Hyperaktivitet 

(Bilden är från Messenger)

L, min 8-åring med ADHD kombinerad form, är väldigt aktiv och rastlös. Vissa dagar är mitt tålamod noll och L driver mig nästan till vansinne. Jag blir dränerad. Urlakad. Tömd på lust och energi. 

L kan vara så intensiv att jag blir så stressad att jag bara vill skrika rakt ut. Eller själv lägga mig på golvet och sparka och banka med knytnävarna. Eller bara lämna allt och dra till… var som helst men ut ur huset. Jag kvävs.

Självklart gör jag inget av det. Ibland låser jag in mig på toaletten en stund eller försöker smita ut i trädgården utan att L märker det. Ibland skriker jag lite på L i ren frustration för jag orkar inte! ”L låt mig få en paus nu!” 

Den ungen, som jag älskar så, kan verkligen krypa under skinnet på mig.

När L vaknar, oftast ca 6:30-7:00, så är de första orden:

”Vad ska vi göra idag?”

”Det är semester jag vill sova en stund till!”

”Hur länge då? Inte länge va?”

”Jag vet inte. Gå och titta på TV en stund eller spela på paddan!”

”Kan jag sätta en tid och komma och väcka dig?”

Ibland går L upp och sitter en stund framför TV:n och jag kan få ligga och dra mig. Ofta kommer hen dock in i rummet flera gånger för att visa något eller fråga saker.

När jag väl har gått upp är L som en igel på mig. Hen vill hela tiden ha koll på vad jag gör och var jag är. Oftast är L precis där jag är. Väldigt ofta dessutom i vägen på något sätt.

L pratar eller låter konstant. Hen tjatar mycket om att hen vill hitta på saker.

Häromdagen var vi ute på en inlinespromenad  (L åkte och jag gick). Under hela promenaden undrade L vad vi skulle göra mer den dagen. Hen var inte alls i nuet. Istället frågade hen ”Kan vi åka och bada sen? Kan vi gå till en lekpark? Kan vi plocka blåbär? Kan vi ringa en kompis…?”

(Bilden är från Messenger)

Tjat tjat tjat…

L är allergisk mot att ha tråkigt och jag känner mig så pressad. Ju mer L tjatar desto mindre energi har jag till att göra något.

Ett papper L fick från BUP. Hen fick flera papper att känna igen sig i.

Ibland brukar jag sätta TimeTimern på 20 minuter och säga till L att jag behöver en paus. Jag måste få andas. Ibland kan det fungera. Häromdagen, när jag verkligen kände att jag behövde en paus, fungerade det inte. L följde efter mig och skrek och grät:

”Jag hatar sommarlov! Jag trodde sommarlov skulle vara roligt men det är bara tråkigt! Jag hatar vårt hus och vår trädgård och jag hatar mina superkrafter! Jag kan lika gärna dö! Jag hatar mitt liv!”

Stackars L! Vilken frustration! Och så var jag bara arg och grinig mot hen.

Om vi äter inne äter L de flesta måltiderna framför TV:n. Annars blir det ett himla spring eller krypande under bordet.

När vi äter ute brukar L ta några tuggor och sen springa och gunga lite. Ta några tuggor till och sen gunga igen…

(Bilden är från Messenger)

Om L har lämnat bordet brukar hen hela tiden påkalla vår uppmärksamhet så maken och jag inte kan föra ett samtal med varandra ”Titta på mig! Titta vad jag kan! Såg ni? Ni tittade ju inte! Titta igen! Titta båda två! Titta hela tiden!”

L är konstant hungrig. Eller konstant är fel ord. L är inte speciellt hungrig vid måltider men alltid mellan måltider och precis när vi säger ”Nu är det dags att sova!” Då replikerar L ”Men jag är ju hungrig!”

Nattningen är en utdragen process. Det går bättre när L får melatonin. Nu på lovet försöker vi ta en melatoninpaus. Den pausen är så sjukt jobbig för både L och oss så jag vet nästan inte om det är värt det. Istället för att somna ca kl 20 somnar hen efter kl 22. Hela makens och min gemensamma tid försvinner. 

När jag skulle natta L igår trodde jag att hen hade somnat kl 21:30. Jag höll själv på att somna. Då hördes plötsligt en pigg röst:

”Mamma, vilket djur har längst svans? Hunden, räven, vargen, ekorren eller ett lejon?”

