Övergivna

Nyligen hade vi ett SIP-möte (Samordnad Individuell Plan) för C (15 år med asperger).
Skolan, Socialtjänsten, Habiliteringen och vi föräldrar deltog. När vi satt i bilen på väg hem sa maken
”Vi är verkligen övergivna!”

Exakt så känns det och så har det varit i tre år nu. Socialtjänsten kunde erbjuda kontaktperson till C men ingen som jobbar med skolmotivation och hjälp att ta sig till skolan. C är social och har kompisar så en kontaktperson är onödigt. Vi vill inte heller ha korttids eller liknande.

Habiliteringen kunde erbjuda samtal med en psykolog om C tar sig TILL Habiliteringen vilket är just det C inte kan. Hen låser sig då.

Skolan kunde erbjuda Skypeundervisning men ingen från skolan som kan komma hem till oss och ha samtal med C då det är en resursskola och alla resurser behövs på plats på skolan.

Tyvärr kunde inte LSS delta på mötet men i tidigare kontakt med dem, när vi har bett om hjälp att få C till skolan, så har de sagt ”Det är skolans ansvar”. Skolan bollar till vårt föräldraansvar.

Vi bad om hjälp från kommunens ”hemmasittarteam” men fick nej för att C inte går i skolan i vår kommun.

Vi åkte alltså hem från detta SIP-möte, som vi så länge har väntat på, och vi får INGEN HJÄLP. Allt ligger på oss föräldrar. Vi är nämligen väldigt resursstarka föräldrar har vi fått höra flera gånger de senaste tre åren.

När det gäller E (12 år med ADD) så får vi hjälp från ”hemmasittarteamet” eftersom E går i skolan i kommunen.

Dock får vi inte hemundervisning som vi har bett om. Skolan vill också ge E hemundervisning men i samtal med Centrala Elevhälsan i kommunen blev E nekad hemundervisning för att ”elever ska undervisas i skolan”. Att E blir nekad hemundervisning kommer att göra så att E ligger ännu mer efter vilket kommer att öka Es oro och ångest över skolan. Denna oro och ångest tar mycket energi och kommer att göra det ännu svårare för E att komma tillbaka till skolan. Tiden går och kunskapsluckorna blir större och större.

Vi har fått hem Es böcker och en inloggning till uppgifter via nätet. Men E har ingen ork eller motor att sitta och jobba själv och jag börjar nu i februari jobba 75%. Jag kommer inte att hinna/orka vara Es lärare. Maken jobbar också.

Alla dessa möten och fixande tar på krafterna. Det tär på äktenskapet. Trötthet och oro skapar missförstånd och konflikter. Vi är för utmattade för att vårda OSS. Och vi är så viktiga för våra barn. Om vi inte orkar… Vad händer då?

Den hjälp vi behöver finns inte. Vi är övergivna.

Annonser

10 kommentarer

Filed under ADD, ADHD, autism, Diagnos, Hemmasittare, Skola, Socialtjänsten

10 responses to “Övergivna

  1. Tigermamman

    Ja Moment 22 är det verkligen. Har liknande situation men inte lika komplicerad. Just nu iallafall, jag vet ju inte om barnen blir utbrända igen och allt jättejobbigt upprepar sig. Vi jobbar hela tiden för att undvika det och håller näsan över ytan precis. Just nu är vi inne i en mycket bra period men det kanske inte är så imorgon bitti.

    Vem ska hjälpa oss att stoppa detta moment 22? Politiker? Skolverket?
    Vi är många som sitter i detta träsk.
    Ni är inte helt övergivna, ni har oss andra npf föräldrar❤️Men jag förstår vad din man menar. När de som ska hjälpa inte erbjuder nån hjälp alls. Och vi som verkligen behöver hjälp. Det är så märkligt att vi inte kan få den hjälp vi behöver utifrån barnets behov utan det ska vara nån allmän konstig mall som gäller lika för alla oavsett behov.

    Kollade upp ordet hjälp…
    ”Synonymer till hjälp:
    räddning, bistånd, undsättning, stöd, tjänst, assistans, support, understöd, backup, handräckning; medverkan, ledning, vägledning, handledning; skydd, beskydd, försvar; nytta, gagn, båtnad; lindring, tröst, lisa, lättnad; bidrag, gåva, underhåll; ekonomiskt bistånd; ledtråd; botemedel”

    Gilla

  2. L

    Så igenkännande. (son med Add) Har ofta undrat vad man gör när man måste orka men inte orkar.
    Här har vi svurit en hel del över BUP som inte gör hembesök trots att sonen behöver stöd men vägrat åka dit

    Gilla

  3. Pingback: Vad hände med vårt ”normala” liv? | supermamsen

  4. Pingback: Min Stora Dag | supermamsen

  5. Pingback: Viktiga små steg i rätt riktning | supermamsen

  6. Pingback: Hur ska vi orka och hinna jobba? | supermamsen

  7. Pingback: Om att bli släppt och att släppa taget | supermamsen

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.