Nu går jag igång igen. Jag skulle inte göra det. Men jag ser det om och om igen och jag kan inte låta bli – dessa okynnesanmälningar som skolor gör till Socialtjänsten.
Flera av mina vänner har nu innan jul blivit anmälda till Socialtjänsten pga att deras barn har mycket hög skolfrånvaro under terminen. Jag vet hur det känns. Det hände oss precis innan förra julen och även före sommarlovet.
Skolor (jag skriver generellt men självklart gäller det inte alla skolor!) verkar ha fått för sig att Socialtjänsten ska lösa problemen i skolan. Och skolor verkar tro att om en elev inte kommer till skolan så beror det på hemmet. Alltså gör skolan en orosanmälan till Socialtjänsten.
Varför ser det ut så här?
Att eleven inte kommer till skolan kan självklart i vissa fall bero på en icke fungerande hemmiljö. MEN i de allra flesta fall, framförallt när det gäller frånvaro för barn med NPF (neuropsykiatriska funktionsnedsättningar), så beror det på en icke tillgänglig skola. Skolan gör inte de anpassningar som krävs för att eleven ska klara av att vara där. Så enkelt är det!
När vi blev anmälda såg Socialtjänsten snabbt, efter samtal med mig och maken, att det inte alls fanns fog för oro för våra barns hemförhållanden. De ansåg också att skolan gav bristande stöd. Men det stödet kan ju inte Socialtjänsten ge. Med andra ord upptogs både deras och vår tid av totalt onödiga möten.
Det verkar som att skolor i slutet av en termin gör en genomgång av frånvaro. När de då upptäcker en elev med mycket hög frånvaro så får de panik. Istället för att felsöka i skolan så gör de en anmälan till Socialtjänsten och lägger över skulden på föräldrarna.
Socialtjänsten är redan extremt hårt belastad i många kommuner (så även i min kommun) och att dessa anmälningar görs gör ju att de som verkligen är utsatta och behöver hjälp får vänta alldeles för länge.
Mina vänner känner sig kränkta och ledsna. Jag vet exakt hur det känns.
”God jul! Njut och slappna av nu! Den 28/12 är det möte på Socialtjänsten!”.
Många skolor verkar också per automatik göra en orosanmälan till Socialtjänsten om föräldrarna gör en anmälan till Skolinspektionen. Skolan vill, istället för att ta sitt ansvar, ha ryggen fri och lägga skulden på föräldrarna.
Vi föräldrar kämpar så för att våra barn ska få en fungerande skolgång och den utbildning de har rätt till. Det gör oerhört ont att ständigt mötas av ifrågasättande och misstro.
Det jobbigaste är inte att mitt barn har en diagnos. Det kan jag hantera. Det som gör ont är att bli misstrodd och ifrågasatt som förälder. Om och om igen…
supermamsen 
Tyvärr är det så att personal i skolan är skyldiga att göra en orosanmälan om man är orolig för barnets utveckling annars begår de tjänstefel. Vid stor frånvaro är barnets utveckling en befogad oro såklart. Lärare får naturligtvis inte frångå skollagen och anmälningsplikten pga diagnoser.
GillaGilla
Jag har pratat med soc och det finns ingen sådan regel att skolan måste anmäla per automatik pga hög frånvaro. Det är skolor som tror det.
Om dialog hem/skola finns, orsaken till frånvaron är känd och föräldrarna gör allt för att barnet ska gå till skolan.
Om då föräldrarna inte tycker att det finns någon insats att söka via soc är det ju ingen idé med anmälan. Så har det varit för oss varje gång.
Soc har stått som frågetecken och undrar varför skolan har anmält. Soc måste ju ha ett anmälningsmöte som upptar deras tid. Soc har sagt till oss alla gånger att ”få barn TILL skolan och stötta barn i skolan inte ligget på deras bord”. De kan stötta på fritiden. Ev familjebehandling men de tyckte att vi var så resursstarka föräldrar och att deras familjebehandlare inte kunde tillräckligt Mycket om NPF för att kunna stötta. De hänvisade till ”Kris- och anhörigstöd” på Aspergercenter.
Jag tror många bara hamnar i återvändsgränd på soc och det tar onödig energi från oss och onödiga resurser från soc.
GillaGilla
Ping: Gott Nytt År! | supermamsen
Hej supermamsen. Vi har talats vid förut.
Grejen med ”tjänstefel” är att det skall vara ett ”allvarligt åsidosättande av sina yrkesplikter”, och en anmälan kan bara göras av en överordnad, så, tja, det finns inte.
Så vi kan inte anmäla skolan för tjänstefel.
Och både du och jag har råkat ut för okynnesanmälningar under redan pågående utredningar. Jag har växt upp i hyreshus i förorten där idioter sparkar på hissdörren för att hissen inte kommer på ögonblicket. Och svenska rektorers beteenden är likadant.
Med andra ord Annas replik gör ingen skillnad annat än att den bara belyser oförmågan.
GillaGillad av 1 person
Tack!
Exakt!
GillaGilla
Reblogga detta på Tant Lyckra och kommenterade:
Håller med så det skriker om det!
GillaGillad av 1 person
Håller med så det skriker om det!
GillaGillad av 1 person
👍💪💕
GillaGillad av 1 person
Ping: Veckor fyllda av möten | supermamsen
Ping: Olika hantering och bemötande ger olika resultat och mående | supermamsen
Ping: Att våga be om, och ta emot, hjälp | supermamsen
Ping: Utmanande föräldraskap | supermamsen
Ping: Hur ska vi orka och hinna jobba? | supermamsen
Ping: NPF-föräldrar är experter i motvind | supermamsen
så vad kan man som förälder göra då? det måste ju finnas något? jag har råkat ut för en helvetes ledning på kronoparksskolan i Karlstad, de försöker få mig att ”sitta fint” hälsar jag inte, vilket jag inte gör på ledningen orosanmäler de. Med lärarna har jag ett bra sammarbete. Jag har frånsagt mig allt sammarbete med Soc, det är ju inte tvingande och enligt mig helt obefogat att slösa min tid på och energi. Har anmält till skolinspektionen, J.O utan något faktiskt resultat, men skickar ändå in allt material, trött på skolans maktbegär, har blivit inbjuden till polisens jurister för att granska ärendet om man kan anmäla falsk tillvitelse, börjar fundera om det kan vara rätt väg, men att när skolan misslyckas i sitt utförande med NPF barn, ska detta drabba förälder och samtidigt ibland även involvera syskon hur kan det då accepteras av samhället?
GillaGilla