Bra magkänsla!

Skolan måste anpassas efter varenda kotte som ska gå där!

Idag har vi haft återgivning om Cs diagnos (högfungerande autism, asperger) till nya skolan. En barnpsykolog höll i återgivningen och Cs nya mentorer var med (C var inte med). När C var liten trodde jag mer att hen i så fall hade mer åt ADHD-hållet. Hen har även vissa drag av detta men inte en diagnos.

Det är så viktigt att skolstarten blir bra nu! Förra skolan gjorde inget vidare bra jobb med C (”Det stora sveket från skolan”, ”(Miss)trodd”).

Jag vågar nästan inte skriva det men det kändes riktigt bra på mötet! Hopp har tänts! Vi berättade om Cs låga självkänsla gällande skolan och att hen inte har varit där i princip sedan november 2014. Vi berättade att C har svårt med krav och är rädd för att misslyckas och att C gör allt för att inte visa hur hen mår inuti och sen bryter hen ihop hemma. Vi sa att C inte är flexibel och att hen behöver förberedas vid förändringar. Vi informerade om att C inte har någon motor att arbeta just nu.

Vi kom överens om att C ska få titta på schemat (hen vill gå i vanlig klass) och sen välja lite hur hen vill gå nu i början. Vi ska korta av dagar och minska kraven. C ska få en rimlig arbetsbörda så att hen kan lyckas varje dag. En arbetsbörda som är lite i underkant så att det känns lätt för C. Vi bestämde också att C ska få någon vilodag här och var och att mentorerna ska prata med C och säga till hen att vi vill att du väljer en hemmadag den här veckan. Det är bra om pedagogerna hjälper C med detta. Annars kör C på och sen kraschar hen. (”Lagom”)

Självklart ska C ha läxfritt! (”Tankar i bilen om Läxfritt”). C skulle gå under om hen fick läxor…

Mentorerna sa att det finns flera elever med olika svårigheter i nya klassen så det kanske inte behöver bli så svårt för C. C är väldigt högfungerande på många sätt. Hen är otroligt social och trevlig. Man kan umgås med C i flera dagar utan att märka hens funktionsnedsättning (”Att spela en roll”, ”Konsten att passa in”). Det är när kraven kommer som den blir tydlig.

Jag hoppas nu att det går vägen på torsdag. Att C tar sig till skolan. Jag orkar inte ens tänka på vad vi ska göra om hen inte lyckas ta sig dit (”Snart kommer den så kallade vardagen”). Det bara MÅSTE fungera!

Jag är också rädd för att C kör på i början och sen blir hen hemmasittare igen. Det är så mycket oro nu… Jag läser i grupper på Facebook att många föräldrar (och barn) går med den där gnagande oron i magen…

En bra magkänsla är i alla fall en bra början!
Nu håller vi tummarna för alla barn som försöker komma tillbaka till en fungerande skolgång! (”Vi är flera”)

Tar den här bilden igen för den säger verkligen mycket!