C har just nu inte speciellt mycket hen behöver göra. Planen är 10 minuter matte/dag hemma vid datorn och träffa syon ca en gång/vecka och ha motivationshöjande samtal och prata om hösten.
Det är nästan omöjligt att få C att jobba dessa 10 minuter. C är stor nu och borde kunna plugga själv, men det går inte. Varje dag hänger det på oss föräldrar att det blir gjort. C har svårt med orsak – verkan och kan inte se att det hen gör (eller inte gör) nu påverkar framtiden.
Igår skulle jag plugga med C efter jobbet. Vi öppnade matteprogrammet och skulle börja jobba. Då var det ett nytt moment och C förstod inte direkt hur man skulle göra. Matte är inte min grej heller så jag kunde inte snabbt förklara. Detta ledde till att C låste sig och har varken gjort matte igår eller idag.
I min värld kan jag inte förstå hur det kan vara så stort motstånd mot 10 minuter matte. I Cs värld finns det stora hinder. C är bränd av skolan och har ingen tilltro till sin egen förmåga. Dessutom gillar inte C matte så det finns ingen lust. Anledningen till att det blev just matte är att det var lättast att jobba med hemifrån och skicka in uppgifter till läraren direkt via matteprogrammet.
Nästa år fyller C 18 år. C börjar bli vuxen och det stressar mig. Hen har inga betyg alls från grundskolan. Så fort vi berör ämnet skola/praktik är C helt låst. När och hur ska det vända?
supermamsen 
Jobbig situation. Känner igen mig.
behöver göra något som skapar energi. Förstår om det inte går med matte om det inte är intessant.
Enkelt hallå. Skolan vad gör ni. Hur tänker de.
Välj något som ger energi o inspiration. Klart man låser sig när det är tråkigt.
Kan andra ämnen som slöjd. Teckning. praktiska saker vara intressant. Ni har ingen gymnasium Finns individuellt program i närheten där ni bor.
Vi behövet få nytänk inom skolmiljön för att kunna inspirera ungdomarna med glädje.
Öka energin.
GillaGillad av 1 person
C skulle gå, och tillhör fortfarande, kommunens gymnasium individuellt val för att läsa in betyg. Tar sig inte alls till gymnasiet, därav matte. Inget är kul enligt C. Inte ev praktik heller. Vet inte vad vi ska göra…
GillaGilla
Har någon speciallärare arbetat med honom hemma hos er? Eller skolan är inte villig att erbjuda det?
GillaGilla
Skolan ville erbjuda det men centrala elevhälsan i kommunen sa nej.
GillaGilla
När man fyller 18 får man söka folkhögskola… kanske finns det någon som passar?
GillaGillad av 1 person
Tack, vi får kanske kolla upp det. Kan man gå där trots noll grundskolebetyg?
GillaGilla
Jag har skrivit förr att din C och min B verkar så lika. B är 20 år och har varit hemma i 5 år. Tills nu. Nu har han via ett projekt fått en praktikplats 3 d i veckan 9-12. Med det har vår nervositet eller, för mig känns det mest som skräck, ökat. Han vill klara sig själv men har ju kvar sina svårigheter. Det har gått rätt bra, stiger upp och tar buss själv.
Problem uppstod när han försov sig. Jag fick inte tag i honom efter att han slutat. Tidigare dagar hade han svarat och t.o.m. skrivt meningar.(Gör han bara när han är lite uppåt.) Jag fick direkt otäck känsla i magen. Nu har han inte tagit sig iväg. Mycket riktigt. Det tog 36 h, alltså sent kvällen efter, innan jag lyckades ”nå” honom. Med det menar jag få honom att öppna sig. Först då fick jag veta att han ”bara” försovit sig. Detta är egentligen inget problem. Han behöver ”bara” ringa praktikplatsen och säga att att han kommer senare, men för honom är detta oöverstigligt. Han låser sig totalt. Han vill heller inte ringa oss föräldrar för någonstans vill han klara sig själv. Handläggaren från projektet han är med i vill heller inte ha kontakt med oss föräldrar. Han är 20 o ska klara det själv..
