”Imorgon ska jag ha kalas och du är inte bjuden!”

”Imorgon ska jag ha kalas och du är inte bjuden!”
Den kommentaren fick L, min 8-åring, i fredags av sin klasskompis M. Dessutom hade Ls bästa kompis i skolan, N, sagt ”Vet du L… Jag tycker mer om K än dig!”

När jag hämtade L var hen givetvis ledsen. Det gör ont i hjärtat.

För några veckor sedan hade L sitt kalas. Vi bjöd 12 barn. Sju kunde komma. Även M, kompisen som inte bjöd L på sitt kalas i lördags, var bjuden på Ls kalas. Kalaset blev lyckat. L var glad hela tiden. 

Vi fikade inne men annars höll barnen mest till ute. De hoppade studsmatta och kastade boll.

När barnen skulle gå hem sa en mamma till mig ”Härligt att de kunde leka ute! Vi brukar alltid ha S kalas ute!”

Jaha..tänkte jag. Brukar S ha kalas? Trots att L har bjudit S på kalas i flera år har L aldrig blivit bjuden till S på kalas. ☹ Jag sa inte detta högt men nu i efterhand tänker jag att jag borde ha gett någon liten pik.

Antalet kalas L har varit på detta läsår går snabbt att räkna. Ett… Bara ett!

L är inte ensam i skolan. Alltid när jag hämtar leker L med någon eller sitter vid några och håller på med sitt.

Men L blir inte utvald till saker. Varken till kalas eller lek. Jag kan förstå att man som förälder tänker att barnet ska bjuda de kompisar som barnet leker mest med. Men ändå… L älskar att leka och gå på kalas! Kunde inte någon ”bjuda tillbaka”?

L är väldigt påhittig, kontaktsökande och social men också väldigt rak, ärlig och bestämd. L skiftar snabbt i sina känslor och känslorna är starka. Dock är inte L utåtagerande och fysisk.

Några föräldrar har skapat en Facebookgrupp för årskurs-ett-föräldrar. I den gruppen ställs frågor om adresser och telefonnummer för att skicka kalasinbjudningar och styra upp lek. Ingen har bett oss om vår adress eller vårt telefonnummer. Ingen ringer oss och frågar om L vill leka. Vi brukar själva ringa runt på helgerna för L är så leksugen, men svaret blir ofta ”Nej, jag kan inte för jag ska leka med…”

Som tur är leker L med tre barn som är ett år äldre. Dessa barn brukar ofta tacka ja till lek om de kan och får för sina föräldrar. Ibland ringer en av dem till L.

Jag brukar leka med L ibland. Idag satt vi och ritade tillsammans. L ville gärna bestämma allt. Vad jag skulle rita och med vilka färger. När jag sa att jag ville bestämma det själv blev L sur.

Vi ska försöka träna lite med L hemma genom att läsa böcker och sagor om vänskap på olika sätt. Då kan vi sen prata lite generellt om karaktärerna i sagorna istället för att prata om just L.

Jag vill att mitt barn ska ha vänner och känna sig omtyckt. L kan ge sken av att vara stark och kaxig men är innerst inne så skör. Mitt lilla hjärta! ❤

Annonser

30 kommentarer

Filed under ADHD, Diagnos, Förståelse, Skola

30 responses to “”Imorgon ska jag ha kalas och du är inte bjuden!”

  1. Sarah

    Åh lille vän. 💕💜
    Mammahjärtat brister när man läser sånt här. Orolig för att de ska bli så för min plutt oxå. 🌸
    Önskar att alla föräldrar kunde tänka till ibland. Å iaf försöka att se när barn blir exkluderade. 💕💕💕 kramar

    Gilla

  2. Jenny Sköld

    Än en gång träffar det du skriver mig rätt i hjärtat. Precis så har vi det med vår N som nu går ut ettan. N har aldrig lekt med jämnåriga barn utan de som är något eller några år yngre, därför har kag oroat mig en del för hur det skulle gå för hen att bara ha jämnåriga att vara med i klassen. Och ju mer tiden går och de växer och utvecklas så märker jag att N blir mer och mer efter och utanför. Två kalas har hen blivit bjuden på och jag vet att det varit många fler under året, de är ändå 27 st i klassen. Åh mitt hjärta värker när jag tänker på dessa barn som hamnar utanför. ❤️😢

    Gilla

  3. Johanna

    Usch sånt där är jobbigt alltså! Men vet precis hur det är 😟 Styrkekramar. ❤️

    Gilla

  4. Helena

    Har precis pratat med en väninna om detta. Hennes son hade inte blivit bjuden på ett kalas där alla andra killar i klassen var bjudna. Hur tänker föräldrarna där? Blir kall inombords! 2017… har vi inte kommit längre än så? Men uppenbarligen inte så jag delar detta och inväntar reaktionerna. ❤️

    Gilla

  5. Sara

    Min minsting har ju inte riktigt lekt med andra men ändå liksom fått vara med i sin grupp på förskolan. Hon älskar att få gå på kalas så vi ser alltid till att ordna ett stort och bjuda alla i hennes grupp. Hon fyller så lägligt i början på september och vi bjuder alltid med föräldrarna också. Trevligt av oss tycker alla men vi har såklart en baktanke. Alla kommer ihåg att de varit hos henne på kalas och föräldrarna tycker vi är bekanta. Så hon blir bjuden till alla kompisarnas kalas trots att hon är lite annorlunda (autism). Vi tänkte att vi kör så nu när hon börjar i skolan till hösten med en ny grupp. Bra att lära känna de andra föräldrarna också.

