt vad det innebär men att inte gå till skolan är ju helt klart normbrytande. Dock undrar jag om ”dom” förstår hur mycket vi föräldrar kämpar hela tiden för att hjälpa och stötta våra barn. Vi försöker vara superföräldrar. Vi gör allt! Det vore ju bra om ”dom” lade mer kraft på att hjälpa de barn som faktiskt inte har fungerande föräldrar.

Jag har varit ”duktig” och bokat tid hos en psykolog. Jag har tänkt på det länge men inte kommit till skott. Jag skriver ju av mig här i bloggen och jag pratar med vänner men jag tror att det  kan vara bra för mig att prata med någon utomstående.
Jag skuldbelägger mig själv väldigt mycket. Kunde vi ha hjälpt C tidigare? Jag hinner inte med syskonen… Jag hinner inte med maken… Jag hinner inte med jobbet… Jag hinner inte med mig själv…

Imorgon har C ett läkarbesök inbokat för att följa upp medicineringen och på tisdag ska C skriva kontrakt med hemmasittarläraren. Det är bara att hoppas att veckan kommer att fungera!

Jag önskar så att vi kunde få slappna av någon gång. Att vi kunde få lite flyt… Att näsan kunde få vara över vattenytan lite och att det inte vore så tungt att simma.

Och jag skulle vilja ändra på spelreglerna…

6 kommentarer

Under Diagnos, förälder, Hemmasittare, Vardag

Taggat som , , ,

september 25, 2015 · 16:14

Spelet

Vi spelar ett spel...

Vi spelar ett spel…

Ibland känns det som om vi spelar ett spel C och jag.

Igår skulle vi återigen försöka ta oss på besök till ”hemmasittarskolans” lokaler och träffa hemmasittarläraren.
Men C vägrade igår igen. C sa att vi måste göra på Cs sätt. Annars kommer C inte alls att gå till skolan någonsin igen.
Det känns som att C försöker hota/straffa mig för att få bestämma. När jag beskrev Cs beteende och ord för hemmasittarläraren så sa han att C använder sig av härskarteknik. Det låter hemskt om en 13-åring gör det. Men det är precis så jag känner ibland. Att C manipulerar mig. Jag vet att C har sina svårigheter men jag kan ändå se en kraft i C som hen tar fram ibland. Jag vet inte vad som är vad men det är jobbigt att hantera…

Hemmasittarläraren ringde C igår eftermiddag och de bestämde att C skulle komma idag och titta på lokalen istället.
C lät nöjd med beslutet. C tycker om att bestämma. Det har hen alltid gjort.

Men sen igår kväll började C vackla igen. C sa att hen kan gå till sin skola hela dagar från och med nu. Bara hen slipper hemmasittarskolan. Jag försökte förklara att vi inte vill att C ska gå hela dagar. Att hemmasittarskolan är en hjälp, inte ett straff. Vi måste ta det i lugn takt. C blev rasande och sa ”Så nu ska jag säga till kompisarna att jag inte FÅR gå till skolan för mina föräldrar? Är det så?”

Jag försökte behålla lugnet, vara låg-affektiv, men oj vad jag fick kämpa för att inte börja gorma jag med.  Jag sa att vi VERKLIGEN vill att C ska gå i skolan och att vi är vuxna och vi vet bäst hur vi ska göra för att få det att fungera.
Vi pratade länge igår kväll  efter att C hade lugnat ner sig. Vi kom överens om att om C inte kommer iväg på de åtaganden som hen har varit med och bestämt  så kommer C att få datafritt tills hen har genomfört ett bokat åtagande. Jag förklarade för C att hen inte bara kan skjuta upp saker och slippa undan. C är 13 år och måste börja ta lite mer ansvar.
C var riktigt nöjd när hen somnade igår kväll.

Själv kunde jag knappt somna. Hur skulle mötet gå idag…?

I morse väckte jag C. Hen kom upp och åt frukost. Allt verkade lovande. Jag gick in i köket för att plocka med disken. När jag kom tillbaka till matbordet var C borta. Hen låg på golvet mellan soffbordet och soffan och hade rullat ihop sig som en boll. Jag tappade nästan andan. Nej!!!! C brukar göra så när hen får en ångestattack. Jag fick genast en klump i magen. Helvete!!!