Igår hände det igen. Samma låsning. Dock pratade han redan igår kväll den här gången, så vi slapp 36 h plåga bakom låst dörr. Jag försöker säga att han inte behöver inte klara allt själv, att han kan ringa oss så hjälper vi till. Att han har suttit hemma i 5 år. Det kommer inte gå plättlätt och det gör ingenting. Etc.
Nu måste vi försöka hitta en strategi så han inte inte försover sig. Låter jätteenkelt men han vill inte att jag väcker honom honom innan jag går och han vill inte att vi ringer och väcker honom. Och går vi mot hans vilja kan det i sig leda till låsning.
Till slut vill jag säga att det alltså finns lösningar fast de inte gått gymnasiet. Det har dock inte varit lätt att få plats så nu är vi ju livrädda att han ska sabba det. Samtidigt intalar jag mig att de ju måste vara vana vid allehanda strulpellar.
Inför honom får vi försöka hålla oss relativt lugna så han inte stressar upp sig och ger upp.
Kram till dig och alla oss storslagna kämpande föräldrar. Tänker ibland på vilket otroligt jobb vi gör utan att vi får minsta tack tillbaka ❤❤
GillaGillad av 1 person
Tack för att du delar med dig! Låsningar är verkligen svåra 😔 På något sätt ska det gå bra för våra barn/unga vuxna. Tur att de har oss som sagt 💪👊❤
Kram
GillaGilla
Att välja matte för att det är lättast som hemuppgift men när C avskyr det – är inte att ge C möjlighet att lyckas. 😢
C behöver få lyckas – praktikplats istället? Möta människor som stöttar och tror på c, det tror jag skulle betyda mycket. Att andra inte ser C som ett problem utan att 100% utgå från vad C behöver för att lyckas med det som bestäms.
Att veta att andra människor än föräldrarna vill att C kommer, genuint och äkta engagemang det är enligt min erfarenhet nyckeln till att brys hemmasittandet. Kraaaam
GillaGilla
Håller med! Syon pratar mkt med C om praktik men C vill inte och det finns inget C är intresserad av. Suck…
Matte är typ för att ha något skolrelaterat.
GillaGilla
Din C påminner oerhört mycket om min O. Os svar på alla förslag är i princip alltid nej för det är säkrare och tryggare med ett nej.
Tänker att det hänger ihop med diagnosen att ett nej blir en trygghet. Om C fick en konkret praktikplats presenterad för sig med besök, handledare och inom ett område som C gillar – datorer, mopeder??? Och ett besök på en plats men utan krav på C och att ge C möjligheten att se och känna in platsen och börja med typ 10-15 min per dag och se om det känns bra. Det handlar om trygghet och relationer ♥️
Ge C hopp om att få lyckas ♥️
Jag önskar av hela mitt hjärta att C får möta människor utanför familjen som tror på C ♥️
GillaGillad av 1 person
Tack ❤❤❤
GillaGilla
Mitt barn var över 20 år när han läste in gymnasiet på Österlens folkhögskola. Det gick såå bra. Det kostar en del att gå där men vi fick bidrag från kommunen och så hade han aktivitetsersättning vid förlängd skolgång.
GillaGillad av 1 person
Härligt att höra! ❤
GillaGilla
När min dotter var två år så trodde vi att allt skulle bli enklare bara hon blev lite större, typ fyra-fem år. När hon var fem trodde vi att det skulle bli lättare när hon kom i skolåldern, och senare när hon kom upp i typ mellanstadiet. Nu går hon i mellanstadiet, och jag inser nu att det alltid kommer vara svårt.
Men varför är det hemligt om ditt barn är en tjej eller en kille? Varför skriver du ”hen” istället för hon/han? Det drar så mycket uppmärksamhet från själva innehållet i texten.
GillaGilla
I början när jag skrev försökte jag hålla mig så anonym som möjligt för att skydda mina barns identitet och integritet. De visste att jag skrev men ville inte att alla skulle veta vilka vi var/är. Sedan en tid tillbaka (se nyare inlägg) har jag slutat skriva på det sättet. Dock känner mina barn fortfarande samma sak och jag respekterar deras önskan och försöker fortfarande hålla mig så anonym jag kan. Jag har nyligen gett ut en bok under pseudonymen ”Supermamsen” också.
GillaGilla