”Jag vet inte! Sov nu!”

”Men vad tror du?”

I det läget är det bäst att försöka svara för L ger sig inte. På kvällarna kommer det många tankar och frågor om allt möjligt. Även oro dyker upp då.

Första gången L fick melatonin var för ungefär ett år sedan. Jag minns att L sa  ”Mamma, jag känner mig trött och VILL sova. Jag brukar aldrig känna så! Det är så skönt!”

Det blir lite av en krock i vårt hus. Vi är två utmattade föräldrar och E, vår 12-åring, har ADD och är en motsats till L. L gör ofta E riktigt arg.

Jag önskar att jag hade mer energi så att jag orkade aktivera L mer. En utflykt/dag räcker inte för L vill alltid göra mer och mer och mer…

Nu går även maken på semester. Skönt! Då kan vi bytas av lite. Jag beundrar alla ensamstående föräldrar.

Många tror att ADHD är att man har mer energi. Det är egentligen en missuppfattning. Dessa bilder från ADHDfokus.se förtydligar och förklarar hur det är.

Och så här vi den stora frågan… Ska vi medicinera L så att hen får hjälp med sin aktivitetsreglering? L har en underbar sprudlande och kreativ personlighet. Hen är full av energi och idéer. Det vill vi ju att L ska behålla. 

Men vi märker att L ibland  (allt oftare) har oerhört jobbigt med sig själv och sina känslor. Hen blir väldigt frustrerad. Vi märker också att L har svårt med sina relationer med andra och att hen aldrig riktigt kan landa och komma till ro. 

Vi vet ännu inte hur vi ska göra med medicin. Det är svårt tycker jag. Vi vill att L ska må bra. Om L mår bättre av medicin så kanske hen måste få det. Vi får se…

ADHDfokus på Facebook: 

https://www.facebook.com/adhdfokus/

Här är min sida:

https://www.facebook.com/SupermamsenAspergerbarn/

Annonser

11 kommentarer

Filed under ADHD, Diagnos, förälder, Förståelse, Vardag

11 responses to “Hyperaktivitet 

  1. Vad jobbigt det låter!

    För några inlägg sen bad du om input.
    Jag vet att du inte gjort det här, men får jag ändå komma med några tankar?

    (Jag låtsas att du sa ja).

    Vad händer om du pratar med L om just det här med aktivitetsreglering?
    Att hen får försöka hålla sina tankar på det hen gör just nu. Som på promenaden. Kan ni öva på att ta in intryck och sinnesförnimmelser som kommer just nu. Sol och skugga, uppför och nerför, ljud och läten.
    En kort lista med saker att hitta som gör att fokus hålls på promenaden-något grönt, något runt, något, en bestämd siffra, en bokstav, en färg etc.
    Räkna fågelläten, gröna bilar eller nåt annat som kan fånga koncentrationen.
    Kan du och L prata om varför det är bra att försöka hålla koncentrationen på promenaden och inte vara sju steg bortanför? Funkar det?

    Vad händer om du pratar med hen om ditt behov av paus, betonar era olikheter och att behovet ligger hos dig, och inte har med hen att göra?
    Sätta en tidsgräns som du får göra vad du vill på.
    Kan ni utgå från lappen från BUP som är så bra, och ha ett samtal om hur DIN hjärna fungerar.
    Att ni tillsammans bestämmer hur det ska funka med L:s aktiviteter och ditt vilobehov.
    Kan L klara att lämna dig i fem minuter? Det är inte dumt för L att öva på det, och till och med få klara det. Klara av saker är ju jättebra.

    Kan L köpa att du och maken vill prata en stund vid bordet, och öva själv fem gånger innan ni behöver titta?

    Kan L ha en kortlåda med aktiviteter som hen kan välja mellan eller bara dra en aktivitet ur när du har paustid? Ni kan bestämma tillsammans hur många det ska vara och om ni ska byta för att undvika tristess.

    Min H har ju asperger och hens bästis har adhd. Bästisen fick diagnos långt, långt innan H. Vi sa bara att bästisens hjärna är gjord efter en annnan ritning än H:s, Då blev det inget fel med någonderas hjärna.
    Det kan funka för att inte skuldbelägga barnet eller för all del den uttröttade vuxen.

