Det senaste året har varit tufft. Riktigt tufft. Vi har varit i en ond spiral. C har mått dåligt. Vi föräldrar har varit trötta och mått dåligt. Vårt tålamod har varit noll. Vår ork har varit noll. Vi har känt oss otillräckliga och misslyckade.
Att ha ett barn som inte går till skolan skapar en enorm stress. Oron är ständigt där och den stora frågan: Vad har vi gjort för fel?
I denna onda spiral tappade jag bort mig själv. Jag slutade tänka på mig. Jag kände mig skyldig om jag gjorde något bara för mig.
En vän blev orolig för mig. Hon sa att det finns en anledning till att det på flygplan står att man ska ge syrgas till sig själv först, sen till barnen. Har man inget syre själv så har man inget att ge.
Väldigt klokt och logiskt.
Jag började efter årsskiftet att prioritera mig själv. Ta långa promenader, träffa vänner, låsa till toaletten och sitta en stund…
Jag köpte också boken ”Lär dig leva. Mindre stress. Mer närvaro” av Mats och Susan Billmark. Den boken har hjälpt mig mycket på vägen.
Jag mår så mycket bättre nu. Och jag har mer att ge.
Tur att jag hade en så klok vän. Utan henne hade jag nog vissnat.
Postat med WordPress för Android
supermamsen 
Ping: ”Jag har bestämt mig!” | supermamsen
Ping: JAG | supermamsen