Bristande föräldraförmåga? Nej! Vi är superföräldrar!

20160429_095853-1.jpg

Det är väldigt många som har synpunkter på oss som är föräldrar till barn med NPF. Det kan handla om att vi curlar våra barn för mycket. Det kan handla om att vi inte är tillräckligt hårda och har dålig pli på våra barn.

s. 219 i boken "Explosiva barn" av Ross W Greene

s. 219 i boken ”Explosiva barn” av Ross W Greene

Jag är uppriktigt trött på att bli ifrågasatt. Jag skulle vilja att föräldrar till NT-barn (neurotypiska, ”normala” barn) bytte plats med mig en vecka. Kanske en pedagog kan prova på mitt liv ett tag också. Och någon från Socialtjänsten…

Det är inte så att jag är en slapp förälder som inte försöker uppfostra mina barn. Jag gör allt jag kan för att ge dem en bra uppfostran och jag vill absolut att de ska lära sig ta ansvar och visa respekt.

Självklart vill jag att C ska vara i skolan. Det är ju därför vi kämpar så och försöker få skolan att förstå vad som behövs för att C ska kunna vara där.

Min föräldraroll går inte att jämföra med en ”vanlig” föräldraroll. Ett av mina barn har ett lite annat sätt att tänka och fungera på. En annan funktionsvariation. Det påverkar hela familjen. Detta gör att jag måste göra lite annorlunda i mitt föräldraskap. Jag går kurser på Aspergercenter, lyssnar på föreläsningar och läser böcker om autism och låg-affektivt bemötande. Allt för att ge just mitt (mina) barn rätt förutsättningar att utvecklas.

Det som blir svårt här är att det verkar som det bara finns en ”inre krets” som förstår allt detta. De som förstår är de som är utbildade/specialister på NPF, alla föräldrar till barn med NPF och de som själva har NPF. Andra runtomkring förstår inte.

s. 172 i boken Asperger och stress. Inte bara Anna” och är skriven av Elisabet von Zeipel i samarbete med  Kerstin Alm. Vi försöker hjälpa C stressreducera efter att ha blivit utmattad i en icke anpassad skola men samhället låter inte vårt barn vila.

s. 172 från boken Asperger och stress. Inte bara Anna”  av Elisabet von Zeipel i samarbete med Kerstin Alm.
Vi försöker hjälpa C stressreducera efter att ha blivit utmattad i en icke anpassad skola men samhället låter inte vårt barn vila.

Skolan (i alla fall de skolor C har gått/går på) tycker att vi har dålig föräldrakapacitet (de har inte sagt det rakt ut men vi har t ex fått höra att det är bara att bestämma att C ska gå till skolan). Många funderar kring om C får bestämma för mycket över sitt liv. C är ett barn och vi ska ju bestämma om C ska vara i skolan eller inte tycker de.

s. 65 i boken "Barn som bråkar. Att hantera känslostarka barn i vardagen" av Bo Hejlskov Elvén och Tina Wiman

s. 65 i boken ”Barn som bråkar. Att hantera känslostarka barn i vardagen” av Bo Hejlskov Elvén och Tina Wiman. C valde inte att bli hemmasittare. Hen blev det för att skolan inte anpassades i tid. C är trött.

Här blir det ett glapp mellan oss som VET hur det är och de som TROR SIG VETA, men inte läser på och sätter sig in i t ex autism.

s. 47 i boken "Barn som bråkar. Att hantera känslostarka barn i vardagen" av Bo Hejlskov Elvén och Tina Wiman

s. 47 i boken ”Barn som bråkar. Att hantera känslostarka barn i vardagen” av Bo Hejlskov Elvén och Tina Wiman. Vi föräldrar försöker ställa rimliga krav och hjälpa C lyckas men vi blir motarbetade och ifrågasatta som föräldrar.

De kurser och föreläsningar vi har gått på om autism trycker mycket på att vi föräldrar måste lyssna på våra barn och lita på att när barnen säger stopp så är det STOPP. Vi ska inte pressa på utan visa förståelse. De säger att även pedagoger måste ta hänsyn och visa förståelse för detta. Uppenbarligen går inte skola och Socialtjänst på dessa kurser och föreläsningar. Det blir ju väldigt svårt för oss att lyssna på våra barn när skolan och Socialtjänsten pressar på om Skolplikt och säger att vi är svaga föräldrar samtidigt som vi känner vårt barn och vill låta barnet få vila och läka i sin egen takt.

wpid-20150906_144536-1.jpg

s. 74 i boken ”Asperger och stress. Inte bara Anna” skriven av Elisabet von Zeipel i samarbete med Kerstin Alm.

