Frustration

wpid-20150923_112202.jpgSom min man uttryckte det i morse ”Upp som en sol, ner som en pannkaka!”
Igår var en rekorddag för C. Hen var i hemmasittarskolan i tre timmar. Helt otroligt!
Idag gick det inte alls. C grät och sa att hen var trött. Så det blev en hemmadag.

Jag hörde av mig till hemmasittarläraren som sa ”Det känns som om C fortsätter sin vana med att styra världen själv”.

För mig känns det som att läraren säger ”Ditt barn har inte respekt för dig. Du måste styra ditt barn och se till att hen kommer hit. Du är en svag förälder!”.

Jag har ju läst boken ”Asperger och stress. Inte bara Anna” av Elisabet von Zeipel i samarbete med Kerstin Alm. I den boken står det mycket om att personer med asperger gör av med så mycket mer energi än vad ”normala/vanliga” människor gör.

På s. 142 i boken står det ”…när du har energi då behöver vi hitta sätt så att du lär dig spara på den. Den får inte ta helt slut, för det är då du åker ner i botten igen”. Tänk om C verkligen gjorde av med all sin energi igår…

Läraren verkar mer vara inne på att C trotsar eller använder härskarteknik för att få styra och bestämma. C är ju en trotsig tonåring som mår dåligt. Jag vet inte vad som är vad. Men jag är rädd för att C faller rejält om vi pressar för mycket.

På s. 140 i boken står det:
”SÅ MYCKET SOM MÖJLIGT MED LUST. SÅ LITE SOM MÖJLIGT MED TVÅNG!
Vissa saker som inte är lustbetonade måste naturligtvis utföras även för den som har asperger. Men har vi en möjlighet att göra om en måste-uppgift så att den blir mer lustbetonad hjälper vi personen att spara energi och fungera bättre på kuppen. Är inte det att skämma bort, har jag fått höra ibland, för så ser inte livet ut? Nej, det är att förstå, att förhålla sig förnuftigt till en funktionsnedsättning! Vad som tar respektive ger energi är individuellt men värdefullt att ta reda på för att få rätt balans.”

Problemet för oss är att vi inte når fram till C. C vill inte prata om sina svårigheter, C vill inte kännas vid sin diagnos… Hur ska vi då hjälpa hen?

På s 133 i boken står det:
”Föräldrarna hade sökt hjälp för sin dotter under tio års tid, men ingen hade ställt diagnosen asperger. Anna hade berövats chansen att få förståelse och hjälp för de behov hon hade. En ung människa hade fått bränna ut sig, inte bara en gång utan säkert flera, utan att någon hade förstått vad de utsatt henne för”.

Lite så känner jag. C blev utmattad/utbränd för att ingen förstod. Vi har dock bara kämpat i två år.
Ibland känner jag mig manipulerad och lurad av C. Men C mår inte bra… Jag vet inte om hemmasittarläraren har greppat detta fullt ut än…

På s. 114 i boken står det:
”- Vi har arbetat mycket för att Anna ska känna gränsen för sin ork. Så när Anna säger att hon inte orkar, så berömmer jag henne. Vad som då är avgörande är att hon kan lita på att hennes omgivning förstår och respekterar henne så att ingen pressar henne att hålla ut lite till. Det är bland annat det här som Annas föräldrar och jag pratar mycket kring, och de förstår att de gör att fantastiskt jobb”.

Det är ju det C gör. Säger ”STOPP!” och vi ifrågasätter och pressar lite till. Det som är dubbelt för mig är att C nu sitter glad vid sin dator, spelar och skrattar och pratar på SKYPE.

Jag känner mig så frustrerad!

Annonser

12 kommentarer

Filed under Boktips, Diagnos, Hemmasittare, Stress

12 responses to “Frustration

  1. Jenny

    Den boken måste jag låna känner jag!

    Jag tror du har helt rätt gällande energinivån, han gjorde av med allt igår. Och då är 3 timmar för länge kanske, men jag tror att man ofta gör det misstaget med dessa barn att ”nu går det ju jättebra så nu jobbar vi på en stund till” och då kanske det slutar med att all energi gick åt i skolan och sen kraschar man hemma.
    Finns det något bestämt mål för C i skolan. Kanske ska han vara där tex 1 timme varje dag oavsett om det är en bra dag och sen sakta öka under en mér långsiktig period.

