Nu i sommar har Linnéa varit hos tandläkaren. Hon har haft ont i en tand ett tag och det visade sig vara ett hål som måste lagas.
Linnéa har mer eller mindre haft panik för att gå till tandläkaren. När hon var liten fick vi knappt dit henne på kontrollerna.
Tandläkaren och tandsköterskan som lagade hålet var så otroligt proffsiga och pedagogiska. Linnéa fick i förväg lyssna på hur alla olika verktyg lät. Hon fick känna på blåsen och sugen. De bestämde ett stopptecken och sa att de skulle pausa om hon höll upp handen.
Linnéa fick bedövningssalva och sen spruta. Sprutan höll tandläkaren lite gömd och bad Linnéa blunda för att hon inte skulle få stänk i ögonen. Jag vet inte om Linnéa ens uppfattade att det var en spruta vilket var tur eftersom hon är spruträdd.
När tandläkaren skulle börja borra sa hon ”Nu borrar jag i en sekund! Sen pausar jag”. Tandläkaren borrade och räknade högt ”Ett” sen tog hon ut borren. Sen gjorde hon samma sak och räknade högt till fem och sen tio sekunder. Sen sa hon ”Nu måste jag borra lite längre men visa stopptecknet om jag ska pausa!”
Alltihop tog ca 45 minuter. Linnéa var väldigt orolig innan besöket och hon grät till och med i början när hon satte sig i tandläkarstolen. Hon behövde aldrig visa stopptecknet.
Jag är så tacksam mot dessa pedagogiska proffs. Vilket fantastiskt bemötande! Nu är Linnéa inte rädd för tandläkaren längre.
supermamsen 
Toppen, verkligen! 🙂
GillaGillad av 1 person
Vad glad jag blir att det finns fler som har positiva erfarenheter från ”tandis”!
Jag bävade väldigt för att gå till tandläkaren med mitt barn, som har autism.
Det började på sämsta tänkbara sätt, någon form av logistiskt fel som medförde 45 minuters väntan.
Det byggde upp rädsla hos mitt barn, som var redo att gå därifrån när hon, den fantastiska tandläkaren tog emot.
Sådant tålamod, sådan fantasi. Dom olika verktygen vart rymdraketer, och mitt barn var astronaut i stolen som kunde manövreras. Dom skrattade tillsammans och jag satt och kände att en liten glädjetår letade sig fram.
Sedan var det dags för röntgen. Då vart det stopp. Obehag, upplevd smärta och massa negativa känslor.
Men! Det fanns en annan metod, där barnet fick stå i en ställning som roterade runt denne och röntgade på ett annat sätt.
Tandläkaren hittade på världens historia som involverade rymden och återigen var glädjetåren framme.
Besöket tog en timme allt som allt – ett besök som troligtvis hade tagit 10-15 minuter för dom flesta. Men oj! Så positivt överraskad att det finns sådana här guldklimpar hos Folktandvården!
…ursäkta min roman, jag vart visst imponerad av ditt inlägg! 🙂
GillaGilla
Tack! Härligt att höra om er positiva erfarenhet också. 🤗
GillaGilla