Avundsjuk

Jag har så mycket att vara glad över!

Jag har så mycket att vara glad över!

Idag har jag burit på känslan avundsjuka. Det är en jobbig missunnsam känsla. Jag känner mig dum och elak när jag känner såhär. Det är lite tabu! Men JAG ÄR AVUNDSJUK!

Jag är avundsjuk på de som har barn som går till skolan utan problem.

Jag är avundsjuk på de föräldrar som kan sitta på ett föräldramöte och känna ”Mitt barn är med i den här klassen och fixar det här med skolan som lärarna pratar om!”

Jag är avundsjuk på de som har 13-åringar som är lite mer självgående och tar lite mer eget ansvar.

Jag är avundsjuk på de familjer som kan hitta på saker på helgerna utan att behöva oroa sig för om de ska lyckas ta sig iväg eller inte.

Jag är avundsjuk på de föräldrar som inte måste vända ut och in på olika scenarier och situationer för att förebygga att ett (eller flera) av barnen inte brakar samman.

Jag är avundsjuk på de föräldrar som kan sova gott och inte oroa sig så mycket för morgondagen.

Jag är avundsjuk på de föräldrar som hinner prata om andra saker än de svårigheter och problem de har.

Jag är avundsjuk på de föräldrar som inte måste ge sitt/sina barn medicin för att orka med vardagen.

Jag är avundsjuk på de föräldrar som inte blir bollade hit och dit i desperat jakt efter hjälp för sitt/sina barn.

Jag är avundsjuk på de föräldrar som har barn som inte vägrar den hjälp som erbjuds.

Jag är avundsjuk på de föräldrar som inte behöver hjälpa sitt/sina barn komma iväg på roliga självvalda aktiviteter.

Jag är avundsjuk på de föräldrar som har flexibla barn som klarar av förändringar utan att få en låsning.

Jag är avundsjuk på de föräldrar som inte måste tänka 10 vändor innan de pratar med sitt/sina barn. Om man säger fel sak kan det bli så fel och det kan leda till stora konsekvenser i form av låsningar och ångestattacker.

Jag är avundsjuk på de föräldrar som inte vaknar med en klump i magen varje morgon.

Jag är avundsjuk på de föräldrar som hinner med alla sina barn (fast det kanske ingen riktigt känner att man gör)

Jag är avundsjuk på de föräldrar som hinner med sig själva ibland.

Jag är fullt medveten om att om man jämför med vissa andra så har jag det riktigt bra.
Men idag vältrar jag mig lite i avundsjukan. Imorgon ska jag försöka släppa det! Avundsjuka är ingen skön känsla.

Det här är mitt liv. Jag måste göra det bästa av det liv jag har fått! Ibland tänker jag att det var meningen att just jag skulle få dessa utmaningar i mitt liv. Jag kämpar!

Annonser

39 kommentarer

Filed under Diagnos, förälder, Hemmasittare, Skola, Syskon, Vardag

39 responses to “Avundsjuk

  1. En stor kram till dig, kan inte föreställa mig hur du har det, mitt barnbarn är autistisk, 3 år gammal, och jag bävar för framtiden, så lite kan jag föreställa mig. Tack för att du skriver så rätt. Tur att barnen har just dig.
    Hälsningar

    Ewa Nilsson

    Liked by 1 person

    • Tack för kramen!
      Jag hoppas och tror att ditt barnbarn har bättre förutsättningar med en så tidig diagnos. Min C är ju 13 år och fick sin diagnos i somras.
      Vi är nog många som har behandlat C fel genom åren. Nu först har vi chansen att göra rätt.
      Kram!

      Gilla

  2. Ååå vad jag känner igen mig. Föräldrar som inte investerar ens hälften så mycket tid och engangemang har barn utan ångest och sociala svårigheter och är det riktigt illa kan de dessutom gnälla över att det är maffigt att skjutsa barnen till alla (självvalda) fritidsaktiviteter. Då känner jag bara att ”byt liv med mig i en vecka….” Meeeen.., å andra sidan har mina båda Asperger-ungar lärt mig tänka utanför boxen. De har lärt mig att sanningar och meningen med livet är olika. Och ett aspie-liv trots att det är begränsat behöver inte innebära att livskvaliteten blir sämre. Det blir bara annorlunda.