    Behöver du planera för att förekomma sådana situationer som hunger innan läggdags? Fråga i lagom tid om hen ska ha något att äta innan läggdags, sätta fram något som kan ätas när pyjamasen tas på eller under läsning?
    Att känna att man har initiativet gör ju att man inte blir så uttröttad.

    När jag pratade med H om saker och ting så gav jag ofta hen tre alternativ att välja mellan för att beskriva hur saker och ting kändes och för att lära sig känna igen sina känslor.
    Men också för att verkligen ta reda på hur hen kände. Barn gör ofta mycket för att göra oss vuxna till lags.
    Typ så här;
    -Om jag åker och hämtar ditt syskon, kan du vara ensam tjugo minuter?
    Svaret blir ett tveksamt ja.
    Då frågade jag:
    -Är det tråkigt att vara ensam hemma, är det läskigt eller vill du helt enkelt följa med?
    Ja, kanske det var läskigt.
    -Är det läskigt för att du tror att nåt ska hända, eller för att nån ska komma eller vet du inte, det bara är så?
    Så här höll jag på att nysta, och det funkade väldigt bra, för H fick tänka efter ordentligt och jag fick veta hur det verkligen förhöll sig.

    Nu hoppas jag att jag inte har trampat på några tår, utan det här är skrivit i största välmening, du låter så trött och ganska uppgiven. Kram på dig!!

    Gilla

    • Älskar råd! Tack snälla!
      Vissa delar av det du har skrivit har vi redan testat lite. Dock inte allt och vi har heller inte varit konsekventa.
      Jag tar till mig det du skriver och ska testa!
      Kram

      Gilla

  2. Triolind

    Varför har ni paus från melatonin? Vi ser det som att vi ger vår dotter med adhd och autism kroppens eget sömnhormon som hennes kropp har svårt att producera själv.
    När det gäller medicinering så var vi också väldigt tveksamma innan vi började. När vi nu hittat rätt märkte vi att skolan fungerade så oerhört mkt bättre. Man kan tycka att det borde räcka med extra anpassningar i skolan men tyvärr ser ju inte samhället ut så. Medicinen ger vår dotter en chans att klara AB skolan. För ett par veckor sedan glömde vi medicinen när vi var bortresta en natt och fick klara en dag utan. Kan säga att 3h bilresa var en prövning för oss allihop. Hon sa själv flera ggr den dagen att det var jättejobbigt och att hela kroppen var orolig. Jag fick en känsla av att hennes känsla för var hennes kropp börjar och slutar försvann än mer utan medicin. Vi har funderat på att göra uppehåll under loven men denhö här dagen avgjorde saken. För att vi öht ska kunna göra ngt tillsammans hela familjen (har 2 barn till utan diagnos) så är nog medicin tyvärr en förutsättningar. Hon sa själv att hon tyckte det var jättejobbigt utan medicin.
    Vet att medicin inte hjälper alla och det är ett väldigt svårt beslut att ta. Vill absolut inte propsa på ngn medicin! Vill bara beskriva vår situation. Vi tvekade LÄNGE innan vi påbörjade medicinering men sa till slut att utan att testa vet vi inte vad det innebär för henne. Det var en liten resa att hitta rätt dock.

    Gilla

    • Tack för att du delar med dig!
      Melatoninpaus tar vi för att jag läste att det kan vara bra. Annars kan kroppen vänja sig för mycket och då avtar effekten och man måste höja dosen.
      Har också hört att blodsockernivån kan bli högre. Vet dock inte om detta stämmer. Vi tänkte att nu när det är lov gör det inget om L somnar senare. Men det blir nästan outhärdligt. Kanske melatonin varannan dag 😉 Vi får se!