Jag var tvungen att tänka. Analysera situationen. Vilket tonfall skulle jag använda? Vad skulle jag säga? Var det en ångestattack eller något annat?
Efter en stund sa jag bara lite klämkäckt ”Kom nu! Dags att åka!”.
C tittade på mig, log och ställde sig upp. Vilken lättnad!
Men vad gjorde C egentligen? Låtsades att hen hade en ångestattack? Väldigt konstigt! Men C brukar göra så ibland. Det är inte första gången.

C kom iväg på mötet idag. Ett steg i rätt riktning.
Vi spelar ett svårt spel med diffusa spelregler…

I helgen slipper jag spela. Skönt!

12 kommentarer

Under Ångest, Diagnos, förälder, Hemmasittare, Skola

Taggat som , , , ,

september 24, 2015 · 09:30

Ska någon kunna ta mitt barn?

C faller om ni tar C!

C faller om ni tar C!

Visst ryck upp C ur tryggheten. Låt C bli fråntagen närvaron av dem som kämpar med/för hen och älskar hen.  Låt C tro att vi föräldrar har gett upp och inte orkar mer. Låt C tro att hen inte är välkommen hemma längre. Ta C ifrån oss och ta bort allt vi kämpar för. Se mitt barn vissna och dö…

Det har inte gått så långt. Än.

LÄS LÄNKEN!!!

http://www.svt.se/opinion/article3711470.svt

Jag blir så ledsen och så arg! Ska det öppnas möjligheter för någon att kunna ta beslut om att ta mitt barn. Trots att vi har kämpat för C så länge. Trots att C har en funktionsnedsättning och att skolan har brustit i att anpassa efter Cs behov.
Vi är fungerande föräldrar. ”Godkända” på alla punkter av Socialtjänsten. MEN vårt barn är utmattat pga bristande anpassningar I SKOLAN och vårt barn klarar inte av att vara där JUST NU.

ARG! LEDSEN! OROLIG! MAKTLÖS! FRUSTRERAD! är bara några av känslorna jag bär på just nu.

Klicka på länken nedan och skriv under om ni känner som jag!

http://namninsamling.se/index.php?sida=2&nid=10288

5 kommentarer

Under Diagnos, förälder, Hemmasittare, Skola

Taggat som , , , ,

september 23, 2015 · 16:32

Supermamsen?

Jag vill vara en supermamma! Men jag orkar inte alltid vara det...

Jag vill vara en supermamma! Men jag orkar inte alltid vara det…

Jag vill så gärna skapa bra förutsättningar för mina tre barn. Jag vill bygga upp deras självkänsla och att de ska känna sig trygga. Jag hjälper dem, curlar ibland, pratar med dem, lyssnar på dem, gosar med dem, tröstar dem, älskar dem… Jag försöker vara lugn, låg-affektiv, pedagogisk och tålmodig. Jag försöker låta bli att höja rösten. Jag försöker låta bli att skuldbelägga och anklaga. Jag försöker se saker ur mina barns perspektiv. Jag vägleder dem och lär dem saker om livet.

Jag ringer skolan och försöker få dem att förstå vad mina barn behöver stöd med. Jag går på olika möten för att skapa förutsättningar för att hjälpa mina barn… Jag messar och jag mailar – överallt känns det som – för att vi ska göra framsteg. Jag läser böcker, bloggar och andra tips. Suger in all information. Bearbetar och FÖRSÖKER göra ”rätt”.

Men….
Ibland brister jag.
Ibland skriker jag.
Ibland skuldbelägger jag.
Ibland anklagar jag.
Ibland har jag noll tålamod.

Jag är bara människa. En människa som lever med mycket psykisk press och oro. Som vaknar klockan 4 på morgonen alldeles för ofta och börjar grubbla och kan inte somna om. En människa som knappt har näsan över vattenytan.

IBLAND ORKAR JAG INTE VARA EN SUPERMAMMA!
Orkar du?

