Polletten trillar ner

För ett par veckor sedan satt jag och maken kvar vid matbordet och pratade efter middagen. Ett sällsynt tillfälle av lugn. Alla barnen var upptagna med sitt.

Vi kom som vanligt in på allt som händer i vårt liv. Maken har också gått med i några olika grupper på Facebook.

Maken sa ”Vad jobbigt att ha ett barn som är hyper och måste sysselsättas och ett barn som inte vill lämna huset!”
”Ja det måste vara jättejobbigt!” svarade jag.
Maken tittade på mig med förvånad min ”Men hallå? VI har det så!”
Jag stannade upp och tänkte efter. Mitt ansiktsuttryck måste ha ändrats för maken frågade ”Trillade polletten ner nu?”

Ja! Det gjorde den! Vi har så! Vi har C som inte vill (klarar av att) göra speciellt mycket utanför huset. Hen vill vara hemma. Allt som kräver att C ska lämna huset blir en utmaning.

Sen har vi 6-åringen. Hen vill alltid göra något. Tjatar om lekpark, utflykter, kompisar, skogen, gäster… 6-åringen vill alltid att det ska hända något. Annars blir hen uttråkad. Hen kan tjata en hel dag. Tjatet driver mig till vansinne ibland!

Vår 10-åring är lite mittemellan. Hen vill ha en balans.  Lite både och. Ibland när vi har bestämt att vi ska ha en vilodag för Cs skull så kan 10-åringen bli ledsen för just den dagen ville hen hitta på något. Ibland när vi vill hitta på något så 6-åringen blir nöjd så blir 10-åringen sur för just den dagen ville hen vara hemma… När det gäller 10-åringen så känns det som vi alltid gör ”fel” just nu. Lösningen är att dela upp oss mer.

Jag är så glad över att mina tre barn är olika personligheter med olika smak och viljor. Jag älskar dem alla tre så otroligt mycket!
Men det är inte lätt att tillfredsställa allas olika önskemål och behov…

Postat med WordPress för Android