Det var därför C slutade gå till skolan. C löste ett problem som ingen såg och förstod. Klok unge jag har! ❤
Nu är det helg i huset och det är så tydligt att barnens behov är väldigt olika. 10-åringen har varit på kalas och ska sova över hos en kompis i natt. Imorgon har 10-åringen match. Full rulle hela helgen!
6-åringen tjatar om att hen vill leka med en kompis men jag orkar inte hålla på och ringa runt… Vi har i alla fall varit iväg och köpt skor till 6-åringen och gått två hundpromenader så lite stimulans har hen fått.
Jag lyckades få med alla tre barnen på förmiddagspromenaden. Vi var ute en timme. Jag är så glad att även C följde med. Fast hen klagade då och då på att hen var trött och ville vända eller gå en kortare promenad.
Egentligen behöver C också köpa skor. Innegympaskor till Friskis & Svettis. Men C orkade inte idag. Undrar när hen ska orka för det börjar bli lite akut…
Idag har 6-åringen lekt skola. Övat på att skriva siffror och räknat lite enkla +-tal. 6-åringen längtar efter läxor. Det gör faktiskt inte jag. Läxor fungerade inte alls för C. Det var en evig kamp med gråt och tårar. Det fungerar okej för 10-åringen. Men jag tror även hen skulle tycka att det vore skönt att göra jobbet klart i skolan och sen vara ledig som vi vuxna är när vi kommer hem (oftast från jobb i alla fall, men ledig kan jag nog inte kalla min tid 😉 ) En i huset leker skola och den andra får en ångestattack bara ordet ”skola” nämns! Skolpressen blev så stor att C slutade gå dit. Så olika det kan vara!
Nu blir det myskväll med film och godis för mig och 6-åringen. 10-åringen ska ju till sin kompis och C lär nog stanna vid datorn större delen av kvällen. Maken är iväg med en kompis och samlar välbehövlig energi.
Även om våra helger kan vara jobbiga ibland så är det ändå vilsamt om man jämför med vardagens klump i magen och den ständiga oron för bakslag.
En helg utan krav och måsten för C är en lugn helg! Skoköp får vi ta en annan dag! 🙂
Skogspromenaden gav energi! Hoppas C också kände det!
supermamsen 
Hej !
Hittade hit via Paula tillis blogg som jag hittade till efter att hon varit gäst i varagspuls.
Jag gråter o skrattar om vartannat när jag läser dina inlägg herregud har lust att skrika rakt ut att varför har inte BUP och personal som jag beklagat mig för sett alla dessa tecken ,,,,,,
Vi har en dotter som nu är 11 år och som jag tyckt eller hela familjen har fått gå på tårna för här hemma , jag har alltid tyckt sedan spädbarn då hon va väldigt svår att trösta att hon har varit vääldigt högljud , och svår att trösta, För 6 år sedan kontaktade jag BUP och sade att jag o min man orkar inte längre nu ( hela familjen bär hörselkåpor här hemma till o från för att hon skriker så otroligt högt o länge.
För att göra en lång historia kort så har vi alltså gått hos BUP i 6 år men de sadehela tiden till mig när jag sa att jag tror att hon har Autism att jag inte skulle titta på henne med de ögonen. Men vilka ögon skall jag titta med då jag visade filmer jag filmat i smyg på hennes utbrott etc men de ville till slut inte titta och sade till mig att vi förstår att ni har det jobbigt etc etc.
Vi fick endel tips om hur vi skulle bemöta och försöka få henne lugn men jag tyckte inte det hjälpte särskilt mycket och till saken hör ju att min man tyckte att hon jävlades med oss medans jag tyckte att hon inte kunde hjälpa detta och att hon har probleblem.
Redan där blir det ju svårt att hantera henne med olika syn på det hela.
Nu har ju hon gått i skolan och inte vägrat och jag har i 6 årstid kommit gråtande ibland till lärare förskolelärare och undrat om de inte märker något på henne men NEJ…..
Hon kraschar när hon kommer hem och de märker ju inte alla morgnar som vi helt svettiga har lyckats få iväg henne till skolan ,
(Tur att vi har ett gemensamt företag där vi kan styra mycket av tiden själva annars hade jag deff ha behövt sjukskriva mig )
Nu börjar fritidspersonal att märka av hennes lite udda beteende mot vänner, och skolavslutningen gick hon inte på inte heller den dag hon skulle fotas i skolan . På skolavslutningen i våras va hon klar och vi hade planerat kläder frisyr etc men i sista stund brakade hon ihop och slängde sig på golvet och skrek jag hatar skolavslutningar har alltid hatat det.
Hon blen hemma den dagen med sin Far . Jag ville ju gå på sonens avslutning eftersom han gick ur den skolan och skulle börja 7:an ( han får ju alltid komma i 2:a hand , vilket tär på mig något förskräckligt.
Jag känner igen allt du skriver om semester , aktiviteter, jag gör fel skriker hon ibland och jag vet inte vad eller hur jag skall göra mer än vara tyst o om tillfälle ges krama henne men måste tyvätt ha hörselskydd för skriket är högt o vibrerar i hela huvudet etc etc utom att hon inte är hemmasittare ”än”.
Jag va på en föreläsning med Svenny Kopp ( min idol numera) och efter det beslöt jag att skriva en egen remiss och nu har vi kommit in på BNK för en ordentlig utredning och jag känner mig slut. blir kanske sjukskriven halvtid för nu börjar nog en resa o jag måste vara stark…..
Nu skall vi engång för alla hitta verktyg som hjälper min underbara men otroligt svåra dotter……hoppas jag . Hon själv har aldrig velat prata med mig om jag tex frågar när vi har en lugn stund vad va det som hände hon håller för öronen och vill inte … Jag rör mig precis som du med mycket ord , så jag måste också tänka på att ordbanta men det är inte så lätt. kanske du märker på min text ……Jag känner mig ibland som en gisslan här hemma.
Din blogg berörde mig djupt och jag hoppas att ni får en fin tid framöver.
GillaGilla
Vi är många som får kämpa onödigt mycket pga bristande förståelse från omgivningen.
Skickar många styrkekramar till dig! ❤
GillaGilla