8 kommentarer

Under förälder, Stress, Vardag

Taggat som , , ,

september 22, 2015 · 19:32

Överkrav

wpid-20150922_081645.jpg

Autism är ju inte en sjukdom som man plötsligt kan få. Det är medfött. Eftersom C föddes med autism men har varit väldigt högfungerande VÄLDIGT LÄNGE så har vi ställt ”normala” krav på hen. Vi har bett hen hjälpa till hemma, göra läxorna, gå till skolan (som tydligen inte alls har varit anpassad efter Cs behov)…

Skolan hade inte alls märkt att C mådde dåligt i skolan när vi sa till dem att vi skulle göra en utredning. De blev förvånade! Däremot hade vi märkt många saker hemma men ändå inte riktigt förstått. Det har alltid varit mycket motstånd och stora konflikter. Men C har utåt sett fungerat och vi har tänkt att vi har ett tryggt starkt barn som vågar trotsa oss.

Nu med vår nya kunskap (C fick sin AS-diagnos i somras) har vi insett att vi har ställt överkrav på C hela livet. Vilken press det måste ha varit! C måste ha kämpat otroligt mycket genom åren. Jag kan nästan tycka att det är synd (på ett sätt) att C har varit så högfungerande i skolan. Hen bet ihop istället för att be om hjälp. Sen när C började visa motstånd till skolan tänkte först både vi och skolan att hen var lat och trotsig. Vi föräldrar förstod ändå ganska snabbt att det låg mer bakom. Men inte skolan!

Förr gick C till skolan varje dag (nästan).
C gick upp och klädde på sig.
C hjälpte till hemma ibland (dock aldrig speciellt mycket och inte helt utan motstånd).
C gick på fotboll och var ute och lekte.
C kunde följa med på utflykter med familjen på helgerna.

Nu är det nästan omöjligt att få C att gå till skolan.
Vissa morgnar får jag hjälpa C klä på sig fast hen är 13 år.
Jag måste hjälpa C med hygienen, komma ihåg att duscha, byta till rena kläder osv.
C hjälper aldrig till hemma (hen går möjligtvis ut med soporna ibland)
C har svårt att ta sig hemifrån, även till självvalda aktiviteter.

Det är så svårt att inse att det som fungerade för C förr inte fungerar längre. Istället för att ”gå framåt” går hen ”bakåt”. Det som vi trodde skulle växa bort med åldern har blivit större problem och svårigheter. Med åldern kommer ökade krav, både kunskapsmässigt och socialt, så det är ju egentligen inte så konstigt att C inte orkar hålla ihop längre.

Nu vet vi mer. Vi jobbar hela tiden med att tänka om och försöka förstå. Jag känner att jag ältar detta fram och tillbaka, hit och dit… Varför kunde vi inte se detta och hjälpa C tidigare? Jag är glad att hen inte har hunnit bli vuxen och har behövt leva med dessa överkrav ännu längre. Men 13 år av överkrav är länge det med… Inte konstigt att C blev utmattad.

Idag fick hemmasittarläraren komma hem till oss eftersom C återigen vägrade följa med. C sa att om hen slipper träffa hemmasittarläraren kommer hen att gå till skolan varje dag hela dagarna från och med imorgon. Jag försökte förklara för C att det är just det vi INTE vill. Vi vill att C ska komma tillbaka i lugn takt så att hen inte kraschar igen.

Det blev ett bra möte idag och nu ska vi göra ett nytt försök på torsdag och se om C kan följa med till deras lokaler. C tyckte om läraren sa hen. Jag tror att läraren kunde förklara planen för C på ett bra sätt. Vi får se…

Jag tycker faktiskt att det är överkrav på mig också. Jag ska hålla mig lugn och låg-affektiv när det bubblar av känslor i hela mig. Tyvärr blir det så att om jag behåller lugnet med C så brister det ibland med syskonen eller maken istället… Hur mycket ska jag orka? Möten hit och dit, oro, stress, press, ovisshet, frustration, otillräcklighet, trötthet, hjälplöshet…

MEN det är värt mödan. Bara vi ”får till det” snart och C slutar vägra ta emot hjälp!

wpid-fb_img_1438104180396.jpg

23 kommentarer

Under ADD, Diagnos, Förståelse, Hemmasittare, Skola

Taggat som , , ,

september 21, 2015 · 20:42

En dag i taget

wpid-20150920_103455.jpgIgår hade jag och C en stor diskussion om hur vi skulle lägga upp den här veckan. Vi hade kommit överens om en sak som C sen ville ändra på. Igår höll jag fast vid att C fick datatid först efter kl.14.

