”Många har ett specialintresse att falla tillbaka på!”

När jag uttrycker oro över att C (15 år) har missat tre år i skolan säger många ”Det ordnar sig! Många har ett specialintresse att falla tillbaka på! Det intresset kan bli ett yrke!”

C har inte ett specialintresse. Hen har genom åren haft många olika specialintressen. De har hållt i sig i olika långa perioder. 

När C är i en intresseperiod för något så går hen ”all in”. När det var fotboll så spelade C fotboll hela tiden. Hemma på tomten före skolan, på alla raster, på fritids, efter skolan…

Sen har det varit andra intressen. En intensiv period av Pokemon (C kunde allt om alla figurerar), sen MineCraft, sen kickbike… C har blivit duktig på allt som hen har intresserat sig för.

Dock har inget intresse hållt i sig. C har inte heller direkt något favoritämne i skolan. Om vi frågar C vad hen är intresserad av blir svaret ”Inget! Hänga med kompisar bara!”

Just nu är specialintresset kompisar. C hade under en period endast sociala kontakter via nätet. Nu tar C igen allt. Det är kompisar hela tiden. Detta är helt underbart. Men det finns inget lagom i C.

C har inte ett specialintresse att falla tillbaka på. Inte stor kunskap om ett visst ämnesområde som kan bli ett yrke. Jag önskar ibland att C hade det. Det känns som det hade varit lättare då.

C har ju asperger men utredningen visade även vissa drag av ADHD. Jag tror att det är dessa drag som bidrar till Cs sociala ”hunger” och rastlöshet.

C behöver känna lust och motivation till allt hen gör. Annars gör C inget.

Snart är det gymnasievalet. Att C ska klara av gymnasiet känns nästan som en utopi. Men jag hoppas såklart!

När/om C tar sig igenom skolan hoppas jag att den sociala kompetensen som C har på något sätt kan byggas vidare på i framtiden. Att det kan bli ett yrke.

Visst kan ett specialintresse/en spetskompetens vara att vara social? 😉

Annonser

2 kommentarer

Filed under Diagnos

2 responses to “”Många har ett specialintresse att falla tillbaka på!”

  1. Camilla

    Min E beter sig väldigt lik din C. Går in i intresset men byter då o då. Tål inte att ha tråkigt. Från att ha varit hemma mycket o nästan alltid kommit hem ( de gånger hen umgåtts) på dåligt humör och tyckt att den o den är knäpp osv osv, till att nu i sjuan umgås och facetimar och har ett väldigt behov av kompisar. Ungefär som att ” ta igen förlorad tid”. Fortfarande kan missförstånd ske och frustration över kompisars beteende kommer ut hemma. Nu går ju vårat barn till skolan vilket jag är glad för mest för det socialas skull då men jag är livrädd för att hen inte skall orka. Hen har diagnos Autism ( asperger) men tycker nu att det liksom är mer likt adhd. Kanske hen dessutom har drag ab adhd som kommit upp till ytan nu. Vi blir ju lite frustrerade över diagnosen då så många vänner o bekanta o lärare säger att vi märker inget eller – E va hemma hos oss igår och vi märkte inget autistiskt hos hen. Har hen verkligen det….. Om ni bott i vår familj hade ni haft helt ansra referensramar… Andra som på något sätt umgåtts med oss på semester senaste tid ( händer sällan) har ifrågasatt autism också och trott borderline etc etc. Man blir lätt orolig och undrar .

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s