Energiförbrukning för människor med autism fungerar annorlunda jämfört med för ”normala” människor och ofta är dessa personer också väldigt känsliga för t ex ljud, ljus, intryck osv. Detta verkar inte heller alla skolor ha tillräckligt med kunskap om. Det anses konstigt att C kan komma till skolan den ena dagen men inte den andra. Att all energi är borta och att C är dränerad efter en skoldag finns det ingen förståelse för. Då anses C vara lat och vilja styra och bestämma. Och vi föräldrar anses slappa…

s. 66 i boken ”Asperger och stress. Inte bara Anna” och är skriven av Elisabet von Zeipel i samarbete med Kerstin Alm.

s. 66 i boken ”Asperger och stress. Inte bara Anna” skriven av Elisabet von Zeipel i samarbete med Kerstin Alm.

Hur ska vi kunna göra det vi i hjärtat vet är rätt för vårt barn, och som vi har lärt oss av specialister, när alla runtomkring pressar på och tror sig veta bättre trots att de inte är pålästa?

s. 18 i boken ”Asperger och stress. Inte bara Anna” och är skriven av Elisabet von Zeipel i samarbete med Kerstin Alm.

s. 18 i boken ”Asperger och stress. Inte bara Anna” av Elisabet von Zeipel i samarbete med Kerstin Alm. C stannade hemma för att hen inte mäktade med skolmiljön längre.

Det som är skrämmande i detta är att jag har läst att det ska bli lättare att tvångsomhänderta barn med t ex autism. Detta är ju helt galet! Då dömer alltså Socialtjänsten ut föräldrar baserat på t ex skolfrånvaro. De dömer ut pålästa föräldrar som vill sina barns bästa. Som vill låta dem växa och utvecklas i sin egen takt. De tar autistiska barn från tryggheten i hemmet och placerar dem hos främlingar. De flesta som har lite koll borde ju veta att detta är rent av skadligt för autistiska barn som behöver trygga relationer, rutiner och stabilitet i sitt liv. Dessa barn kan ju bli skadade för livet!

Jag säger inte att det aldrig finns fog för tvångsomhändertagande. Självklart gör det det ibland, t ex vid misshandel, missbruk osv. Men om det finns en överrepresentation av NPF-föräldrar som har barn som blir tvångsomhändertagna, trots att föräldrarna inte missbrukar och misshandlar eller har annan egen allvarlig problematik, så är det ju helt galet! Jag låter det vara osagt om så är fallet eller inte. Men om det är så blir det förödande konsekvenser för både barn och föräldrar.

C är kravkänslig. Det har vi intyg på från BUP. C är oflexibel och behöver förberedas. Därför måste vi tänka oss för och ställa krav på rätt sätt och ställa rimliga krav så att C kan lyckas. Om kraven blir för höga låser sig C och får ångest. Detta ser ju aldrig skolan för det händer hemma, INNAN vi eventuellt lyckas få iväg C till skolan. C behöver alltid ha svar på frågorna: Vad? Var? När? Hur länge? Med vem? Vad händer efteråt? Om C inte har svaren kan C bli orolig och få ångest. Om C inte får svaren på dessa frågor i skolan kan kanske C ändå lyckas hålla ihop en skoldag men det blir en negativ eftereffekt som vi får se hemma. C kan bli helt dränerad efter en sådan dag vilket kan göra att hen inte kommer iväg till skolan dagen efter.

Jag känner mig säker på att de flesta NPF-föräldrar har en väldigt god föräldraförmåga och verkligen gör allt för sina barn. Vi har ju tusen olika kontakter för att våra barn ska få det stöd som de har rätt till. Vissa föräldrar till ”normala” barn hade nog dukat under för längesen…

Föräldrar till ”normala” barn behöver inte försvara sitt föräldraskap hela tiden och bli granskade och ifrågasatta. De flyger under radarn. Vem vet vad som händer hemma hos några av dem…

Men vi, som kämpar för våra barns rättigheter… Vi som kämpar för att få stöd och förståelse… Vi som gör ALLT för våra barn… Vi blir ifrågasatta och misstrodda som föräldrar. Någonstans brister det i kommunikationen och kunskapen om NPF.


s. 62 i boken Asperger och stress. Inte bara Anna” och är skriven av Elisabet von Zeipel i samarbete med  Kerstin Alm.

s. 62 i boken ” Asperger och stress. Inte bara Anna” av Elisabet von Zeipel i samarbete med Kerstin Alm. Jag har fått höra att jag är för känslomässigt involverad och att C styr mig. När det enda jag försöker göra är att stötta och hjälpa mitt barn utvecklas…


Det är ju ett måste att alla som jobbar med barn på något sätt (förskola, skola) samt Socialtjänsten/LSS måste ha spetskompetens inom NPF. Kunskapen och förståelsen måste öka!