    Vi är inte i samma sits (ännu…) men som jämförelse så har sonen (ADD och Asperger) typ vägrat jobba i skolan, har varit väldigt arg och frustrerad och hösten har varit hemsk. Haft stora problem att komma iväg på morgonen, ofta en timme för sen…
    Vi har haft turen att han går hos en barnpsykolog som sedan också varit med på våra skolsamtal och ganska små och enkla förändringar har gjort stor skillnad.
    Men kopplat till eneginivån så har sonen själv uttryckt att det är så jobbigt för man vill ju bli klar snabbt med uppgifterna men om man blir klar snabbt så får man bara ännu mer extrauppgifter. Vilket inte motiverade honom till att jobba överhuvudtaget för han såg liksom inget slut på det. Så nu har han nerskrivet klart och tydligt vad han ska göra och när de uppgifterna är klara så är han färdig oavsett om det är 20 minuter kvar på lektionen. Och han får därmed energi över och blir motiverad att jobba. Så jag tror det ät viktigt att ha avgränsade uppgiftet och sedan inte lägga på ännu mer bara för att ” han jobbade ju så bra”
    När det gäller datorn, skype mm och han sitter där och spelar och är glad så förstår jag din kluvna känsla, men tänk istället att det är en miljö/situation som han mår bra i och kan samla ny energi!! Många kramar♡

    Liked by 1 person

  2. Camilla

    Läser den boken nu ! Förstår din frustration i att bara vilja skrika rakt ”vad håller du på med nu går du till skolan” till att nog förstå att hen klarar det inte. Usch va maktlöst o svårt… Vi är ju inte riktigt där men de senaste morgnarna har varit värre än vanligt,mycket slänga sig på golvet precis när vi skall iväg hon är ju ändå 11. Förr kunde hon gå men nu kör jag o hämtar henne men hennes tårar kommer i bilen och hon skriker att det är mitt fel att de kommer ( råkade ägna för mycket uppmärksamhet till trafiken o missade va hon sade ett ögonblick) vi sitter i bilen på skolgården och hon skäller o sparkar i sätet. åh nu kommer dem igen säger hon o pekar på ögonen. Gör något skriker hon och jag försöker krama men det är fel säger hon .Vad skall jag göra då säger jag för jag vet verkligen inte. Vi sitter tysta en stund sen tar hon väskan o går mot klassrummet lämnar dörren öppen o jag säger älskar dig…… Vad skall jag göra är det jag eller är det så frustrerande i skolan .I skolan märker de inget förutom att hon uteblir på vissa utflykter skolavslutning etc Jag kan inte nå henne hon vill inte prata om varför hon skriker eller blir ledsen hemma vet i sjutton hur det kommer att gå om hon nu får en diagnos, hon kommer verkligen inte vilja prata om det heller Vem kan nå min dotter , jag vet inte ……..

    Gilla

  3. En Mormor

    När jag läste att C varit i skolan 3 timmar var min tanke: hur blir det i morgon? Jag vet att det dom gör för mycket en dag ofta ger bakslag. Jag förstår inte alls tanken på att hon ska tillbaka till den vanliga skolan den är oftast inte anpassad för dessa barn. Jag vet inte var du bor och om det finns specialskolor där. Använd boken om Anna som en bibel.
    Lärarna verkar inte förstå hur det hänger ihop. Trist!
    Jag tror att många som är i liknande situation känner igen sig i det du skriver.Du gör ett fantastiskt jobb med dina barn, jag förstår att det tar all energi.
    Många stödjande kramar.

    Gilla

    • Tack! ❤
      Ja det finns specialklasser i ett par skolor i närheten. Problemet är att C vill gå i vanlig klass i vanlig skola. Hen har inte ännu accepterat sin diagnos som hen fick i somras.
      Tack för kramar! ❤

      Gilla

  4. Pingback: Livet är som en hiss | supermamsen

  5. Pingback: Tomhet | supermamsen

  6. Pingback: Parallella processer | supermamsen

  7. Pingback: Stress och press | supermamsen

  8. Pingback: Turbulent vecka | supermamsen

  9. Pingback: Vilken form av avlastning och stöd behöver ni? | supermamsen

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s