Mobbning och kränkningar 

Mina så kallade hemmasittare eller ENOF (Elev med Nödvändig Ofrivillig Frånvaro) har främst frånvaro för att de blev utmattade av skolmiljön.

C har inte (vad vi vet) blivit utsatt för kränkningar och har haft vänner genom åren.

E har också vänner. Men det har också funnits en klasskamrat, S,  som har varit retsam mot E. S har t ex sagt ”Usch! Jag får cancer!” om E har råkat nudda S. 

S har också sagt:

”När jag tänker på dig tänker jag på bajs!”

”Du är dum!”

”Du är en idiot!”

E har en gång frågat S:

”Vad har du emot mig?”

S hade svarat:

”Det är  mycket!” 

Vi har självklart tagit upp detta med skolan och de har haft samtal med S. Tidvis har det varit bättre men blossat upp igen. Det har inte skett dagligen men då och då genom åren.

Vid ett tillfälle i våras hade S tagit ett kort på E och två kompisar och lagt upp på Snapchat. S hade klottrat över Es ansikte. Den gången blev E riktigt ledsen. Så himla elakt gjort!

E har inte pratat jättemycket om detta men sagt att hen känner sig kränkt. E har dock hela tiden haft bra kompisar som har backat upp hen.

I måndags fick E veta att S har slutat på skolan. Igår kväll sa E:

”Vet du mamma, det är inte bara att jag mår bättre och har vilat som gör att skolan känns bättre. Det är faktiskt att S har slutat också!”

Stackars lilla hjärtat vad jobbigt det måste ha varit med S i klassen.

Mina tankar går till alla de barn som tvingas gå till skolor där de blir mobbade/retade/kränkta. Mobbning är fruktansvärt! Och så oerhört svårt att komma åt.

Att barn som blir mobbade stannar hemma från skolan är inte konstigt. Att dagligen utsätta sig själv för risken att bli kränkt, eller till och med veta att man kommer att bli kränkt, är ju inhumant.

Många hemmasittare har någon form av funktionsvariation (autism, AD(H)D), allvarliga sjukdomar eller kraftiga allergier.  De går inte till skolan på grund av att skolan inte är tillgänglig för dem.

Det finns också en stor grupp hemmasittare som inte kan gå till skolan för att de blir kränkta där. Ingen ska behöva vistas i en sådan miljö!

Javisst! Det är skolplikt men hälsan måste gå före skolplikten. För vuxna som mår dåligt går ju hälsan före jobbet!

Det är viktigt att komma ihåg att dessa barn inte är skolkare. En skolkare väljer att vara hemma. En skolkare är lat. En skolkare är ofta hemma bakom ryggen på sina föräldrar eller avviker från lektioner. 

Så gör inte våra barn. De är hemma för att de måste. De är hemma för att arbetsmiljön är dålig. Vi vet att de är hemma. För de är oftast hemma även på fritiden. Antingen för att de faktiskt inte orkar hitta på något eller för att de inte har några vänner att vara med.

Jag önskar av hela mitt hjärta att mobbning inte fanns.

Jag önskar av hela mitt hjärta att det inte fanns medlöpare som bara tittade på och lät mobbningen ske. Tänk om fler kunde säga ifrån!

Jag önskar…att jag kunde trolla allt bra!

Annonser

3 kommentarer

Filed under Hemmasittare, Skola

3 responses to “Mobbning och kränkningar 

  1. Nanna

    Stackars din E.

    Och stackars den förfärliga S. För i te tror jag att nån som är i balans och mår bra kan vara så otroligt elak. Jag tycker det är ett svek mot både din E och den förskräcklige S att inte ta ordentligt tag i det.
    Och nej. Det räcker oftast inte att samtala till ordning och reda.
    Så vanligt i skolan med mobbing och så otroligt dåligt att inte göra mer.
    Tycker jag.

    Gilla

  2. Pingback: Barnens kalas | supermamsen

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s