Nu åker vi!

Vi kom iväg! Jag är så glad och lättad!
I natt kunde jag knappt sova. Vilken anspänning.

Igår förberedde vi allt inför idag. Vi packade bilen helt klart. Allt för att det skulle gå smidigt idag, för att C inte skulle hinna tänka och få en låsning.

Ändå var det lite på gränsen för C. Hen låg kvar i sängen in i det sista. Syskonen satt redan i bilen. Allt var klart. C skulle ha en ”highway” till bilen.
Jag hörde C mumla  ”Jag klarar det inte….” och fick kramp i magen.

Maken gick dit och klädde på C och mer eller mindre puttade ut hen ur huset och in i bilen. Frukost har vi ätit på vägen.
Vi kunde inte stanna hemma och låta C tänka och känna efter. Då kan hen få en rejäl låsning.

Vi vet att C vill åka, men hen tycker det är jobbigt med övergångar och att ta sig hemifrån.

Jag tror inte andra ”normala” familjer kan förstå hur det kan vara i en familj där någon har ett funktionshinder.
Ska man på semester är det inte bara att packa och åka. Hej hopp in i bilen!

Vi måste tänka på olika scenarier, förbereda, curla… Och det är inte säkert att vi lyckas ändå.

Men nu är vi på väg! 😄

Postat med WordPress för Android