      Gilla

  3. Anna Melin

    Om han får veta vad som ska hända varje ag och vid vilken tid, skulle det kunna ta bort lite av hans frågor och ”tjat”? Bara en tanke….
    Förutsägbarhet funkar bra för min O
    Så kanske du kan få lite vila, kram 💕
    Du är fantastisk❤️Ta hand om dig🙏🏼
    (Jag har börjat på yoga för min egen skull, när jag skall gå på den säger min O – ha det så skönt och roligt mamma!
    Han märker att jag mår bättre av att ta hand om mig själv och har då mer ork för familjen. I början när jag gick iväg var det inte självklart att det skulle funka hemma men jag bara bestämde att nu är det min tur, nu gör vi yoga hemma tillsammans och barnen finner också ett lugn i det… finns många bra övningar som barn kan göra för att komma till ro lättare när det är dags att sova) tänker att det kanske kan vara något för L att testa? Gör övningarna ihop så blir det ännu roligare 💙

    Gilla

    • Tack för tips och pepp ❤
      Ja vi måste börja med någon form av schema på fritiden. Detta funkar ju inte.

      Jag tar promenader med ljudbok för att koppla av. Har faktiskt aldrig testat yoga. Det kanske vore något.

      Kram!

      Gilla

  4. Madeleine Backlund

    Oj oj oj vad jag känner igen mig i typ ALLT!
    Det dåliga samvetet att vilja vara ifred som gör att de små (numer rätt stora) skaver ännu mer innanför skinnet på en och lockar på ÄNNU mer uppmärksamhet.
    Lilla A pratar eller låter konstant om han inte tittar på TV eller spelar Xbox. (Vilket är få timmar i veckan) tjatar hål i huvet på en om han har tråkigt och går vi promenad m hunden kan man ju glömma en härlig strosande upplevelse med honom i örat😂
    Han älskar fakta! Alla fakta om allt men mest dinosaurier och StarWars. När han pratar om alla karaktärer och alla latinska nämnda utrotade benrangel är det bara att svara Jahaa… ja.. jasså… gjorde han det…? Hur stor var den då? Men JAG har inte en aning om vad han egentligen sagt😆 Vilket i sig kan ge dåligt samvete)
    Han gillar att äta dock och vill helst göra det när han har tråkigt. Har varit ett evigt nekande tills jag började göra egna isglassar utan socker som han får ta nästan när som helst.

    Lilla A har däremot inga större problem att somna oftast men Stora A har en kvällsprocedur som säker tar en timme av påminnelser… Tandborstningen tex där hon står sjungande i tandborsten framför spegeln i hallen dansandes noga utvalda koreografiska rörelser. -Borsta!
    Jag GÖR ju det!
    Upp och ner från taksängen glömmandes det ena efter det andra… Plötsligt efter en timmes tystnad då man nyduschad slagit sig ner i soffan med sambon, står hon i trappen som ett spökdjur…
    -Musiken blev tyst eller..
    -Sätt på prattanten (avslappningsapp för barn)

    Båda mina har medicin (Ritalin) och ärligt talat skulle jag ALDRIG tvekat om jag vetat hur bra de kunde få det.
    Båda två har haft jobbigt i både skolan och hemma med sig själva och allt runt omkring som stört.
    Stora A har gått från att inte vilja gå till skolan alls och ibland helst vilja dö till att ALDRIG vilja vara hemma för att hon kan missa något som hon kanske får lära sig och vill nu ha A i alla ämnen. Hon är en fantastiskt kreativ tjej men har intr förlorat något av det. Däremot känner hon att hon har mer ordning i sina kreativa idéer och kan utföra dem bättre. Hon kan förklara vad som händer när något blivit fel och hon har ett lugn som hon aldrig tidigare haft som gör att all hennes klokhet kommer fram.
    Lilla A’s framgångar har inte varit riktigt lika slående men han har det lättare m relationer i skolan och orkar på ett annat sätt.
    Han mådde väldigt dåligt precis då vi satte in medicinen och var förmodligen utmattad.
    Idag kan han vänta på sin tur i ett samtal och välja andra saker när han fastnar i att ha tråkigt.
    Jag har dragit mig för medicin men ångrar inte en sekund att vi valde det.
    Barnen mår i det stora hela så mycket bättre i sig själva och jag (också adhd+utmattning) kan känna mig som en liiiite bättre förälder med liite mer tålamod😇

    Gilla

  5. Åh vad jag känner igen det där till 110 %
    Våran lilla tjej är dock 5 1/2, svår adhd kombinerad form + odd (trotssyndrom). Hon får medicin, vi skulle och hon skulle inte klara det annars. Hon mår bättre och vi kan vara bättre föräldrar. 🙂

    Gilla

  6. Pingback: Uppstyrd och planerad semester | supermamsen

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s