Framöver ska jag och maken återigen sitta på ett möte på Socialtjänsten och försvara oss. Vi ska återigen berätta hur vi gör för att stärka och stötta vårt barn. Vi kommer säkerligen att bli ifrågasatta av både skolan och Socialtjänsten…  Hur mycket tid och energi tar inte detta från oss som så väl behöver använda vår energi på våra fantastiska, men krävande, barn.

Förhoppningsvis leder mötet till någon form av stöd denna gång. Vi får se…

Har vi bristande föräldraförmåga? NEJ! Vi är superföräldrar!

Om inte samhället skyddar våra barn måste vi föräldrar göra det!

Om inte samhället skyddar våra barn måste vi föräldrar göra det!

Annonser

44 kommentarer

Filed under Anpassningar, Ångest, Boktips, Diagnos, förälder, Förståelse, Hemmasittare, Kommunikation, Skola, Stress

44 responses to “Bristande föräldraförmåga? Nej! Vi är superföräldrar!

  1. Camilla

    Så bra skrivet, vi fick en superkontakt på LSS hon förstod så mycket och jag undrade va hon varit i alla dessa år vi gått på BUP och tragglat med måla tavlor osv osv osv…. Nu har vi fått avlösare 4 timmar i veckan för att jag , mannen och påsikt syskonet skall hämta lite kraft och det bästa av allt att Dottern Accepterar den nya ”barnvakten” 20 år som också gillar hästar o film. Nu skall de till ett privat stall på lördag i 4 timmar…… hoppas det kommer funka……. och att hon inte blir för utmattad vi får prova oss fram i lagom takt…. Denna vecka va hon hemma en dag , men de hade vikarie och avlösaren va här i 4 timmar för att känna sig för , blev kanske lite för lång tid så här i början då dottern satt vid bordet o åt och tittade på film med avlösaren och va hur lugn som helst … bet ihop antagligen.Kram på dig

    Liked by 1 person

  2. Det är så sjukt tragiskt och som du skriver så är VI experterna på våra egna barn.
    Inte fan låter föräldrarna sina barn att bli ”hemmasittare” med vilja?!
    Tänker på Er och tycker att du gör ett grymt jobb ska du veta ♥️

    Gilla

  3. Din historia är min historia.
    I alla fall i allt väsentligt.

    Gilla

  4. SÅ bra skrivet! TACK!💚

    Gilla

  5. Känner tyvärr igen mig i väldigt mycket av det du beskriver! Kram!

    Gilla

  6. Får man dela på sin egen sida? Det är SÅ bra formulerat 💚

    Gilla

  7. Christina

    Känner att jag skulle kunna skrivit detta själv. Vi är verkligen superföräldrar men som ständigt blir ifrågasatta och vi ifrågasätter oss själva också säkerligen. Skolan har haft svårt att förstå och acceptera den stora ungen (utreds just nu för AST o ADHD) så vi bytte skola. Vi har dock bra stöd av BUP och specialpedagogen och har fått till en del förändringar för mellanbarnet (med adhd) men det är ändå inte lätt. Varje dagar olika i energinivå, och det förstår ingen riktigt, inte ens barnet självt. Det är bara att ”go with the flow” och anpassa dagen efter energinivån.
    Hoppas verkligen att omvärlden kommer förstå bättre snarast!

    Gilla

  8. Anna

    Du beskriver din frustration på ett målande sätt och alla NPF-FÖRÄLDRAR är superhjältar! Det är ni!

    Du för också fram en vass kritik mot skolan som du anser inte förstår. Du föreslår att läraren ska byta plats med sig en vecka. Jag tror att det skulle vara bra för dig också. Lika mycket som skolan måste ha förståelse för ditt barn så är det viktigt att du har förståelse för skolan. Då kan ni samarbeta och få till ett bra jobb.

    Det är inte bara NPF- föräldrar som är superhjältar. Det är även lärarna. Troligen finns det inte bara 1 npf-barn i klassen, det finns 2-3 stycken. Lägg därtill barn med koncentrationsproblematik, barn med läs och skrivsvårigheter osv… Alla gör så gott de kan utifrån olika perspektiv. Du som förälder och läraren/skolan men ni utgår från olika perspektiv. Du är frustrerad över lärare som inte förstår, men det är skolsystemet du ska vara frustererad på. Lärare har lagar och regler att förhålla sig till. Det är deras jobb! Tro mig, man tycker inte att alla lagar och regler är rätt och passar alla… lärare är också människor och har känslor. De barn som har stor problematik släpps inte i tanken när man låser dörren och går hem. De finns med när man sitter på barnens träningar, när man lagar middag, vid middagsbordet, framför tv:n, i drömmar. Man vill inget annat än att det ska bli bra.

