Anpassningar

wpid-20151025_102533.jpgLivet nu för tiden går mycket ut på anpassningar. Att anpassa oss efter vad C klarar av och inte klarar av. I helgen har vi varit på landet. Tanken var att hela vår familj skulle åka fredag till söndag tillsammans med min syster med familj och mina föräldrar.

Redan i början av veckan började C visa en oro för helgen. På torsdagen var oron väldigt stor och den resulterade i en jobbig morgon som ledde till att C fick ett bakslag och inte tog sig till hemmasittarskolan varken i torsdags eller i fredags.

Det är mina föräldrars landställe som de har haft i 11 år. C har varit där på somrar och lov nästan hela sitt liv. Förr var det inga problem att ta sig dit och vara där för C. Nuförtiden fungerar det inte. Jag har så svårt att vänja mig vid vårt ”nya liv”. Jag vill inte behöva vänja mig vid detta. Vad hände?

C fick stanna hemma i helgen. Hen sov hos en kompis lördag till söndag. Vi nöjde oss med en natt på landet. Det tar knappt två timmar att köra dit. C hade en bra helg hos sin kompis och var glad och nöjd.

Eftersom vi fick anpassa oss, och åka fyra av fem i familjen, så var jag först lite låg. Sen tänkte jag att okej, då får jag och maken passa på att verkligen mysa och umgås med syskonen.

Men 10-åringen satt inne i stugan hela dagen igår. Hen vägrade komma ut och kratta och höstfixa. Inte ens när vi lockade med familjekurra-gömma ville hen vara med. Jag kände mig så himla besviken. Kunde vi inte ha fått den tiden med 10-åringen? Varför ska det alltid vara något som strular?

wpid-20151025_102609.jpg6-åringen var glad och nöjd hela helgen. Hen krattade och eldade. Lekte kurra-gömma och sprang efter lillkusinen. Härligt att ett av våra barn mår bra i alla fall! Peppar peppar…

wpid-20151024_110116.jpg

Syskonen blev erbjudna att stanna på landet några dagar med mormor och morfar. 10-åringen ville tyvärr inte det men 6-åringen ska vara där några dagar. Skönt för hen!

Angående det där med anpassningar… Jag minns när vi påbörjade utredningen av C. Hen fick ingen diagnos i första vändan. Jag kommer ihåg att psykologen pratade om att ”ni måste anpassa”. Jag minns att jag sa ”Men kan inte du förklara för C att hen inte kan förhandla om allt och att det faktiskt är vi vuxna som oftast vet bäst och bestämmer”.

Nu har jag mer förstått tanken med dessa anpassningar. Det handlar om att skapa förutsättningar för C att slippa misslyckas. Det handlar om att hitta strategier för C att klara av vardagen och det handlar om att skapa rutiner som gör livet hanterbart för oss alla i familjen. Förr kunde jag mer se det som att C ”vann” i en förhandling eller en diskussion, men det är inte alls det som det handlar om. Det handlar om att C saknar vissa förmågor som de flesta andra människor har. C har väldigt svårt med förändringar. Om det sker en förändring blir C argsint. C har också svårt med krav. Krav kan leda till att C får en låsning eller blir väldigt orkeslös och trött.

Vi har ännu inte kommit fram till alla anpassningar som vi behöver göra. Att låta C stanna hemma från landet var en sak. Nu oroar vi oss lite för julen. Tanken är att vi alla ska fira jul på landet i år. Kanske måste vi fira jul hemma hos oss… Vi får se.

En sak som är lite jobbig är att jag och maken får mindre och mindre hjälp här hemma. Vi låter ju C slippa det mesta. Vi är nöjda om hen tar sig till hemmasittarskolan. Problemet är dock att syskonen inte heller vill hjälpa till då. Ibland känns det som om maken och jag har blivit en serviceinstans.

Anpassningar är ett måste. Det har jag verkligen börjat förstå… Men ibland blir det så tufft för alla runtomkring med dessa anpassningar. Det blir på bekostnad av syskonen eller mig och maken. Jag kan förstå att 10-åringen ibland tycker att livet är orättvist.

Vi är väldigt trötta nu maken och jag. Imorgon ska jag ha ett möte med chefen och säga att jag ska vara hemma resten av veckan i väntan på en läkartid.

Jag ska ta hand om mig själv och min familj. Ingenting är viktigare än det!

wpid-20151025_160038.jpg

Annonser

8 kommentarer

Filed under Anpassningar, Diagnos, Förståelse, Hemmasittare, Semester, Stress, Syskon

8 responses to “Anpassningar

  1. Ko

    Jag är i samms sits. Med anpssdningar, tvivel och bristande ork. Och på något sätt hjälper det att se andras ord på ens känslor. Hang in there

    Gilla

  2. Camilla

    Oj vad du ni och vi kämpar , tänker på er lilla 10 åring plutten vill nog ha mycket uppmärksamhet av er nu och kanske till och med är orolig för er. Känner väl av det pressade läget helt klart. Jag har precis kommit tillbaka från min läkartid där jag mötte en underbar läkare som lyssnade på mig ang min dotter o våra problem att jag kämpat i sååå många år för att bli trodd o först nu efter att skrivit en egen remiss kommit in på BNK o mitt uppe i en utredning. Att jag känner mig så spänd och orolig och trött och att det nu är viktigt att jag verkligen är med i denna karusell som startat…..
    Jag hade förhöjt blodtryck o ångest symtom skrev han så jag är nu 50 % sjukskriven ( har eget företag så jag har aldrig sjukskrivit mig förr då jag kan styra mina tider) men nu va det dags…..
    Läkaren tog min hand med både sina händer titta på mig och sade” att ha ett barn som mår dåligt är det värsta som finns sköt om dig och kämpa och fortsätt gå till din ”prattjej” terapeut. Jag fick tårar i ögonen och kände att han verkligen brydde sig.

    Jag har ju inte en tjej som blivit hemma sittare än ,,,, men tendenserna finns.
    Jag hoppas att ni får en tid där motgångarna är mindre och att era barn får må bättre jag hoppas hoppas hoppas. Vi får inte heller glömma att att ta en liten tid off från allt , gå o käka med maken eller promenad massage en kväll borta från hemmet eller vad som helst. Det löser ju inga problem men ger oss kanske lite mer energi för om inte vi orkar vem skall då ,,,,, sköt om dig och massor av styrke kramar

    Gilla

    • Skönt att du träffade en förstående läkare! Ta hand om dig nu. Och jag hoppas verkligen att din dotter inte blir hemmasittare utan att utredningen leder till stöd.

      Jag har ännu inte fått en läkartid men tänkte vara hemma 100% ett tag. Jag hoppas att läkaren sjukskriver mig… Orkar inte mer…

      Ja, att hitta små stunder att pausa är viktig men inte alltid så lätt.

      Stor kram till dig också! Tack för att du delar med dig!

      Gilla

  3. Pingback: En anpassad god jul | supermamsen

  4. Pingback: Välkommen 2016! | supermamsen

  5. Pingback: Ställer vi för låga krav nu istället? | supermamsen

  6. Pingback: Härlig hösthelg | supermamsen

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s