    Liked by 1 person

  6. Pernilla R

    Hjärtat brister när jag läser…Upp kommer minnen… Det var samma sak för min son, han bjöd alla på kalas, men blev knappt bjuden på några tillbaka. Och så en dag i femman säger han till mig: Jag trodde alltid att de andra inte hade några kalas, men nu fattar jag att de inte bjudit mig.

    Gilla

  7. Det gör så ont att läsa!! Alla föräldrars största mardröm!! Har själv stått med ledset barn och inte vetat riktigt vad jag ska säga för att det ska kännas bättre. Det är svårt, det gör ont, det är vidrigt rent ut sagt!! Och att föräldrar inte förstår och agerar bättre och mer när barnen inte gör det är tragiskt. För vad för signaler sänder det till barnen? Att det är ok att ha kompisar som bara duger ibland? Det är inte ok! Det är aldrig ok att utelämna och utestänga!! Hoppas på att du hoppar över pikar och istället förklarar högt och tydligt!! Men så ska man våga, orka, komma på det innan ögonblicket är förbi… Men som sagt jag hoppas 😜 Och jag hejjar på för fullt 😊💕

    Gilla

    • Tack! ❤
      Funderar på att ta upp det på något sätt på ett föräldramöte i höst men är samtidigt orolig för vad jag ev får tillbaka. Vissa människor är elaka…

      Gilla

  8. Eva

    Åh hjärtat brister när jag läser detta! Vill bara ge en stor kram till er allihop. ❤

    Gilla

  9. Magdalena

    Så sorgligt. Jag kan skriva under på varenda ord. Det skär i hjärtat och man vill bara skrika åt föräldrarna att ”var lite rättvisa för faaan!!” Kram!

    Gilla

  10. Pingback: Äntligen sommarlov! | supermamsen

  11. Idag har pendeln svängt, ingen skäms över att de inte bjuder alla.
    ‘Vadå, man ska väl inte BEHÖVA bjuda alla?’ ‘Vadå, mitt barn leker inte med det barnet’, så varför skulle jag BEHÖVA bjuda det på kalas?’
    Man hör undermeningen ‘Vadå, det är ju skitjobbigt med den där ungen som är annorlunda’.
    Idag ska ju även barnens kalas vara lyckade, genomorganiserade, fantasifulla, och blir då dyra som lyxkryssningar.
    Att hälla ut ungar i en trädgård med boll och studsmatta, räcker inte, det ska vara Tom Tits, badhall, discobowling, och gud vet allt.

    Min H blev aldrig bjuden på kalas under lågstadiet. I och för sig gillade hen inte kalas, men hade nog gärna blivit bjuden ändå.
    Visst blev hen ledsen, men mest blev hen överlägsen och föraktfull, det är också ett försvar.
    Med hög intelligens och överlägsen studieförmåga såg han ner på studiesvaga, fotbollspelande, klasskamrater av dussintyp.
    Fast man får ju inte fler vänner av det….

    Gilla

  12. Pingback: Alla mina tre barn har en funktionsvariation (NPF) | supermamsen

  13. Pingback: Alla mina tre barn har en funktionsvariation (NPF) | supermamsen

  14. Pingback: Lycka är… | supermamsen

  15. Pingback: Affektutbrott | supermamsen

  16. Lisa

    Åh så tufft…
    Jag ringde upp en förälder som bjudit alla tjejer utom min och en till på kalas. Frågade om det hade blivit något fel och sa att vi inte fått någon inbjudan. – Nej vi har inte bjudit alla var svaret.
    Jag blev helt paff och sa ingenting. En
    Av de
    Inbjudna tjejernas pappa ringde sedan på eget bevåg upp kalasföräldrarna och sa att vår dotter var ledsen och frågade varför de gjorde så här. -Det är ju inte meningen att såra någon, sa de. -Men varför gör ni så här då, vidhöll han? Det hade de inget svar på. Då sa han att deras dotter inte skulle komma pga att inte alla inte var bjudna. Det tog skruv. Kalasföräldrarna tänkte till och sms:ade alla inbjudna att de var ledsna för vad som hänt och att de insåg att de brustit i sitt ansvar att kolla av att alla tjejer var bjudna. Sedan fick min dotter och den andra tjejen också komma. Tror vi alla lärde oss en del på den här trista historien.

    Gilla

  17. Pingback: Hyperaktivitet  | supermamsen

  18. Pingback: Rörd | supermamsen

  19. Pingback: Barnens kalas | supermamsen

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s