I skuggan av C

Ibland glömmer vi syskonen. C tar så mycket plats. Hen behöver förberedas och vi måste alltid tänka på och anpassa oss efter C.

Vi tänker att det här fixar 10-åringen. Hen får flytta på sig så C kan sitta där. Vi ändrar  på saker och förbereder C men vi glömmer att vi kanske ibland behöver förbereda syskonen också.

Igår blev det så. Vi hade sagt att vi skulle åka till stugan och äta lunch. 10-åringen var inställd på det. Men olika omständigheter gjorde att det blev lunch på språng. C accepterade det. Men 10-åringen bröt ihop och vägrade äta. Jag hade inte en tanke på att hen skulle reagera så.

Ibland lägger vi så mycket fokus på C och hens olika sinnesstämningar att vi glömmer syskonen.

Jag hade ett prat med 10-åringen igår kväll. Hen sa att hen önskar att vi var en vanlig familj.  Det gör jag också. Men ändå skulle jag inte vilja byta ut någon.
Jag älskar min familj. Men jag kan önska att livet vore lite lättare och mer harmoniskt. Att vi någon gång kunde få ha lite flyt. Men det kanske kommer… Hoppas det!

Postat med WordPress för Android