    Gilla

    • Jag har full förståelse för detta. Jag har tidigare skrivit ett inlägg som heter ”Reflektioner efter en dag i skolan”. Jag vet att lärarna har ett tufft jobb.

      Det jag framförallt är frustrerad över är att när vi framför hur det är för vårt barn som har skolan inte trott på oss. De trodde inte på oss före kraschen och de tror inte riktigt på oss nu trots kraschen.

      Jag är fullt medveten om hur det ser ut i klasserna och att det inte är lätt att räcka till. Även mångs lärare är Superlärare!

      Kanske har vi haft otur gällande C… Jag vet inte…

      Med tanke på hur många delningar detta inlägg har fått och alla igenkännande kommentarer, både här och på Facebook, så är detta uppenbarligen inte ovanligt.

      Samarbete mellan hem och skola är jätteviktigt. Skolan måste ju lyssna på oss föräldrar. Hade Cs skola lyssnat redan i 4:an/5:an när vi bas om anpassningar hade kanske C (och vi föräldrar, jag är sjukskriven pga allt detta) sluppit krascha. Så är det!

      Tack för dina tankar!

      Gilla

    • Maja

      Anna,
      Tack för inlägget. Skolans perspektiv måste också släppas fram och få utrymme i debatten. Det är tröttsamt att ständigt (i olika sammanhang och forum) få till sig att vi som arbetar i skolan inte gör vårt bästa, inte försöker eller ens vill göra det. Inte ok med tanke på hur otroligt mycket tid och tanke lärare lägger ned på att planera, förbereda och fixa bäst det går med alla varianter av elever som finns i klassen!

      Gilla

      • Håller med dig!!! Det är jätteviktigt med skolans perspektiv!
        Jag kan ju, som jag skriver i ”Om mig” bara förhålla mig till med liv. Alla har ju olika upplevelser.
        Samarbete mellan hem och skola är väldigt viktigt och det går så klart åt båda håll. Läs gärna inlägget jag länkat till ovan ”Reflektioner efter en dag i skolan”.

        Gilla

  9. Carola

    Så sant 😊 Vi kämpar och jag brukar tänka att jag är glad att mitt barn har fått oss som förälder. Alla orkar inte ☺️ Visst tror jag lärarna kämpar men inser nu också att de inte är många som har npf utbildning. Hur svårt kan det vara att se till att de får det i utbildningen? Tur finns det vissa skolor som satsar på att utbilda alla men där är vi inte än. Sonen hemma sedan 3år tillbaka.

    Gilla

  10. Pingback: Underbara vår! Jag vill kunna slappna av och njuta! | supermamsen

  11. Pingback: Tillbaka i verkligheten | supermamsen

  12. Pingback: Hänt i veckan | supermamsen

  13. Pingback: Vi måste hjälpas åt att sprida kunskap! | supermamsen

  14. Pingback: Långsamt maskineri | supermamsen

  15. Pingback: Vem har rätt att bestämma om ett barn ska utredas eller inte? | supermamsen

  16. Pingback: Varför litar ”folk” inte på oss? | supermamsen

  17. Pingback: De osynliga eleverna | supermamsen

  18. Pingback: Lycklig! | supermamsen

  19. Pingback: ”Imorgon – då jävlar ska jag vara en bra mamma!” | supermamsen

  20. Pingback: Evigt ifrågasatt | supermamsen

  21. Pingback: Hoppfull och livrädd | supermamsen

  22. Pingback: Kära Försäkringskassan, | supermamsen

  23. Pingback: Okynnesanmälningar | supermamsen

  24. Pingback: Gott Nytt År! | supermamsen

  25. Pingback: Ett kvitto på att vi har gjort rätt! | supermamsen

  26. Pingback: Att våga be om, och ta emot, hjälp | supermamsen

  27. Pingback: Idag skulle det vara slut på ”det jobbiga”… | supermamsen

  28. Pingback: Dubbla känslor  | supermamsen

  29. Pingback: Den hjälp som skulle ha hjälpt finns inte | supermamsen

  30. Pingback: När livet lättar  | supermamsen

  31. Pingback: Skärmsläckaren  | supermamsen

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s