    Liked by 1 person

    • Rätt inställning. Det är olika. Tror att vi är ovanligt starka föräldrar faktiskt. Förmodligen för att vi måste vara det. Vi har ju inget val. Och ingen som inte har upplevt detta kan förstå hur det är. Jag vill inte vara bitter och avundsjuk. Jag vill vara tacksam för allt jag har.
      Kram!

      Gilla

  3. Satt hos en kbt-terapeut och sa till honom ”Kampen för barnen, man har ju inget val.” ”Vad säger du! Det har du väl visst. Jag vet en massa mammor som inte väljer så som du.” Just det, lätt att glömma när man bara ”hänger” med supermoms. Tycker du är värd en guldstjärna för att du väljer att kämpa ❤

    Liked by 1 person

  4. Pingback: En dag i taget | supermamsen

  5. Pingback: Ringar på vattnet | supermamsen

  6. Pingback: Tvära kast | supermamsen

  7. Pingback: Familj i kris | supermamsen

  8. Pingback: ”Fantastiskt vilken tur C har som har fått just er som föräldrar!” | supermamsen

  9. Pingback: Dubbla budskap | supermamsen

  10. Alva

    Jag har också en liten med trolig autism. Hon utvecklas inte åldersadekvat. Dagarna är fyllda av ständig oro för hennes framtid samt den eviga frågan: varför blev det såhär? Hon var ju en normal liten bebis följde sin utvecklingskurva hade bra ögonkontakt jollrade. Jag läste böcker om hur man skulle ge sitt barn bästa förutsättningar i livet bättre självförtroende etc. Sedan detta. Vi får hjälp absolut men jag vill inte ha det så. Vill inte vara ett objekt som behöver hjälp med min dotter vill bara få lov och vara en privatperson med ett normalt liv och bli lämnad ifred och att hon ska utvecklas normalt. Jag är också avundsjuk varje dag på alla er som har normala barn, där barnet vill dela med sig av sina upptäckter med sina föräldrar. Jag älskar min dotter men det gör ont ont ont varje dag.

    Gilla

    • Många styrkekramar till dig! ❤
      Det är ett tufft och annorlunda familjeliv. Jag kämpar fortfarande varje dag med att inte jämföra med ”vanliga” familjer och komma till någon slags ro i det liv vi lever. Att få en diagnos var även för oss en sorg först. Men med diagnosen öppnas också dörrar till förståelse och möjligheter att hjälpa och stötta på rätt sätt.
      Hoppas du framöver finner någon slags ro i detta! ❤

      Gilla

  11. Pingback: Syskonen | supermamsen

  12. Pingback: Stort i min värld – självklart i andras | supermamsen

  13. Pingback: Äktenskapet | supermamsen

  14. Pingback: Ett dygn i mitt liv | supermamsen

  15. Pingback: Oväntad tid till återhämtning | supermamsen

  16. Pingback: Vissa dagar… | supermamsen

  17. Pingback: ”Är du lycklig?” ”Mår du bra?” ”Är det bra?” | supermamsen

  18. Pingback: Tack! | supermamsen

  19. Pingback: Världsautismdagen | supermamsen

  20. Pingback: Ytligt | supermamsen

  21. Pingback: Bristande föräldraförmåga? Nej! Vi är superföräldrar! | supermamsen

  22. Pingback: Tacksamhet | supermamsen

  23. Pingback: Surdag | supermamsen

  24. Pingback: Glädjetårar | supermamsen

  25. Pingback: Idag tog det stopp! | supermamsen

  26. Pingback: Ska vi köra en dålig repris? Nej! Vi stoppar och kör ett nytt bättre avsnitt! | supermamsen

  27. Pingback: Jag faller… | supermamsen

  28. Pingback: Varför utgår nästan all hjälp ifrån att jag inte vill vara med mina barn? | supermamsen

  29. Pingback: Tre av tre barn i skolan! | supermamsen

  30. Pingback: Ännu ett år har gått | supermamsen

  31. Pingback: Besviken | supermamsen

  32. Pingback: Den smygande mamman | supermamsen

  33. Pingback: ”Vilken tur ni har! Då kan ni ju få vårdbidrag för alla era barn!” | supermamsen

  34. Pingback: Dubbla känslor  | supermamsen

  35. Pingback: Avlastning  | supermamsen

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s