Däremot var jag inkonsekvent och lät C få sin vilja igenom gällande veckan. Om det var rätt eller fel vet jag inte men C kom iväg på en lektion idag utan problem.

Imorgon har vi ett möte med hemmasittarläraren på efm. C säger att det räcker med det mötet så ingen skola imorgon. Helt okej med mig bara C följer med denna gång!

Jag känner mig lite besviken på Cs nya skola. Förra veckan gick C 30 minuter på hela veckan men ingen på skolan kontaktade oss för att fråga hur det går och hur C mår. C har ju varit i skolan så lite så jag vet egentligen inte alls hur de tar hand om och bemöter mitt barn.

En lärare frågade mig om inte C möjligtvis kunde läsa lite SO hemma. Men hallå!? Det går ju inte! C orkar inte med det. Skolan verkar FORTFARANDE inte förstå hur trött C är. C ser så pigg och glad ut i skolan när hen är där säger dom.

Nu har vi fått hem mail från mentorn att vi kan boka tider för utvecklingssamtal. Det känns sådär faktiskt. Vi har ju redan en massa andra möten inbokade och jag tror inte att ett sådant möte skulle ge så mycket. Tänk om vi kunde gå på ett utvecklingssamtal och känna att C är i fas och mår bra! Vilken lycka det vore! Jag går fortfarande runt med den där avundsjuka känslan som jag skulle släppa. Jag vill inte vara bitter!

Jag vet att jag inte är ensam om att ha det såhär. Vi är tyvärr många.

Vi måste  ta en dag i taget!

2 kommentarer

Under Dator, Diagnos, Hemmasittare, Skola

Taggat som , , , ,

september 20, 2015 · 11:32

”Gör vi på ditt sätt kommer jag aldrig att komma iväg till skolan!”

wpid-20150903_111411.jpg”Gör vi på ditt sätt kommer jag aldrig att komma iväg till skolan!” skriker C till mig idag med arg röst och bestämd blick. Är det ett hot eller är det ett konstaterande? Är det manipulation? Ibland känner jag mig så lurad av den ungen.

Det blev bara 30 minuters skoltid på hela veckan för C (inte så bara egentligen för det var kämpigt att lyckas med dessa 30 minuter…).

Men mycket hemmatid blev mycket speltid. Så igår pratade jag med C och vi bestämde att idag får C börja spela först efter kl. 14. Och C måste följa med ut med hunden. Kommande vecka (vardagarna) får C börja spela efter kl. 12 på dagarna. Och gå ut en liten promenad med hunden som vi passar. C var positiv till allt detta igår. C sa att hen förstod och höll med om att det har blivit lite väl mycket spelande.

Idag är en annan dag. C är arg för att hen inte får spela. C skriker att jag förstör hens liv. Att jag vill att hen ska må dåligt (inte första gången C säger så till mig 😦 )

Jag påminner C om vad vi bestämde igår och att C var med på vår ”deal”. C skriker att hen mår dåligt idag om hen inte får spela! Att hen måste få spela för att slippa tänka på skolan. Att om C får spela lovar hen att gå till skolan imorgon. Om vi gör på mitt sätt kommer C aldrig att gå till skolan igen säger hen! Är det ett hot?

Jag har läst väldigt mycket om hur sköra dessa barn är. Hur trötta och utmattade de är. Jag vet att C är trött och mår dåligt. Men när C skriker på mig, knuffar mig och gormar att det är jag som gör så att C mår dåligt, att jag VILL att C ska må dåligt! Då känner jag mig ändå manipulerad och lurad…

Jag vill att C ska lyckas! Jag blir tokig på denna svåra balansgång!

Jag står fast vid speltid efter kl. 14 idag. Vacklar kring hur vi ska göra med kommande vecka…
Vad är rätt? Vad är fel? Vad är lagom? Vad är ångest? Vad är tonårstrots? Vad är vad???

C mår inte bra. DET VET JAG. Jag vet också att barn mår bra av att föräldrar är konsekventa och håller det som har bestämts. Jag tror också att det är viktigt att vi försöker begränsa tiden vid datorn. C spelar ju nästan 8-10 timmar/dag om C får det.

