(Bilden är från Messenger)
Idag har vi haft besök av min mans bror med familj. Det blev bestämt igår att de skulle komma på spontanfika idag kl 14.
Jag nämnde det lite snabbt för barnen igår kväll men tänkte inte så mycket mer på det. Jag tänkte att den som behövde förberedas mest var C.
Idag när gästerna kom så var C och L med och fikade. L, 8 år, lekte med 11-åriga kusinen och C var väldigt social och satt och pratade med oss vuxna.
E vägrade dock lämna sitt rum. Hen låste sin dörr och kom inte ens ut och hälsade. Jag blev irriterad på E. Knackade på några gånger men lät sen E vara.
Vid 18-tiden blev alla hungriga och vi bestämde spontant att vi skulle köpa hem pizza till alla.
Pizzorna kom och E vägrade öppna sin dörr och svarade inte på tilltal. Jag började bli orolig så jag gick ut för att titta in genom Es fönster. E låg ihopkrupen på sängen med en kudde över huvudet.
Jag gick in igen och bad E låsa upp för att jag var orolig. Tillslut öppnade E dörren och tårarna rann:
”Mamma, jag tycker om gästerna men jag tycker det är jobbigt med så här plötsliga gäster. Och jag bara väntade på att dom skulle gå hem. Sen hörde jag att dom skulle stanna på middag och då fick jag ångest. Det kändes jättejobbigt!”
Så bra av E att kunna sätta ord på det. E var på sitt rum tills gästerna gick ca kl 22. Hen kom inte ens ut och sa hej.
Som tur är är makens bror med familj förstående så det blev inga sura miner. E fick lite pizza att äta i sitt rum.
Jag hade inte en tanke på att E skulle tycka att det var så jobbigt med gäster. Stackars E! Att E nu trappar ner på Strattera kanske också påverkar humöret.
Det är inte första gången vi missar Es behov. E är lugn och hamnar ofta lite i skymundan för syskonen. Jag måste bli bättre på att se Es behov. Självklart borde vi ha kollat av Es mående och om det var okej att vi bad gästerna stanna på middag. Vi gjorde en miss. E spenderade åtta timmar ensam på sitt rum. Inte ens lusten att spela och Skypa med kompisar fanns. Mitt lilla hjärta! ❤
(Bilden är från Messenger)
supermamsen 
Tror jag vet hur du känner. Typ samma hände oss också förra sommaren. Vi var på landet och bjöd spontant in en familj att hälsa på. De skulle sova en natt i vår gäststuga. Sonen stängde in sig i sitt lilla rum på landet i nästan ett helt dygn. Han kom inte ut och hälsade och han åt ingenting. Först sent på kvällen när gästerna gått och lagt sig kom han ut och gick på toaletten. Men åt fortfarande inte utan gick bara och la sig. Inte förrän gästerna åkt hem efter lunch nästa dag kom han ut. Arg, ledsen och vrålhungrig. Fy fasen vad jag mådde dåligt. Skämdes för att jag inte förstod mitt barns behov bättre.
Detta var när han mådde som sämst. Nu är allt lättare men gör aldrig så igen. Nu kommer vi överens först, innan vi bjuder hem någon.
GillaGilla
Tack snälla för att du delar med dig ❤❤❤
GillaGilla
Jobbigt. Vet precis hur du känner.
Bra att ditt barn kunde sätta ord på sina känslor och att ni löste det hyfsat bra för alla.
Har blivit så för oss många gånger tyvärr 😣.
Jag och min man är spontana och sociala och har även sådana vänner.
Vi försöker tänka till och förbereda dottern för besök eller om vi ska någonstans, så gott det går. Vi tycker dock att det är svårt, då det inte kommit naturligt för oss, utan har behövt nötas in.
Vi försöker lösa situationerna så att alla i familjen ska bli hyfsat nöjda, men som sagt svårt 😢.
Stor kram ❤
GillaGilla
Jättesvårt!
Tack för att du delar med dig ❤
GillaGilla