Jag har fått många frågor kring hur vi lyckades bryta den problematiska skolfrånvaron för Emil (nu 18 år). Han var hemma från skolan mer eller mindre heltid åk 5-8. Varje höst kom han igång med skolan för att sedan krascha igen runt höstlovet. Viljan hos Emil fanns men inte orken.
Till att börja med vill jag säga att vi hade skolan MED oss, inte mot oss. Detta är en viktig framgångsfaktor. När det gäller Calle (nu 21 år) fanns ingen förståelse från skolan och han har ännu idag inga grundskolebetyg. Han föll ur skolan helt.
Emil (och vi föräldrar) möttes av större förståelse. Skolan förstod att Emil ville men inte kunde. Detta gjorde att mycket skuld och stress lyftes bort från oss och vi slapp pressa Emil.
En annan faktor är att vi föräldrar förstod tidigare med Emil och vi pressade honom inte lika mycket som vi gjorde misstaget att göra med Calle. Vi förstod inte bättre på den tiden.
Jag kan inte kort förklara hur återgången har sett ut men nedan länkar jag några inlägg som kanske kan hjälpa er på vägen:
Detta blogginlägg har Emil skrivit och i det finns det länkar till andra inlägg han har skrivit:
Detta är några inlägg som jag hoppas kan vara hjälpsamma. Välkomna att ställa frågor om det är något speciellt ni undrar över.
Kika också här där jag har flera av mina egna illustrationer: https://supermamsen.com/2016/03/24/mina-egna-illustrationer/
Kram och hoppas att ni hittar en väg framåt! ❤
supermamsen 
Sonen gick i förskoleklass d vi flytta mitt i o bytte skola kom han aldrig in i klassen så han fick vara kvar ett år till. Sen kom han till åk 1 28 barn en lärare, läraren skrek på sonen när han rörde på bänken sen gick han aldrig mer dit
Ja försökte få skolan sätta in en resurs till han men icke kunde de göra de sen var han hemma hela ettan hela tvåan o i trean kom en tjej hem som skulle ha honom. Han gick med henne o var med henne men sen slängde de in ett barn till utåtagerande så då ville inte sonen gå alla dagar då han råka bli slagen o maten var kall o konstig. Han har arfid då blev han även hemma innan han våga tillbaka.
Sen kom ett barn till som slog han i ansiktet sen ville han knappt gå dit när han väl börja gå , började soc bete sig illa lVU eller lVU barnet våga aldrig gå till skolan han kunde ju bli tagen.
Sen blev de sol o sen sip möte istället . Bytte skola till friskola i annan kommun. Men där får han ingen hjälp fel kommun.
Vi kämpar tillbaka med 45 min per dag men blir de annorlunda så låser de sig.
45 min sitter han med specialpedagogen men hon kan egentligen inte de.
Vad gör man nu?
Moment 22 en skola som e anpassad för autism o för väldigt kravkänsligt barn med arfid finns de någon sådan skola.
GillaGilla
Så ledsamt att läsa er historia. Många varma kramar till er ❤
GillaGilla