Men om jag håller hårt på det vi bestämde stjälper det C då? Kommer C att vara hemma hela veckan på grund av det? Och om C är hemma är det trots då? Eller är det en oförmåga att gå för att C har blivit trött av all skoloro som hen har fått av att inte få spela och slippa tänka…? Om C inte får spela är det ett straff då? Eller är det en konsekvens?

”Barn gör rätt om dom kan!”
”Barn behöver konsekventa föräldrar!”
”Visa barnet vem som bestämmer!”
”Var inte för hård!”
”Barnet är utmattat! Låt det ta tid!”
”Ni måste sätta upp mål för barnet!”
”Pressa inte barnet för hårt!”
”Barnet går till skolan när hen känner att hen kan!”
”Försök se till att barnet är i skolan en liten stund varje vecka!”
”Låt inte barnet spela för mycket på datorn!”
”Dataspelande kan vara bra! Det är ett sätt för barnet att behålla kontakten med kompisar…”

Vilken snurr! 😉

3 kommentarer

Under Ångest, Dator, Diagnos, Hemmasittare, Skola

Taggat som , , , , ,

september 19, 2015 · 18:42

Helg i huset

Det var därför C slutade gå till skolan. C löste ett problem som ingen såg och förstod. Klok unge jag har! <3

Det var därför C slutade gå till skolan. C löste ett problem som ingen såg och förstod. Klok unge jag har! ❤

Nu är det helg i huset och det är så tydligt att barnens behov är väldigt olika. 10-åringen har varit på kalas och ska sova över hos en kompis i natt. Imorgon har 10-åringen match. Full rulle hela helgen!

6-åringen tjatar om att hen vill leka med en kompis men jag orkar inte hålla på och ringa runt… Vi har i alla fall varit iväg och köpt skor till 6-åringen och gått två hundpromenader så lite stimulans har hen fått.

Jag lyckades få med alla tre barnen på förmiddagspromenaden. Vi var ute en timme. Jag är så glad att även C följde med. Fast hen klagade då och då på att hen var trött och ville vända eller gå en kortare promenad.

Egentligen behöver C också köpa skor. Innegympaskor till Friskis & Svettis. Men C orkade inte idag. Undrar när hen ska orka för det börjar bli lite akut…

Idag har 6-åringen lekt skola. Övat på att skriva siffror och räknat lite enkla +-tal. 6-åringen längtar efter läxor. Det gör faktiskt inte jag. Läxor fungerade inte alls för C. Det var en evig kamp med gråt och tårar. Det fungerar okej för 10-åringen. Men jag tror även hen skulle tycka att det vore skönt att göra jobbet klart i skolan och sen vara ledig som vi vuxna är när vi kommer hem (oftast från jobb i alla fall, men ledig kan jag nog inte kalla min tid 😉 ) En i huset leker skola och den andra får en ångestattack bara ordet ”skola” nämns! Skolpressen blev så stor att C slutade gå dit. Så olika det kan vara!

Nu blir det myskväll med film och godis för mig och 6-åringen. 10-åringen ska ju till sin kompis och C lär nog stanna vid datorn större delen av kvällen. Maken är iväg med en kompis och samlar välbehövlig energi.

Även om våra helger kan vara jobbiga ibland så är det ändå vilsamt om man jämför med vardagens klump i magen och den ständiga oron för bakslag.

En helg utan krav och måsten för C är en lugn helg! Skoköp får vi ta en annan dag! 🙂

Skogspromenaden gav energi! Hoppas C också kände det!

Skogspromenaden gav energi! Hoppas C också kände det!

2 kommentarer

Under Diagnos, Hemmasittare, Syskon, Vardag

Taggat som , , , ,

september 19, 2015 · 12:57

Stöd i att vi är på rätt väg!

http://www.lararnasnyheter.se/specialpedagogik/2010/10/21/hemmasittarna-ofta-utbranda

Men vi kanske måste ta det ännu lugnare…. Jag får träna mitt tålamod 😉

Postat med WordPress för Android

Lämna en kommentar

Under Diagnos, Hemmasittare, Lånade kloka tankar, Skola

Taggat som , , ,